“Traditionally the United and Liverpool derby has taken its place as one of England’s fiercest, though the demise of the latter club has contributed to a softer situation these days.”
Glöm det. Man Utd mot Liverpool är och förblir engelsk fotbolls förmodligen mest bittra och intensiva rivalmöte. Dess direkta betydelse för toppstriden i Premier League är måhända inte överväldigande, och har så varit endast vid några få sporadiska tillfällen. De båda klubbarnas respektive storhetstider har aldrig riktigt sammanfallit på det viset. Men rivaliteten mellan dessa båda klubbar går bortom titelstrider och dylika materiella motivbilder, den är historisk och kulturell.
Dagens andra stormöte i Premier League, mellan Arsenal och Man City, har inget alls av detta historiska narrativ. Inte heller har det här mötet någon som helst betydelse annat än möjligen indirekt för titelstriden. Ändå upplever i alla fall jag en form utav bitterhet i detta möte som jag upplever vara mer en produkt av det moderna fotbollslandskapet. De båda klubbarna befinner sig på varsin tämligen skenhelig sida i den ideologikonflikt som uppstått i den moderna fotbollskapitalismen mellan klubbar med gamla pengar och klubbar med nya pengar.
På så vis kan man lite storvulet säga att dagens matcher representerar såväl en konflikt om historien som den representerar en konflikt om framtiden inom engelsk fotboll. Sedan är det naturligtvis så att de också kan tänkas ha stor betydelse rent tabellmässigt.
:::
Man Utd vs Liverpool
De båda klubbarna är på samma gång varandras spegelbilder som motpoler. Engelsk fotbolls två mest framgångsrika klubbar, härdade i dess nordvästra maskinrum baserade på likvärdiga grundläggande värderingar. Men där den ena klubben har lyckats upprätthålla en dominerande position trots hög spelaromsättning, så har Liverpool konsekvent över de senaste decennierna misslyckats med att uppnå en sådan stabilitet.
Med ligans två absolut hetaste anfallare på planen samtidigt i Robin van Persie och Luis Suarez så finns det mycket som talar för en öppen, chansrik och därmed målrik match. Allra helst som Man Utds försvar den här säsongen helt klart och tydligt har trivts bäst i öppna landskap, där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Men när man tänker sig det så brukar det kunna bli precis tvärtom. Man Utd har för första gången den här säsongen hållit nollan två ligamatcher i rad, hemma mot West Brom och borta mot Wigan. Att Alex Ferguson manar på extra defensiv skärpning mot en motståndare är heller inte helt osannolikt ett mönster den här säsongen. Där finns också ett mönster över de senaste två-tre säsongerna där Man Utd varit defensivt släpphänta under hösten för att täta till rejält under våren.
Hur som helst, en shoot-out mellan Robin van Persie och Luis Suarez får det ju onekligen att vattnas lite i munnen.
:::
Arsenal vs Man City
Om vi möjligen har anledning att förvänta oss en målrik match på Old Trafford så gäller raka motsatsen på Emirates. Båda lagen har offensiv kvalitet i mängder men de tenderar att rent taktiskt låsa varandra. Under de senaste sex mötena mellan de båda klubbarna har det endast producerats fem mål, och inte i någon match mer än två mål.
Rent offensivt har Man City också en del problem att brottas med. Sergio Agüero är inte tillgänglig på grund av skada, och Carlos Tevez framstår som helt ur form, även om sådant kan vara tämligen illusoriskt. Mycket ansvar faller därmed på Edin Dzekos axlar, som fått en större roll i Man City de senaste veckorna och skött den väldigt väl. Om nu inte Mario Balotelli hittar på något för att revanschera sig för sitt senaste framträdande på Emirates.
Mot en målsnål match talar också Arsenals offensiva produktion. Sex gånger hittills under den här säsongen har Arsenal gjort fem mål eller mer i en och samma match. Roberto Mancini har också haft det genomgående svårt att hantera Arsenal rent taktiskt, stundtals begränsandes lagets taktik till ren och skär skademinimering. Om Arsenal klarar av att störa Man City längs kanterna så är mycket vunnet, men det kommer ställa krav på Kieran Gibbs och Bacary Sagna.
Det finns en särskild dramaturgi i att dessa båda lag möts på just Emirates. Det bygge som mer än något annat tvingat Arsenal att kohandla bort sina bästa spelare. Samtidigt som Man City är en av de klubbar som utnyttjat detta allra mest till sin fördel.
Den enes död är den andres bröd. I stort såväl som i smått.
:::
Dagens matcher: Man Utd vs Liverpool (14:30), samt Arsenal vs Man City (17:00).
En bakgrund till dessa matcher är naturligtvis resultaten från i lördags, mellan QPR och Tottenham respektive Stoke och Chelsea. Rent tabellstrategiskt är det en viktig fotbollshelg.
:::
Be Champions!!