Det har ju pratats rätt länge om en walesisk klubb i Premier League. I alla fall under större delen av 2000-talet. För snart två år sedan blev det också till verklighet i och med att Swansea vann playoff-finalen mot Reading. Men det var liksom aldrig Swansea det pratades om tidigare. Det var tvärtom deras bittra rivaler Cardiff City.
Cardiff har befunnit sig på målsnöret till Premier League vid ett flertal tillfällen under det senaste decenniet. Ofta har de däremot fallit på just målsnöret i form utav playoff-spel. Värst av allt var kanske när de förlorade playoff-finalen på Wembley 2010 mot grovt nederlagstippade Blackpool. Man kan alltså tänka sig att det fanns mer än ett styng av bitterhet hos Cardiff när Swansea i första försöket gick och knep Premier League-platsen först.
Sedan dess har knappast Swansea tittat i backspegeln en enda gång utan de har tvärtom gasat på och gjort stor succé i Premier League. Etablerade i Premier Leagues mittenregioner redan första säsongen, nosandes på de övre regionerna den här säsongen. Spelmässigt imponerande och därtill med ett framgångsrikt avklarat managerbyte längs vägen. Ikväll har Swansea chans att spela sig till Wembley ännu en gång, och en Ligacupfinal mot Bradford.
Vad de måste göra är att på hemmaplan hålla en tvåmålsledning mot Chelsea, som jag betvivlar har den rätta motivationen i laget för att verkligen kriga om en final i Ligacupen.
Swansea står alltså på tröskeln att vinna en större titel för första gången i klubbens historia. Och med den i så fall ta en plats i det europeiska cupspelet, för första gången ”på riktigt”. För Swansea har minsann spelat i Europa förut. Närmare bestämt i Cupvinnarcupen där man deltagit vid sju olika tillfällen. Men då var de kvalificerade via vinst i walesiska cupen.
:::
Nu vore det så klart lätt att göra en vinnare och förlorare-story av det här. Om framgångssagan Swansea och eviga förlorarna Cardiff.
Men det vore också att grovt förenkla verkligheten. Därför att en titt på den aktuella tabellen strax söder om Premier League, det vill säga The Championship, ger oss nämligen en viktig upplysning.
Högst upp i tabellen, och med en serieledning om tio poäng, befinne sig alltså Cardiff City. Och med något mer än halva säsongen spelad så börjar det alltså mer och mer framstå som om Premier League från och med nästa säsong kommer inkvartera två walesiska klubbar. It never rains but it pours som det brukar heta.
Det betyder så klart att vi kommer få ännu ett stekhett derby och rivalmöte i Premier League. Bra för ligan naturligtvis. Men det betyder också att vi i så fall får se två rätt tydliga klubbkontraster i Premier League.
:::
Swansea och Cardiff kan ju sägas representera två olika klubbstrategier inom brittisk fotboll.
Swansea den långsiktiga klubben. Byggandes från grunden efter tidigare stora finansiella problem. En klubb som till en femtedel är ägd av sina egna supportrar, i det avseendet en föregångare inom brittisk fotboll. Baserandes sina framgångar på egna talanger, smart scouting, och en genomtänkt och konsekvent spelfilosofi.
Cardiff den mer yviga och till synes mer impulsiva klubben. Klubbens historia är präglad av olika ägarkonflikter och ägs numer utav en malaysisk affärsman i samma stil som flera andra klubbar i The Championship. Inför den här säsongen ändrade Cardiff såväl sina klubbfärger som klubbmärke i utbyte mot löfte om investering från ägarna i träningsmöjligheter, arenan och transferpengar.
Det är lätt att bli dogmatisk här och mena att den första modellen är bättre än den andra. Men som visar sig i det här fallet, och kanske inte minst i andra fall på högre nivå, så är egentligen inte skillnaden sett till resultat särskilt märkvärdig.
Swansea som delvis supporterägd klubb med en tydlig spelidé. Cardiff som en av för tillfället få framgångsrika konsortieägda klubbar. Två olika klubbar men båda tillför ändå något nytt till engelsk fotboll.
:::
Leicester, QPR, Blackburn, Birmingham med flera. Erfarenheterna inom engelsk fotboll av det här med konsortieägande går från de dåliga till de rent ut katastrofala. De förknippas antingen med enorm konflikt, misslyckande att ta sig upp i Premier League, eller misslyckande med att hålla sig kvar i Premier League.
En modell som vanligtvis har lett till mycket bråk och krångel för förhållandevis lite pengar. Ändå är det en modell som har blivit allt vanligare, inte minst då i The Championship. Nya klubbar har börjat följa samma modell, bland dem Leeds och Nottingham Forest.
Cardiff är dock den klubb som faktiskt haft någon form av framgång med den här modellen. Dessutom ser det ut som om Leicester, en annan klubb med ett liknande upplägg, om än med thailändska ägare, till sist har börjat finna vägen till framgång.
Det finns viss logik i att denna ägarmodell har blivit förhållandevis vanlig i just The Championship. Där finns ett klart vinstintresse i att ta upp en klubb till Premier League. Det är samtidigt ett riskfyllt äventyr, något som kan hanteras genom att sprida risken över fler ägare.
Kanske är det så att just den ägarmodellen har börjat sätta sig inom engelsk fotboll.
:::
Lagom inför kvällens semifinal har också Rafa Benitez gamla synder kommit tillbaka och hemsökt honom. På en rejäl passning från Marco Materazzi, hans gamla spelare i Inter, drog Benitez iväg på en närmast fact-liknande rant som syftade till att Materazzi ljuger.
Jag vet inte vad det hela bidrar med, mer än att förstärka känslan av att Chelsea rent allmänt verkar ha annat att tänka på och bekymra sig för än att vända ett underläge mot Swansea ikväll.
:::
Ikväll matchar också Arsenal och West Ham i Premier League. Varefter det inte längre finns kvar några hängmatcher.
:::
Be Champions!!