Just vilka som vinner är ju däremot bara en del utav berättelsen. Bakom historieböckerna och resultatlistorna döljer sig nämligen den långa resan fram till en eventuell ligatitel, och den resan innehåller allt som oftast ett antal tämligen formidabla fotbollslag som däremot av någon outgrundlig anledning faktiskt aldrig vann ligatiteln.
Det är dessa lag som den här bloggen tittar lite närmare på. Idén är alltså att hitta de största och bästa engelska fotbollslagen som däremot aldrig vann Premier League, eller den engelska ligan. Det brukar sägas att historien skrivs av segrarna, men i alla fall den här historien skrivs av förlorarna.
När man som i det här fallet ska granska lag snarare än klubbar så inträffar ett visst mått av godtycke. För när börjar och slutar egentligen ett lag? Där finns naturligtvis alltid spelare i ett lag som var med antingen i ett tidigare eller ett senare vinnande lag, eller möjligen både och. Det finns naturligtvis inga helt och hållet vattentäta gränser mellan olika lagbyggen, utan där får man helt och hållet gå på känsla och omdöme.
Vilket leder mig till följande.
:::
(10) Aston Villa, 1991-1993
Det faktum att Aston Villa slutade den allra första Premier League-säsongen på andra plats och hela tio poäng efter Man Utd beljuger det faktum att de under hela säsongen var en allvarlig utmanare till Man Utd, och att de under stora delar av säsongen faktiskt såg ut att ha övertaget. Under management av Ron Atkinson så leddes laget på planen av den formidable Paul McGrath, som tillsammans med spelare som Steve Staunton, Ray Houghton, Ugo Ehiogu, Dalian Atkinson, Cyrille Regis och Dean Saunders utgjorde ett såväl charmigt som stabilt fotbollslag.
(9) Liverpool, 2008-2010
Charm var möjligen en egenskap som Liverpools lagbygge mot slutet av 2000-talet saknade. Det och kanske ett visst mått utav taktisk flexibilitet. Men att där fanns kvalitet i massor går inte att betvivla, något som naturligtvis också illustreras av att laget fram till och med förra säsongen var den tvåa i Premier League som samlat på sig flest poäng. Pepe Reina, Steven Gerrard och Fernando Torres och Javier Mascherano; men som skulle visa sig så var det Xabi Alonso som var det här lagets absolute nyckelspelare.
(8) Queens Park Rangers, 1992-1994
Vid en första anblick kunde QPR vid den här tiden snarare framstå som ett korplag bestående av gamla glamrockare. Men under ytan pulserade ett hårt arbetande lag som med frenesi och intensitet utgjorde ett allvarligt motstånd för alla motståndare. Gerry Francis manskap var uppe och nosade på tabelltoppen vid den här tiden och med profiler i laget som Ian Holloway, Darren Peacock, Trevor Sinclair, Andy Impey och Sinton och Ray Wilkins i laget kunde det mesta hända. Och med Les Ferdinand i anfallet så var QPR farliga på riktigt.
(7) Leeds United, 2000-2002
I en tid när Arsenal och Man Utd framstod som de två oövervinnerliga dominanterna i Premier League så var Leeds det främsta hoppet om att ta upp konkurrensen med de båda. Detta var innan jakten på Champions League och dess finansiella pyramidspel hade förgjort Leeds, men också början på detta elände. Ett ungt lagbygge hade nämligen nått semifinal i Champions League och hade all framtid för sig. Och med spelare som Rio Ferdinand, Ian Harte, Olivier Dacourt, Jonathan Woodgate, Robbie Keane, Mark Viduka, Harry Kewell, Alan Smith med flera så hade naturligtvis Leeds ett fantastiskt lag på gång.
(6) Man Utd, 1986-1988
Vad alltför få kommer ihåg i dessa tider är att Man Utd var 1980-talets Liverpool. Den fallna giganten i jakt på den ligatitel som flytt. Huruvida den långa väntan berodde på dåligt självförtroende eller svag vinnarkultur kan diskuteras, men problemet var inte att fotbollslaget var talanglöst. Liverpool skulle återigen visa sig alltför starka, som så många gånger förr under den här tiden, men ett lag anfört av Bryan Robson, Gordon Strachan, Viv Anderson, Jesper Olsen, Brian McClair och Norman Whiteside gav dem säsongen 1987/88 en utmaning.
(5) Tottenham, 1989-1991
Tottenham har kanske alltid, på gott och på ont, varit en klubb som gjort sig kända för att attrahera artister snarare än arbetare. Vid den här tiden fanns där så klart också en tradition i klubben strax efter att spelare som Glenn Hoddle och Chris Waddle lämnat laget. En ny generation växte dock fram runt övergången till 1990-talet, under ledning av den talismaniske målskytten Gary Lineker och inspirerade av Paul Gascoigne. Tottenham vid den här tiden saknade måhända stål men aldrig stil.
