:::
Ben Foster, West Brom. En hårt arbetande men inte alltid därför ligans tätaste backlinje är West Broms signum. Foster är en av målvakterna i Premier League som får slita allra hårdast för lönen, och vars insatser hjälpt laget till en sjundeplats i tabellen.
Pablo Zabaleta, Man City. Extremt stabil högerback för Man City som vid flera tillfällen under hösten har visat vägen på planen. En klippa i defensiven och en ledare på planen.
Ryan Shawcross, Stoke. Ledargestalt i Premier Leagues just nu tätaste och snålaste försvar. Säker i positionsspelet, stark i huvudspelet, blockerar många skott och målchanser. Hans betydelse för Stoke syns inte minst i hans frånvaro.
Sebastien Bassong, Norwich. Har svarat för ett stort antal väldigt starka insatser i Norwichs backlinje vilket har höjt laget som helhet. Den stabilitet på vilken Chris Hughton har kunnat bygga.
Leighton Baines, Everton. Ligans mest komplette ytterback för tillfället, defensivt stabil och offensivt produktiv och farlig. En bidragande orsak till Evertons starka säsongsinledning.
Mohamed Diame, West Ham. Har gjort ett flertal strålande insatser för West Ham och inför januarifönstret har det föga överraskande pratats om större klubbar. Skadade sig för någon månad sedan vilket drabbat West Ham hårt.
Marouane Fellaini, Everton. Stor i håret och stor i spelet. Ledargestalt på ett ytterst talangfullt Evertonmittfält. Där övriga bidrar med teknik och finess, kombinerar Fellaini detta med fysik och hårdhet.
Luis Suarez, Liverpool. Visar kontinuerlig världsklass, Liverpools ende konsekvent presterande spelare den här hösten. Alltför ensam, men visar heller inte upp samma tendenser till tjurighet som tidigare. Har mognat.
Juan Mata, Chelsea. Det hander alltid något när Mata har bollen, och han konkurrerar tvivelsutan om att vara ligans just nu baste spelare. Att Chelsea eventuellt släpper Frank Lampard är hårresande, men i Mata har de en värdig ersättare.
Gareth Bale, Tottenham. Inte sedan Cristiano Ronaldo lämnade Premier League har man riktigt känt att det finns en spelare som när han har bollen egentligen kan göra precis vad han vill. Men nu finns det ännu en sådan spelare.
Michu, Swansea. Värvades för osannolika £2m, i vad som var sommarens värsta transferkupp. Ett vandrande argument mot storklubbsfans som påstår att man måste spendera enorma summor för att kunna konkurrera.
:::
Avbytarna ser ni i bilden. Utöver dem finns naturligtvis bubblare som förtjänar ett omnämnande, som var nära men ändå inte sköt någon hare. Där tänker jag mig spelare som Sandro, Rafael Da Silva, Leon Osman, Steven Pienaar och Michael Carrick.
:::
Höstens manager:
Michael Laudrup. Man måste saga att Laudrup har gjort en enastående succé med Swansea. Visst imponerade waleslaget förra säsongen också, men från det läget har Laudrup byggt vidare. Hans värvningar under sommaren andas succé, inte bara Michu utan också exempelvis Chico och Hernandez, och Swansea krigar nu på fullt allvar om de europeiska cupplatserna. Bubblare som förtjänar särskilda omnämningar är David Moyes, Steve Clarke och Chris Hughton.
:::
Höstens wanker:
Ashley Young. Har tagit over tätpositionen i min egen lilla tabell av spelare som av någon personlig anledning gör mig sur. Suarez hade den förut men har skärpt till sig. Det är inte bara att Young filmar mer än vad jag anser vara motiverat eller förståeligt, han springer liksom omkring och har ont på planen hela tiden. En klemig spelare, om nu det adjektivet ens existerar.
:::
Under nyårsaftonens eftermiddag eller kväll kommer nästa blogg med höstens toppar respektive floppar. Till dess.
:::
Be Champions!!