Man skulle kunna säga att det för varje given tidpunkt i Premier Leagues historia finns två tämligen speciella karaktärer. Naturligtvis är det något utav en efterkonstruktion i vilken man så klart till viss del ser vad som passar och ignorerar det som talar emot. Men dessa båda karaktärer kan sägas vara å ena sidan ikonen och å andra sidan innovatören.
Ända sedan tidigt i Premier Leagues historia så har rollfördelningen varit tämligen uppenbar. Alex Ferguson var på något sätt, i kraft av sin egen personlighet, ligans ikon, samtidigt som Arsene Wenger i mitten av 1990-talet kom in och etablerade sig som ligans store innovatör.
Dessa båda karaktärer och roller är naturligtvis utbytbara över tid. Samma personer innehar inte rollerna. I Premier League är det nu ändå lite speciellt i det avseendet att både Alex Ferguson och Arsene Wenger fortfarande är kvar och är verksamma som managers.
Men även om Ferguson fortfarande kan anses vara den store ikonen i Premier eague, så är det inte längre självklart att Wenger är dess innovatör. Hans idéer, inte minst om fysiologi, var radikala på sin tid, men har över tid blivit så allmänt accepterade att de numer är att betrakta som standard.
Kanske har rollen som innovatören i Premier League istället tagits över av Michael Laudrup, som i somras tog över som manager för Swansea. Det är i alla fall i mycket som han påminner om Arsene Wenger och den roll han en gång i tiden hade för Premier League.
:::
Likt Arsene Wenger så kommer också Michael Laudrup in ny till Premier League utifrån. När Wenger kom till England så var det första gången han var där i fotbollssammanhang, tillsättningen var en överraskning. Hans tidigare erfarenheter kom först och främst från Frankrike och Japan. Laudrups historia innefattar framför allt Danmark och Spanien, de två länder han troligtvis vistats mest i.
Båda två kommer dessutom in först och främst med erfarenhet från mindre klubbar än de allra största. Att vara manager för en mindre klubb innebär vissa begränsningar i förutsättningar men också, i vissa fall, en högre grad av frihet, det finns ett större utrymme för att experimentera med nya saker. Det gav dem tid både att utveckla men också pröva sina idéer om fotboll.
Omgivningen ser ofta med skepsis på utomstående. Men att komma utifrån innebär att man ser det alla andra ser, men kanske på ett annat sätt. Och genom att se det ur ett annat perspektiv så ökar möjligheterna att hitta nya och alternativa lösningar på gamla problem.
:::
Båda två anlände därtill till Premier League med varsin spelfilosofi i resväskan som de sedermera försökt eller försöker tillämpa i dagligt bruk. Arsene Wengers fotbollsidé gick ut på ett snabbt och kvickt passningsspel och ett flödande fotbollstempo. Michael Laudrups fotbollsidé å andra sidan har mer sin grund i presspel för att återvinna boll, bollinnehav och att fylla på med många spelare offensivt.
Wenger härstammar ur den franska idétraditionen av fotboll som var så nytänkande och skördade sådana framgångar under 1990-talet, på klubbnivå såväl som landslagsnivå. Laudrup å sin sida kan sägas vara en produkt av den spanska idétradition som under de senaste åren har vältrat sig över jorden likt en våtvarm filt.
Med sitt franska nätverk bidrog Arsene Wenger till ett inflöde av franska spelare i Arsenal och Premier League. Han bidrog därmed till fransk fotbolls influenser på engelsk fotboll. Michael Laudrup har hittills följt i denna tämligen naturliga tradition och har använt sig av sina spanska kontakter och kunskaper och gett spanska spelare en framträdande roll i Swansea.
:::
Arsene Wenger hade utan tvekan en stor och bestående effekt på det engelska fotbollslandskapet. Han är en av de få managers om vilka man kan säga att om inte de funnits så vet vi inte var engelsk fotboll hade befunnit sig. Det återstår så klart att se om Michael Laudrup kan få en liknande effekt för engelsk fotboll, om han lika framgångsrikt som en gång Wenger kan integrera sina spanska idéer i engelsk fotboll.
Det finns tecken som tyder på att han kan få en sådan effekt. Han företräder en taktik som har visat sig gångbar också för mindre klubbar att kunna konkurrera i Premier League, vilket borde kunna uppmärksammas av fler klubbar. Jag har trots det svårt att se att han kommer bli lika långlivad inom den engelska fotbollen som Wenger till sist blev.
Swansea och Arsenal möts idag i FA-cupens tredje omgång. De båda lagen har mötts en gång tidigare den här säsongen. Då gick Swansea och Laudrup segrande ur den striden. Idag gäller det däremot FA-cupen. En turnering som båda lagen mycket väl kan vinna, och som därtill borde betraktas som de båda lagens mest rimliga chans på en titel den här säsongen.
Swansea är i och för sig kvar i Ligacupen. Swansea har också under säsongen visat att de tar cupspelet på allvar. Det blir med andra ord ingen lätt resa för Arsenal på Liberty Stadium.
:::
Dagens matcher: Swansea vs Arsenal (14:30), samt Mansfield vs Liverpool (17:00).
Liverpool drog alltså på samma gång guldlotten som kanske Svarte Petter. För samtidigt som The Conference-laget Mansfield naturligtvis borde vara vara en munsbit för Liverpool, så är det också utan tvekan den här omgångens allra största och mest spektakulära chans till en cupskräll. Och det kan ju vara nog så pressande som favoriten i sammanhanget, vilket Liverpool är.
:::
Be Champions!!