(4) Chelsea, 1998-2001
Med ett otroligt talangfullt lag, baserat på en blandning av gammalt och ungt, på briljans i form utav Gianfranco Zola och målmedvetenhet i form utav Mark Hughes, Graeme Le Saux, Dennis Wise, Gustavo Poyet och Roberto Di Matteo, så vann Chelsea Cupvinnarcupen 1997 och byggde därefter vidare på det laget. Marcel Desailly blev ett viktigt tillskott och Didier Deschamps och efter honom Mario Stanic och Jimmy Floyd Hasselbaink blev inflytelserika spelare. Laget var framgångsrikt i cupspelet men hade märkligt svårt att etablera sig på ligans högre positioner.
(3) Arsenal, 2007-2009
Det må kanske skrattas en aning åt Arsenal nu vad avser deras ambitioner, men det kan bara de göra som i efterhand sitter med facit på hand. I början av 2000-talets andra halva var det dock få som skrattade. Arsene Wengers unga lagbygge var då i sin linda men med ett självförtroende som översteg dess ringa ålder, det spelade stundtals en tekniskt strålande och framgångsrik fotboll och laget var fullt av både potential och stjärnspelare. Det var många som med rätta såg framtiden som Arsenals. Verkligheten ville annat men under en tid levde visionen.
(2) Liverpool, 1999-2001
Under stora delar av 1990-talet gick många i väntan på att Liverpool skulle återuppstå likt en Fenix ur askan. Den talangfulla Spice Boys-generationen med spelare som Jamie Redknapp, Robbie Fowler och Steve McManaman hade inte riktigt bära lagets framgång på sina axlar, men lagom till millennieskiftet hade dessa kompletterats med nya spelare som Danny Murphy, Gary McAllister, Michael Owen, Sami Hyypiä med flera, och med Jamie Carragher och Steven Gerrard på snabb framväxt, så hade Liverpool ett riktigt starkt lag. Det kulminerade i tre cupvinster säsongen 2000/01, och när laget säsongen därpå för första och hittills enda gången under Premier League-eran slutade för Man Utd i ligan så trodde många att det heliga landets portnar var öppnade.
(1) Newcastle, 1995-1997
Förmodligen kan inget annat lag göra anspråk på att ha varit så förtvivlat nära ligatiteln utan att någon gång vinna den. Newcastles lag vid den här tidpunkten var löjligt talangfullt med spelare som David Ginola, Peter Beardsley, Les Ferdinand, Darren Peacock, Warren Barton, Philippe Albert, Keith Gillespie, Lee Clark, Rob Lee med flera. Newcastle under Kevin Keegans ledning representerade en hejdlös offensiv, och kanske var det i slutänden också detta som blev deras fall. För naturligtvis var Faustino Asprilla en inspirerad och inspirerande spelare, men möjligen var han också halmstrået som knäckte kamelens rygg.
:::
Det gör lite ont att inte kunna ha med Norwichs lag från tidigt 1990-tal på listan också. Ian Butterworth, Mark Peters, Ruel Fox, Gary Megson, Darren Beckford, Efan Ekoku, Mark Robins och Chris Sutton. Ett härligt lag, så uppenbart från en svunnen tid.
:::
Nyheterna når oss också om att liemannen har varit i farten i The Championship. Att Henning Berg skulle få sparken från Blackburn Rovers var måhända inte oväntat. Blackburn är Venkys, Blackburn ligger på tabellens nedre halva och Berg själv visade sig tämligen snabbt ha blivit rätt desillusionerad utav Blackburns ägarskap.
Att Sean O’Driscoll skulle få sparken från Nottingham Forest var däremot desto mer oväntat. Särskilt med Forest på tröskeln till en av playoff-platserna och inte minst eftersom det skedde bara någon timme eller två efter det att Forest vunnit helgens viktiga match mot Leeds med 4-2.
Forests ägare, Fawaz och Abdulaziz Al-Hasawi, som köpte klubben inför den här säsongen, menar i ett uttalande att de vill ha en manager med Premier League-erfarenhet. Vilket möjligen känns något märkligt med tanke på att klubben befinner sig i The Championship. Det är hur som helst en formel som har misslyckats förr om vi säger så. Dessutom också i Nottingham Forest.
Men kan vi kanske tänka oss att Roberto Di Matteo ligger nära till hands för ett nytt jobb?
:::
Be Champions!!