Det är också i någon mening halvtid inom den engelska ligafotbollen, även om det inte i England på samma sätt som i andra länder och andra ligor finns någon halvtidsvila. Men av den anledningen kan det vara läge att stanna upp och analysera vad som faktiskt skett i ligan så här långt, hur kommer det sig att det gått som det har gått? En sådan analys gjorde jag efter en fjärdedel av ligan var spelad, och nu när hälften i princip har spelats så kan det vara dags att följa upp den.
(Första kvartalsanalysen av Premier League 2012/13)
Analysen behandlar såväl offensiv som defensiv. Båda aspekterna behandlas utifrån två dimensioner: (1) Produktivitet, det vill säga hur många skott som produceras respektive släpps till, samt (2) Effektivitet, det vill säga hur många skott som krävs för att göra mål eller för att ett mål ska släppas in. Annorlunda uttryckt kan vi säga att den horisontella axeln i respektive diagram är ett kvantitetsmått samtidigt som den vertikala axeln är ett kvalitetsmått.
Varje mått är framräknat match för match snarare än på aggregerad nivå, vilket gör dem något mer precisa än vad som annars varit fallet. På så vis tas en större hänsyn till variationer i enskilda matchbilder än vad som är möjligt att göra med aggregerade mått.
Och med denna julklapp önskar jag er alla en god jul, och den här bloggen får också utgöra utgångspunkten för annandagens fotboll. Några reflektioner om den avslutar också den här bloggen, med utgångspunkt i den här genomgången. Bloggen återkommer i full sving som vanligt direkt efter julhelgen.
:::
Defensiv effektivitet
Det gäller att läsa diagrammet rätt, därav vissa bildtexter. Önskvärt är således att befinna sig längst upp till vänster i det defensiva diagrammet, där få chanser släpps till och försvaret därtill är effektiva i att hantera dem. Det kan emellertid också vara godtagbart att befinna sig långt ned till vänster i diagrammet alternativt långt upp till höger. Överlag är detta beroende på vad som är lagets styrkor, svagheter och allmänna taktik.
Värt att säga angående diagrammet är också att de röda linjerna representerar ligans genomsnitt. Därtill finns samtliga lag markerade på två punkter. I fetstil är lagets nuvarande position med samtliga 18 matcher inräknade. I kursiv stil är lagets position efter första kvartalet, det vill säga efter nio spelade matcher. På så vis kan vi se i vilken utsträckning det skett någon relevant förändring i lagens prestationer. Signifikanta sådan har jag markerat med särskilda pilar.
![]()
(a) Southampton hade en katastrofal säsongsinledning men har sedan dess så smått börjat arbeta sig uppåt i tabellen och befinner sig nu precis ovanför nedflyttningsstrecket. Ett viktigt skäl till detta är att laget har tätat till sin defensiv från mittfältet och neråt och av det skälet tillåter motståndarna färre chanser än tidigare.
(b) Stokes marsch uppåt i tabellen har å andra sidan först och främst byggts på en rejäl solidifiering av backlinjen. Motståndarna ges ungefär lika många chanser som förut, men det krävs betydligt fler skott och chanser för att motståndarna ska kunna utnyttja dem. Det tyder på två saker, dels att motståndarna sällan bjuds på öppna lägen, dels på ett framstående målvaktsspel genom Asmir Begovic.
(c) Arsenals svårigheter under höstens andra halva är tydligt markerade i deras defensiv, som under det första kvartalet var ligans kanske mest formidabla. Under det andra kvartalet har det däremot sett betydligt svagare ut, och den stora förändringen är att backlinjen inte längre håller lika tätt, då Arsenal fortfarande släpper till förhållandevis få chanser, ett tydligt tecken på att motståndarna bjuds på öppnare chanser än tidigare.
(d) Sunderland var det lag som mest av kanske alla var beroende av sin extremt gnidna backlinje, som stod emot en stor mängd chanser. Att benämna lag i det området för överbelastade känns dock med dessa nya siffror tillgängliga som särskilt tillämpligt, då det framstår som om Sunderlands backlinje till sist krackelerade under trycket. Påtagligt färre skott och chanser krävs nu för motståndarna för att göra mål på Sunderland.
