Om den förra helgens omgång kändes något andefattig, så var den här helgens omgång å andra sidan tämligen galen. Förluster för Chelsea och Arsenal, samt poängtapp på hemmaplan för Man City, inledde dagen. Därefter iscensattes ett av de mest vildsinta spektakel som setts på många år på Madejski Stadium mellan Reading och Man Utd.
Efter matchen skämtade Alex Ferguson att han kanske skulle bli tvungen att börja spela sig själv om inte försvarsspelet blev bättre. Att se Man Utds försvarsspel på fasta situationer borde falla inom den juridiska definitionen av grymt och osedvanligt straff. Det enda som räddade Man Utd var en bra offensiv, och möjligen det faktum att Reading var precis lika dåliga på att försvara de.
Buades gjordes det på flera håll. På Emirates buade hemmafansen åt Arsenal, dess spelare och ledning. På Upton Park buade å andra sidan alla åt Rafa Benitez, och möjligen Roman Abramovich. Chelsea lyckas på något sätt klamra sig fast vid tredjeplatsen, men vem hade inför säsongen trott att Arsenal och Liverpool snart halvvägs in på säsongen skulle befinna sig på varsin sida om tabellens median?
:::
Plats 5-9: West Brom, Everton, Swansea, West Ham och Stoke
Den uppställningen på tabellens övre halva är rätt intressant, och minst sagt oväntad ska kanske sägas. Många tar det här som indikation för att Premier League blivit sämre. Jag betraktar detta som snävt storklubbstänkande. Den intuitiva hypotesen är snarare att Premier League blivit bättre i och med att den blivit jämnare. Dessa fem klubbar är ett bra exempel på det.
Referenser till europeiskt cupspel haltar. Chelsea har förvisso spelat dåligt och kommer högst sannolikt åka ur Champions League, men detta sker samtidigt som laget också går kräftgång i Premier League. Samtidigt tar sig Premier Leagues tiondeplacerade lag Arsenal, som också halvkrisar i Premier League, tämligen bekvämt vidare från gruppspelet.
Återstår gör Man City. Ett svårförklarat fenomen. Naturligtvis gynnas de inte av tuffast möjliga lottning i kombination av bristande europeisk cupvana. Att de i någon absolut mening skulle vara för dåliga för att kunna ta sig vidare låter som en analys mest grundad i någon form av skadeglädje.
Sista gruppspelsomgången i Champions League till veckan. Vilken känns otroligt avslagen utifrån ett engelskt perspektiv. Det är Chelsea vars öde ännu inte är helt och hållet beseglat, i termer av slutspel eller ej. Arsenal kan fortfarande spela för att sluta gruppetta, och Man City måste kanske bestämma sig för om Europa League är något att satsa på.
:::
Upprörda känslor när MK Dons tidigare idag besegrade AFC Wimbledon efter ett mål på tilläggstid. ”Pengarna segrade” var en variant på ett tema där all möjlig symbolik tillskrevs ett förvisso infekterat klubbmöte på mikronivå, men där det trots allt kanske ändå något glöms bort att det händelsevis var en League One-klubb som på hemmaplan eliminerade en League Two-klubb.
Helt nöjd med resultatet är jag så klart inte. Det hade varit en höjdare att få ett omspel i det mötet på Kingsmeadow, AFC Wimbledons hemmaplan.
Lite senare under dagen lottades FA-cupens tredje omgång. Southampton vs Chelsea, Swansea vs Arsenal och West Ham vs Man Utd känns på förhand som de tuffaste mötena. Cupromantiken står Lincoln City eller Mansfield Town för, av vilka vinnarna ska möta Liverpool på hemmaplan.
:::
Måndagens match: Newcastle vs Wigan
Fyra raka förluster för Newcastle, som rimligen måste bryta den sviten ikväll om de vill att den här säsongen ska kunna bli något annat än i bästa fall en ljummen fis i ingenstans. Wigan är oförutsägbara, vilket förmodligen inte är att se som någon positiv egenskap i sammanhanget.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/newcastle-united/9712398/Newcastle-United-face-reality-check-following-fourth-successive-Premier-League-defeat-with-loss-at-Stoke.html
:::
Omgångens lag (4-2-3-1):
![]()
:::
Be Champions!!