Han blir inte precis yngre med åren, Alex Ferguson. En tilltagande ålder och möjligen en uppfattad mättnad på framgångar och uppnådda målsättningar gör att allt fler allt oftare plockar fram kycklingbenen, ouija-brädet och djurinälvorna för att försöka lista ut inte bara vem som kommer att ersätta Alex Ferguson utan också när.
Ett av de namn som frekvent nämns är José Mourinho, vars relation med Alex Ferguson själv sägs vara mycket god men vars relation med sin nuvarande klubb Real Madrid framstår som allt annat än god. Säkert späds dessa rykten på av de snart stundande matcherna de båda klubbarna emellan. Att Mourinho skulle vara bra i Man Utd betvivlar jag inte. Men troligtvis bara för en stund. Så är det ju nämligen nästan alltid med honom.
Men den manager jag ser som Alex Fergusons perfekte ersättare är inte José Mourinho, utan den manager som står bredvid Alex Ferguson längs sidlinjen idag, nämligen Evertons David Moyes. Det är inte ett namn som är lika stort och häftigt som en del andra, men jag har mina klara och tydliga skäl för att tycka som jag gör.
:::
För det första är Moyes en manager med liknande värderingar och bakgrund som Alex Ferguson. Det är inte helt oviktigt då Man Utd trots allt varit makalöst framgångsrika under en längre tidsperiod, och denna framgång till stor del är en produkt utav en kultur som personifieras av klubbens manager. Det är inte minst en fråga om vilken form av arbetsetik som tillåts genomsyra klubben, här är Moyes och Ferguson samma andas barn.
Det går också att se en viss form av taktisk utveckling i David Moyes managerarbete som talar alltmer till hans fördel. Everton förr var i hög utsträckning byggt bakifrån på defensiv organisation och därifrån ett hyfsat klassiskt brittiskt spel med power and pace. Därifrån har Everton rört sig alltmer mot ett bollinnehavsbaserat spel där syftet i hög utsträckning är att kontrollera mittfältet. Det är modernt och det ligger mer i linje med de krav som ställs på ett topplag.
:::
För det andra talar det också till David Moyes fördel att han har mångårig erfarenhet av att scouta och värva spelare baserad på en doktrin om value for money. Den doktrinen skulle nämligen vara tillämplig också i Man Utd, då Glazers affärsmodell i huvudsak går ut på att köpa yngre spelare förhållandevis billigt, som går att utveckla i klubben.
Det är inte en egenskap som är enbart finansiellt betingad utav Glazers, utan också en väsentlig och bestående del utav Man Utds klubbarv. Att satsa på unga spelare har varit en grundläggande värdering i klubben ända tillbaka till Matt Busby och hans babes. Det är den grundläggande värdering på vilken Man Utds hela moderna framgångsepok är byggd. Någon annorlunda transferpolitik än tidigare ska alltså ingen förvänta sig.
Det är alltså inte tu tal om att Moyes här kan bidra med en specifik kompetens som exempelvis José Mourinho aldrig har visat upp, eller ens behövt visa upp. Den vana Moyes har av att bygga upp och underhålla framgångsrika scoutingteam, och av att jobba med sina coacher för att bäst utveckla unga såväl som etablerade spelare, är helt rätt för Man Utd.
:::
För det tredje är David Moyes också en manager som jag upplever skulle ha fansens respekt redan från början. Det är naturligtvis inte oviktigt sett till vem som ska ersättas. Det är inte en skugga som är lätt att komma ut ur, och alltför många skulle behöva bevisa sig både för fansen och, kanske mer problematiskt, för sig själva.
Men Moyes är tämligen införstådd med vad han själv åstadkommit och känns som en mycket självständig person. Där finns alldeles säkert inga specifika mindervärdeskomplex i det avseendet. Och fansen är inte dummare än att de också värderar Moyes erfarenheter och prestationer precis för vad de är, det vill säga tämligen imponerande för en klubb med Evertons finansiella och materiella förutsättningar.
I grund och botten handlar det så klart också om att David Moyes är en manager i vilken Man Utds fans skulle känna igen både klubben och sig själva, nog så viktigt med ett ägarskap som är dem helt främmande.
:::
Mot David Moyes brukar invändas att han framför allt saknar europeisk erfarenhet. Något som skulle ligga honom i fatet för ett jobb i en klubb som har som ambition att vara framgångsrika på den europeiska arenan. Samtidigt har alla framgångsrika europeiska managers någon gång varit rookies när det kommer till europeiskt cupspel. De har blivit framgångsrika genom att ha bra erfarenhet, som man får genom dåliga erfarenheter, som man i sin tur får genom ingen erfarenhet alls.
Dessutom är det ju knappast så att Moyes är tänkt att ersätta en manager som själv har varit enastående framgångsrik i det europeiska cupspelet. Förvisso har det blivit två Champions League-titlar, men att Man Utd hade kunnat uppnå mer under Fergusons tid som manager vore han själv den förste att medge. Så frågan är om det egentligen blir så mycket sämre.
Många glömmer så klart också att Alex Fergusons egen status och erfarenhet knappast talade till hans fördel när han en gång i tiden rekryterades av Man Utd. Framgångsrik i Skottland förvisso, men att ta in manager från skotska ligan sågs vid den tiden som en rejäl chansning av klubben. Om Man Utd då gått på det ”säkra” namnet, som många nu resonerar att de ska göra, så hade aldrig Ferguson fått jobbet.
:::
Till sist, åldern. David Moyes är 49 år och på väg mot 50. Det är inte någon skyhög ålder, tvärtom bara några år mer än vad Alex Ferguson själv var fylld när han 1986 tog jobbet. Det finns alltså potential för långsiktighet i att anställa Moyes som manager. Det är måhända en romantisk och något naiv dröm så här i den moderna fotbollens tidevarv, men ändå tycker jag en dröm värd att vårda så långt som möjligt.
:::
På tal om likheter så kan man också i Everton se många av de egenskaper och kvaliteter som vanligtvis, rätt eller möjligen något klichébetonat, tillskrivs Man Utd. En kampmoral och en vägran att ge sig, att kämpa och slita fram till dess att den sista hunden skäller och den feta damen skriker.
Inte minst Man Utd och Alex Ferguson har ju fått känna på detta. Två gånger under de senaste tre säsongerna har Everton under matchens sista minuter hämtat upp tvåmålsunderlägen på Man Utd. Förra säsongen var det en högst bidragande orsak till att Man Utd till sist förlorade ligatiteln. Den här säsongen är Everton den klubb som hämtat upp flest matcher från underläge, och efter Man Citys förlust mot Southampton igår kväll så har ingen klubb i Premier League förlorat färre matcher än Everton.
Ferguson och Man Utd bör således vara varnade. De har chansen att ikväll gå upp i tolv poängs försprång i ligan, men då måste de klara av vad de inte klarade av på Old Trafford förra våren, och vad de inte klarade av i premiären den här säsongen. De måste slå Everton.
:::
Dagens matcher: Aston Villa vs West Ham (14:30), samt Man Utd vs Everton (17:00).
Claret and blue-derby om man så vill i den tidiga matchen. Naturligtvis en mycket viktig match att vinna för Aston Villa, som därmed skulle svinga sig upp över och förbi nedflyttningsstrecket i ett enda svep. Det här är ju också en omgång där resultaten i övrigt gick Aston Villas väg. Sådant måste utnyttjas efter bästa förmåga.
:::
Be Champions!!