(e) Liverpool, Chelsea och Man Utd kan samtliga sägas ha förbättrat sin defensiv i om inte signifikant så i alla fall i inkrementell utsträckning, där finns dock utrymme för fortsatt förbättring i samtliga fall. Man City har blivit mindre generösa i sin backlinje, och det är något som också Tottenham skulle kunna jobba vidare på att bli.
:::
Offensiv effektivitet
I det här diagrammet är det dock framför allt önskvärt att befinna sig längst ned till höger, där ett lag både skapar många chanser och är effektiva när det kommer till att utnyttja dem. Det kan emellertid även vara acceptabelt att befinna sig långt ned till vänster i diagrammet, alternativt högt upp till höger, beroende på hur väl ett lag i ett avseende lyckas kompensera för brister i ett annat avseende.
Här på samma sätt som i det defensiva diagrammet markeras ligans genomsnitt med röda linjer. Och på motsvarande sätt markeras lagens nuvarande position i fetstil och deras position efter första kvartalet i kursiv stil, så att det därmed blir möjligt att se hur lagens prestation har förändrats.
![]()
(a) Sunderland har kompenserat sin svagare defensiv med en förbättrad offensiv effektivitet. Det är något som framför allt märks i en väsentligt ökad produktion av skott och chanser per match, vilket antyder att laget har fått större ordning på sitt kreativa mittfältsspel. Och med en målfarlig anfallare som Steven Fletcher på planen så kan fler chanser för honom förklara en ökad poängskörd på sistone.
(b) Norwichs klättring i tabellen kan förvisso till viss del förklaras med en gradvis förbättring av defensiven, laget släpper bland annat till färre chanser, men det är offensiven som svarat för den mest remarkabla förbättringen. Förvisso skapar laget något färre chanser än förut, men det har blivit betydligt effektivare när det kommer till att utnyttja dem. För krävdes det 17 chanser för Norwich att göra mål, numer gör de mål på var elfte chans.
(c) Fulham har haft det svårt i ligan på sistone och det förklaras först och främst med ett sviktande kreativt mittfältsspel. Från att under höstens första halva ha varit ett av det lag i ligan som skapade flest målchanser per match så har nu detta kreativa flöde börjat sina betänkligt. Kan det vara frånvaron av Moussa Dembele som påverkat i den utsträckningen?
(d) Arsenals offensiv har ju diskuterats en del och frustrationen med den är stundtals hög. Statistiken visar tämligen entydigt på att förvisso skapar Arsenal färre chanser än förr, mittfältet har med andra ord inte varit lika produktiva, men å andra sidan har laget i större utsträckning än tidigare faktiskt förvaltat de chanser som kommit deras väg. Lägre produktivitet men högre effektivitet kallt uttryckt.
(e) Newcastle har det ju pratats mycket om och ska man försöka hitta en förklaring till deras relativt kräftgång, åtminstone om vi jämför med lagets förväntningar inför säsongen, så måste det bli i offensiven. Under höstens andra halva ser vi att laget förvisso börjat skapa fler målchanser än tidigare, men även att de blivit sämre på att utnyttja dem. Laget ges alltså sämre målchanser än förr, vilket kan bero på ett ökat utnyttjande av långbollar som gör det lättare för motståndarna att läsa spelet.
(f) Om man ska försöka hitta något genomgående offensivt mönster i ligan så är det kanske att många lag ser ut att ha fått det lite jobbigare offensivt vad säsongen lider. Kanske har detta rätt naturliga skäl, i och med att slitage och trötthet börjar infinna sig samtidigt som försvaren blir allt bättre samspelade. Intressant är dock att se att Liverpool faktiskt har förbättrat sin offensiva effektivitet, och inte minst ökat en redan hög produktion av chanser per match.
