Under onsdagen är Chelseas ödeskväll i Champions League kommen. Men även om det är en ytterst spänd kväll för de regerande mästarna så borde det ändå vara något så pass unikt som en förhållandevis lugn kväll på jobbet för Rafa Benitez som Chelseas manager.
Mycket kan ju nämligen Chelseas supportrar anklaga honom för, men knappast lagets prekära läge i Champions League-gruppspelet. Här har han allt att vinna, när han annars egentligen bara har allt att förlora.
Det är ju också en kväll när idealism, cynism och fagra tankar om meritokratisk sportslighet kommer att sättas på svåra prov. I den bästa av världar vill man ju att alla lag ska göra sitt bästa för att vinna alla matcher, alltid. Det är så klart denna idealism som Chelsea sätter sitt hopp till, att Shakhtar verkligen vill vinna på hemmaplan. Cynikern menar däremot, givet att båda går vidare med ett oavgjort resultat, att det taktiska upplägget i Donetsk den här kvällen kommer vara något helt annat.
Skulle cynikern få rätt så kommer en del av mitt hjärta att lida med Chelsea, för sådant är aldrig roligt. När det kommer till Rafa Benitez personligen så har jag själv däremot av nutidshistoriska skäl något svårt att i just det avseendet känna någon större form av sympati med honom.
:::
Som Man Utd-supporter satt man ju under tisdagskvällen och hoppades innerligt på att Arsenal skulle kunna knycka förstaplatsen i gruppen. Det skulle ju nämligen förbättra förutsättningarna inför lottningen av slutspelet. Nu fattas bara att Chelsea också på något vis lyckas sno åt sig den där andraplatsen så är det kokta Real Madrid-fläsket stekt.
:::
Tomas Rosicky. En spelare Arsenal hade kunnat haft så väldigt mycket större nytta av om stjärntecknen varit till hans fördel.
:::
Oliver Kay på Times räknar ut att på 22 gruppspelsmatcher den här säsongen har engelska lag förlorat åtta matcher. Att jämföra med ett snitt om 3,4 förluster under säsongerna 2004/05 till och med 2008/09. Vilket i min läsning illustrerar en generell kvalitetshöjning inom europeisk fotboll.
Men naturligtvis är detta, precis som allt annat som är fel här i världen, Man Citys fel. ”City är sämst någonsin” löd rubriken på Fotbollskanalen efter matchen mot Dortmund, och jag försökte föreställa mig hur kommentarsfältet skulle ha sett ut om jag bloggade med sådan rubrik.
Visst har det varit en medioker europeisk säsong för Man City. Men just mot Dortmund vet jag inte om man kan klaga på dem. Snarare var det väl där frågan om uppdraget slutfört, Europa League undviket.
:::
För mig var det lätt ofattbart att Arsenal och Arsene Wenger inte satsade mer seriöst på att verkligen försöka nypa förstaplatsen. Det hade varit en hyfsad fördel för dem också. Rotation javisst, men rotera bättre då för tusan, med mer balans över matcherna.
:::
För Man Utd handlar matchen mot Cluj kanske först och främst om att övertyga sig själva inför helgen om att de faktiskt klarar av att spela ett något så när hjälpligt försvarsspel.
:::
Under onsdagskvällen hoppas vi väl lite på Celtic också, som har rimligtvis goda chanser att ta sig vidare till slutspel, så länge de lyckas få med sig ett bättre resultat mot Spartak Moskva hemma än vad Benfica mäktar med mot Barcelona borta.
Det kan Celtic som klubb behöva, som nog ärligt talat lider en del de också av att Rangers inte längre finns kvar i skotska Premier League. Det lär ju bli stämning på Celtic Park.
:::
Någon som vågar drista sig till att gissa på vilken engelsk fotbollsarena man hittar den här reklamskylten? Om någon redan sett grejen på twitter så kan ni ju knipa tyst.
Be Champions!!