Annandagen levde verkligen upp till sin marknadsföring. Det blev ett par riktigt svettiga matcher under dagen, stundtals ren och skär propaganda för Premier League. Dessutom blev det ju också en och annan liten skräll, vem hade exempelvis trott att Sunderland skulle vinna mot Man City? Särskilt som den matchbilden såg ut.
Den största kanonaden av dem alla inträffade naturligtvis på Old Trafford, där Man Utds 4-3-seger på tilläggstid mot Newcastle väckte minnen från en annan fantastisk fotbollsmatch som också slutade 4-3, nämligen mellan Liverpool och Newcastle på Anfield 1996. Då var det Stan Collymore som avgjorde på tilläggstid, nu var det Javier Hernandez.
När man säger fantastisk fotbollsmatch så kan man förvisso inte alltid, eller ens alls, tänka så mycket på fotbollens faktiska kvalitet. Men som underhållning var det fantastiskt.
Stoke svarade också för en riktigt imponerande insats hemma mot Liverpool, särskilt sett till att de hamnade i ett underläge redan efter någon minut när Liverpool fick vad de hittills den här säsongen aldrig fått, det vill säga straff. Men tio minuter senare var matchen vänd och det känns verkligen som att Tony Pulis till sist verkligen har hittat något extra i Stokes spel. Om Leo Messi eller Zlatan Ibrahimovic hade gjort Jonathan Walters 3-1-mål så hade repriserna vevats i evinnerlighet.
Tottenham vann likaså med 4-0 borta mot Aston Villa, och detta utan att man för den sakens skull kan säga att Tottenham särdeles imponerade. Men för Villa går däremot allt snett just nu, och om Tottenhams fyramålsseger belyser något så var det kanske att Chelseas vinst i förra omgången knappast heller den bör överskattas.
:::
Viktig managerinsats på Old Trafford
Det var ett läge när precis allt höll på att gå fel på Old Trafford. Underläge i halvtid, surt på läktarna och ett mål i baken som tillkom efter vad som i alla fall får beskrivas som ett inte solklart domslut. Alex Ferguson gör då vad som förmodligen tjänar honom en avstängning och får medias moralpoliser att gallskrika av förskräckelse, han iscensätter precis innan andra halvlek ett ytterst genomtänkt frispel på domaren, linjedomaren och den fjärdedomaren.
Surgubbe som håller på att förlora tänker några. Lysande tänker andra. För vad uppnår Ferguson med det där? Jo, framför allt demonstrerar han för sina spelare just precis vad för inställning som nu krävs. Och därtill eldar han igång Old Trafford till en sällan skådad frenesi. Och den energin från läktarna var förmodligen just precis vad laget behövde. Det kostar troligtvis en avstängning, men det är the cost of doing business.
Ljuset i Sunderlands tunnel?
Det är alltid lätt när ett lag som Sunderland vinner mot ett lag som Man City att förledas till överdrift. Men tre vinster på fyra matcher, runtomkring en inte överdrivet nedvärderande förlust borta mot Man Utd, talar ändå för att det förtätade mörker som omgav Sunderland och Martin O’Neill ändå möjligen kan vara på väg att lätta.
Sunderlands problem har först och främst varit de kreativa, att få fram bollen till anfallet och att skapa målchanser. Detta har lyckats bättre under den senaste tiden och en bidragande orsak till det är att Adam Johnson, som i somras kom från just Man City, börjar vakna till liv.
Så liket kanske lever trots allt.
Även en blind höna…
Ursäkta rubriken, men jag kan inte riktigt låta bli. Se det som en form utav motvillig medgivelse att han kanske inte bara är en klåpare. För Rafa Benitez har helt klart gjort några smarta och kloka saker med Chelsea. Inte bara har han faktiskt fått igång Fernando Torres, men beslutet att använda David Luiz som mittfältare är snudd på briljant.
Inte bara för att Luiz själv verkar trivas alldeles utmärkt i den rollen, utan för att det ger plats för Branislav Ivanovic som mittback, där han utan tvekan är en av ligans bäste om han där får speltid. Samtidigt öppnar det upp för den mycket intressante högerbacken Dave. Ja, det vill säga, Cesar Azpilicueta. Spännande rockader med andra ord. Fyra poäng bakom Man City nu, med en match mindre spelad.
:::
Omgångens lag (4-2-3-1):
:::
Be Champions!!