Debatten i England rasar i och med biljettprisläget som aktualiserats för matchen mellan Arsenal och Man City på Emirates. Man City har returnerat 900 biljetter till Arsenal då de ansåg att biljetterna var alldeles för dyra, det vill säga £62 stycket.
Det är naturligtvis inte den enda matchen och Arsenal är naturligtvis inte den enda klubben som försöker maximera sina matchdagsintäkter genom att ta ut så höga biljettpriser som efterfrågan gör möjligt. Men just Arsenal och Emirates har blivit till det kanske tydligaste exemplet på en utveckling som många menar är olycklig för fotbollen.
Debatten leder naturligtvis till det gamla klassiska fingerpekandet. Andra klubbar menar att framför allt Arsenal är giriga och försöker profitera på fansen. Arsenalfans skyller höga biljettpriser på andra klubbars finansiella dopning och inflaterade lönekostnader som tvingar bland andra dem att driva upp biljettpriserna för att kunna konkurrera.
Som vanligt så går det naturligtvis inte att fullständigt felbelägga någon av de två extrempositionerna. Men självklart är det också så att de båda grovt förenklar situationen som sådan.
:::
Två principer ställs mot varandra när det kommer till biljettpriset.
Den första principen kan sägas vara supporterbaserad. Det finns ett värde i att hålla nere biljettpriserna så att alla samhällsgrupper kan se på fotboll. Enligt detta synsätt så finns det ett övre pris som är rimligt att begära för att gå och se en match och följa ett fotbollslag.
Den andra principen kan ses som marknadsekonomisk. Om efterfrågan på biljetter till en given match är tillräckligt hög, varför ska då en klubb inte ta ut det pris för biljetten som marknaden faktiskt anser den vara värd? Erbjuder man en bra produkt så ska man också kunna ta betalt för den.
Att supportrar först och främst företräder den första principen kan inte gärna förvåna någon. Den är därtill politiskt korrekt naturligtvis. Fotboll är som kultur i det här avseendet, det anses inom dess etablissemang som väldigt fult att göra vinst på den.
Jag ser definitivt en poäng med den supporterbaserade principen. Om fotbollen prisar ut hela samhällsgrupper från matcherna så riskerar den i slutänden att förlora en viktig del av sin sociala förankring, utöver att det inverkar negativt på matchatmosfären.
Samtidigt går det heller inte att bortse från att där finns en poäng med den marknadsekonomiska principen. Om inte annat så för att ett marknadsmässigt pris garanterar ett incitament från alla klubbar att ständigt öka kvaliteten på arenorna och själva matchupplevelsen, vilket också är något som är bra för fotbollen på längre sikt.
Men den marknadsekonomiska principen bygger också på ett för fotbollen fullständigt felaktigt antagande.
Ett marknadsekonomiskt synsätt utgår från konsumentens fulla och fria möjlighet att välja mellan många olika och identiska produkter, det vill säga om den här varan inte är bra eller är för dyr så köper jag en annan. Någon sådan valfrihet finns inte inom fotbollen. Supporter är man i de allra flesta fallen för livet.
Och därmed förskjuts också maktbalansen på marknaden. Det blir en sellers’ market.
:::
Jag tycker inte situationen är fullt lika problematisk när det kommer till prissättningen av biljetterna för hemmafansen. I det fallet har klubben trots allt ett starkt incitament att hålla sig väl med denna kategori, man vill inte helt och hållet alienera sina egna anhängare.
Men det blir ett större problem när det kommer till prissättningen för bortafansen.
Dels för att bortafansen inom engelsk fotboll är en mycket viktig faktor i att skapa en atmosfär på arenorna. Dels för att det inte finns några incitament för klubben att ta tillvara dessa kunders intressen. De behöver inte hålla sig väl med dem och skälet att dessa vill gå på matchen har ingenting att göra med att de vill njuta av Emirates eller Old Traffords bekvämligheter vid sidan av planen.
Där finns med andra ord ingen direkt kvalitetssäkring. Bortafansen erbjuds knappast de bästa platserna, på vissa arenor placeras de ju snarast på de mest usla av platser, och rutinerna runtomkring är knappast de allra mest kundvänliga.
Missförstå mig inte, naturligtvis ska bortafans behandlas som just det patrask det är! Det ska kännas att man befinner sig på bortaplan. Det är säkert också en sådan känsla som bland annat väcker bortafansens trots och vilja att överrösta hemmafansen på läktarna. Men då blir det heller inte moraliskt riktigt att skinna dem för det.
En vettig kompromiss vore alltså att införa ett klart och tydligt pristak för åtminstone bortafansen inom engelsk fotboll. Ett pristak som möjliggör för fans från alla samhällsgrupper att följa sitt lag.
Vad tycker ni?
:::
Be Champions!!