Det pratas ju mycket om Swansea i termer av resultat. Hur de mer eller mindre från ingenstans kom upp som första walesiska lag i Premier League. Hur de spelar en attraktiv fotboll som sett till bollinnehav och passningsspel står sig väldigt högt också i europeisk jämförelse. Hur de till mångas förvåning har etablerat sig som ett stabilt Premier League-lag och därtill avancerat till semifinal i Ligacupen.
Färre talar emellertid om själva metoden, annorlunda uttryckt Swanseas väg fram till detta mål. Det är lite märkligt då Swansea faktiskt är ett utmärkt exempel på att engelska klubbar inte samtliga motsvarar precis den nidbild av kapitalägda och företagsstyrda strukturer som så ofta framförs i den allmänna debatten.
Det är förvisso inga 51 procent. Men 20% av Swansea City ägs av Swans Trust, den till klubben kopplade supportertrusten. Med det inflytandet utser också supportrarna en vald ledamot i klubbstyrelsen. Det är en plattform med vilken Swansea har kunnat kombinera fotbollsmässig framgång på hög engelsk nivå och samtidigt bevara en för Premier League närmast unik relation till klubbens supportrar.
Men det är en lösning som framstår som mer realistisk när en klubb befinner sig i kris. För bara lite drygt tio år sedan var Swansea en klubb på gränsen till icke-existens, mer eller mindre i konkurs, sålt för £1. Det var utifrån detta läge som Swans Trust fick en aktiv roll i klubbens ledning.
:::
Exemplen på hur krismedvetenhet kan föra med sig den här typen av supporterbaserade ägarformer är flera inom engelsk fotboll. AFC Wimbledon är ett utmärkt och aktuellt exempel. I Portsmouth, en klubb som genomgått upprepade kriser i åratal, är det förmodligen bara en tidsfråga innan Pompey Supporters’ Trust tar över klubben.
Port Vale kan sägas vara ett exempel på ett sådant experiment när det går riktigt uselt illa. När supporterägande istället blir till en arena för internt maktspel och allmänt pamperi.
Det går inte att säga att någon direkt materiell kris ligger bakom bildandet av FC United of Manchester, men ändå kan det sägas handla om en fotbollens form utav identitetskris. I viss mening kan man hävda att det fanns liknande skäl bakom bildandet av denna utbrytarklubb som det fanns bakom bildandet av AFC Wimbledon.
Exemplen är flera.
:::
Supporterägande och supporterstyre är naturligtvis fasansfullt politiskt korrekt på alla sätt och vis. Själv har jag dock alltid varit skeptisk. Till stor del utav skäl som ligger mig personligen närmast, jag har kunnat bevittna under flera år hur olika supporterfraktioner inom framför allt Man Utd har drivit sina egna maktintressen snarare än agerat för klubbens bästa.
Men där finns också en mer generellt betingad skepsis. Jag tror inte det är någon slump att supporterägda klubbar uppstår i krisande klubbar, eller återfinns mest i mindre klubbar på lägre nivåer. När klubbarna blir större, framför allt när det kommersiella eller businessen blir för stort, då klarar inte den splittrade ägandeformen av att hantera den grad av komplexitet som följer.
Alternativet är då tjänstemannastyre.
:::
Vad ska man egentligen tycka om en klubb som FC United, som supporter av ursprungsklubben så att säga? Som sagt, på ytan är det ju naturligtvis mycket populärt att bara tycka bra om den.
Men om man då betraktar supporterskapet som något fullständigt orubbligt i medgång såväl som motgång. Ett synsätt som inte gärna kan låta sig begränsas enbart till vad som sker på fotbollsplanen, utan måste också inkludera motgång vid sidan av fotbollsplanen.
Och att överge klubben i vad man själva betraktar som en svår stund för klubben kan ju ses som en form av supportersvek.
Jag inser naturligtvis att det inte är så de själva ser på det hela. Det handlar ju i grund och botten om att vilja bevara klubbens själ, och att man ser olika på vad som krävs för att uppnå detta.
Själv skulle jag aldrig drömma om att överge min klubb för ett dylikt utbrytarprojekt. Eller, man ska aldrig säga aldrig så klart, men jag kan inte föreställa mig vad exakt som skulle få mig att göra det. Men det är så klart mitt privata förhållningssätt, inte något som ska ses som en universell regel.
I ett avseende respekterar jag dock personligheterna bakom supporterinitiativ som FC United, AFC Wimbledon, Swansea City, Pompey Supporters’ Trust med flera. Därför att när den stora majoriteten mest pratar om storheten i supporterägda klubbar så går dessa människor ut och faktiskt genomför dessa idéer i praktiken.
De skapar något.
:::
Vad säger ni själva. Vad skulle så att säga krävas, om något sådant alls finns, för att ni skulle ”bryta” med er egen klubb?
:::
Dagens matcher: Tottenham vs Swansea (14:30), samt West Brom vs West Ham (17:00).
Tottenham och West Brom gick båda på stjärnsmällar förra omgången och behöver vinna får att återhämta sig snabbt. Hemmaplan är en fördel i det avseendet, men motståndet är tufft i båda fallen.
:::
Glöm för all del inte bort finalen i VM för klubblag, som sänds med början klockan 11:30 svensk tid. Chelsea möter Corinthians, och det tror jag kan bli ett riktigt tufft möte för Chelsea.
:::
Be Champions!!