:::
Statistik ska man naturligtvis ta för vad det är. Det säger väldigt sällan allt, men kan samtidigt erbjuda ett värdefullt komplement till förståelsen av fotboll, särskilt sett över en hel ligasäsong, som tämligen förtjänstfullt kan tränga igenom annat tänkande som kanske i högre utsträckning är baserat på fördomar och förutfattade meningar.
:::
En liten detalj så här med 18 omgångar spelade är att alla lag inte har spelat lika många hemmamatcher som bortamatcher. Inget lag har med andra ord spelat nio hemmamatcher samt nio bortamatcher. Vissa lag har istället spelat tio hemmamatcher emedan andra lag i sin tur bara har spelat åtta hemmamatcher, något som skulle kunna utgöra en liten fördel inför ligans fortsättning.
Lag med åtta hemmamatcher hittills är bland andra Arsenal, Aston Villa, Everton, Man Utd, QPR, och Reading. Motsvarande är lag med tio matcher spelade hemma Liverpool, Man City, Newcastle, Southampton, Tottenham, West Brom och Wigan. Dit kan också Chelsea räknas som spelat nio matcher hemma och vars hängmatch också är en hemmamatch.
Vad nu det betyder.
:::
Annandagsfotbollen
Everton vs Wigan möts på Goodison Park och då möter ett av de lag som producerar flest chanser per match det lag i ligan med det allra mest porösa försvaret av dem alla, det vill säga som släpper till flest öppna lägen. Det ser med andra ord inte ljust ut för Wigan i den matchen.
Aston Villa vs Tottenham bjuder på ett liknande mönster men den här gången till bortalagets fördel. Frågan är om Aston Villa har lyckats hämta sig från den kölhalning de utsattes för på Stamford Bridge under söndagskvällen.
Sunderland vs Man City ger oss en matchbild där Sunderland är ett av de lag i ligan som producerar lägst antal chanser som ställs mot ett Man City som är snålare än alla andra lag i ligan både när det kommer till att släppa till målchanser som att ge motståndarna någon större möjlighet att ta tillvara de få målchanser som uppstår.
QPR vs West Brom ger QPR en chans att arbeta på att bli mer effektiva framför motståndarnas mål mot ett lag som har en viss tendens att låta motståndarna skapa chanser på dem. Att West Brom sjunkit något i tabellen på sistone beror på att ett tidigare överbelastat försvar börjat svikta något, så det finns goda hopp för QPR.
Man Utd vs Newcastle erbjuder en förutsägbar matchbild. Ligans just nu bästa offensiv men med en balans i laget som alltid ger motståndarna (för många) chanser. Man Utd släpper dock inte till överdrivet många öppna chanser så det gäller för Newcastles anfallare att ta tillvara de som uppstår.
Fulham vs Southampton är en match mellan två lag med olika tendenser. Fulham har å ena sidan haft betydligt svårare att skapa chanser samtidigt som Southampton blivit allt bättre på att förhindra motståndarna från att skapa chanser. Viktigt prov för Fulham med andra ord hemma på Craven Cottage.
Norwich vs Chelsea låter som en riktig smällkaramell. Om Norwich haft förra säsongens försvarsspel så hade man anat glada dagar för Chelsea, men Norwich har fått en mer stabil defensiv samtidigt som en tämligen produktiv offensiv mycket väl kan störa Chelseas defensiv, som under säsongen haft en tendens att släppa till många chanser just på bortaplan.
Reading vs Swansea ställer ett förhållandevis kliniskt Swanseaanfall mot vad som rent statistiskt och med viss marginal är ligans sämsta försvar. Det låter så klart lovande för Swansea, men Reading visade senast mot Man City att det inte är ett lag som ännu helt och hållet ska avfärdas.
Stoke vs Liverpool måste rimligtvis låta som en klassisk version på det oflyttbara objektet som möter den oemotståndliga kraften. Något pompöst kanske, men endast tre insläppta mål på hemmaplan för Stoke talar ett tydligt språk, samtidigt som inget lag i ligan skapar fler chanser per match än Liverpool. Men det är kvaliteten som avgör.
:::
Arsenal och West Ham tar facket till hjälp för att få en extra vilodag under julhelgen. Southern softies.
:::
Be Champions!!