:::
Den bästa matchen hittills av ett engelskt klubblag?
Jag ska inte säga att mitt urval är på något sätt vetenskapligt. Jag har inte sett allt, och framför allt kan jag vara påverkad av upplevelsens närhet. Några insatser av Man City, Man Utd, Chelsea och Tottenham tidigare under säsongen kan säkerligen konkurrera. Men jag vandrar ändå ut på plankan och påstår att den match vi precis sett Liverpool spela på Etihad Stadium mot Man City är den bästa matchen som ett engelskt klubblag har gjort hittills under den här säsongen.
Jamie Carragher var en ledare i försvaret, och det är ingen tillfällighet att just han har spelat i båda den här veckans tuffa bortamatcher. Lucas och Steven Gerrard kompletterar varandra bra på centralt mittfält. Luis Suarez och Daniel Sturridge visar ännu en gång prov på blixtrande samarbete och vilket värde de tillför till varandra.
Ändå kommer Liverpool bara ifrån den här matchen med en enda poäng. För om dessa spelare placerade segern inom räckhåll, så ledde enskilda insatser av Pepe Reina och Daniel Agger till att omintetgöra Liverpools spelmässiga och målmässiga övertag. På något sätt känns detta så här långt väldigt signifikativt för Liverpools lagbygge. Ojämnt å det yttersta i sin prestation och oförmöget att knyta ihop den så kallade säcken.
Ändå bör det vara uppenbart för alla att det är ett lagbygge som gör stadiga framsteg.
Newcastles säsong vände i januari
Det sägs kunna vara vanskligt att värva spelare i januari, att det både leder till inflaterade priser och till svårigheter för spelarna att hinna spela in sig under en hektisk vårsäsong. Detta stämmer säkert till viss del, men det kan också vara något som i sig ger ett lag ny energi och nya idéer, och kanske till och med lite nytt självförtroende.
Många trodde nog att Moussa Sissoko var en bra värvning på sikt av Newcastle men få anade nog att han skulle få en så omedelbar effekt. De två mål han gör på Chelsea som vänder matchen till Newcastles fördel är inga fantastiska mål på något vis, men det är mål som oftast görs av en spelare som har viljan och tron på sig själv att inte bara se utan också ta chanserna i det där läget.
Innan januari påminde Newcastle i mångt och mycket om något ur Victor Hugos Les Miserables. Men efter klubbens franska revolution i januari så andas laget återigen morgonluft. Hösten kommer inte att erbjuda någon stormning av Bastiljen, men laget kommer heller inte att avrättas på nedflyttningsstridens giljotin.
Ingen återvändo för Aston Villa
Om vi tar Liverpools säsong och förmåga att tappa givna poäng och drar upp volymknappen ända upp till elva, så får vi något som börjar likna Aston Villas säsong. Att efter en mardrömsvecka tvingas åka till Goodison Park är inte en uppgift som något lag skulle ha avundats.
Desto mer imponerande är det då att inte bara ta ledningen en gång utan två gånger i matchen, och därtill gå upp i en tvåmålsledning. Men också typiskt för Aston Villa den här säsongen är att de inte lyckas hålla i detta försprång. Ett oavgjort resultat borta mot Everton är på förhand inte ett dåligt resultat, men det känns ändå som två tappade och mycket dyrbara poäng för Aston Villa så som matchbilden utvecklade sig.
Särskilt som övriga lag därnere har börjat röra på sig. Reading har börjat hitta sin snart traditionella vårform, och poängen mot Chelsea följdes upp av en vinst mot Sunderland. Southampton fortsätter att spelmässigt imponera, även om vinsterna fortfarande uteblir under nye managern Mauricio Pochettino. Wigan har börjat känna lukten av nedflyttningsstrid igen, och Newcastle verkar som sagt ha hittat ur sin kris.
Det är svårt att se en väg ut ur skiten för Aston Villa.
:::
”Blame the referee”
Egentligen har detta ingenting att göra med något speciellt som skett just den här helgen. Men det var ändå något jag satt och funderade kring en tid under helgen. På förekommen anledning.
Nämligen det här med vad jag uppfattar vara olika supporterkollektivs olika grader av benägenhet att ”skylla på domaren” i samband med förlust, poängtapp eller bara match i största allmänhet. Och vad denna skillnad faktiskt kan tänkas bero på.
(Jag upplever alltså att det är en skillnad. Det politiskt korrekta kommer dock alltid vara att tycka att det är lika för alla.)
Min teori är att det hela är en funktion utav ett gap mellan å ena sidan ett visst supporterkollektivs uppfattning om det egna lagets allmänna förträfflighet, och å andra sidan det lagets faktiska resultat på planen och/eller prestationer i form utav titlar.
Ju större gap desto större benägenhet att ”gnälla på domaren”.
För mig är det här nämligen ett typexempel på en rationaliseringsstrategi syftandes till att omfördela ansvar. Man identifierar sig av naturliga skäl med sitt lag och skuld och orsaker till eventuella misslyckandes placeras av psykologiska skäl helst utanför sig själv. Att skylla på saker utanför sin egen kontroll är alltid lättare än att kritiskt granska sig själva.
Jag överlåter åt er själva att göra era egna bedömningar av vilka klubbar som jobbar med störst gap i det här avseendet.
I just det här avseendet ska dock sägas att jag inte anser det vara någon skillnad mellan klubbar. Att benägenheten är mindre eller större hos vissa supporterkollektiv beror alltså enligt mig inte på att dessa är bättre eller sämre på något vis, utan endast på storleken på det så kallade gapet. Något som naturligtvis är föränderligt över tid.
:::
Omgångens vinnare: Man Utd, Tottenham och Newcastle
:::
Vad spännande det känns med landskamper mitt i veckan, eller hur?!
:::
Be Champions!!