I vissa avseenden är det möjligt att dela in en lång ligasäsong i olika perioder eller faser, och kanske inte minst den här säsongen. Det har pratats länge om hur förutsättningarna för ligaspelet kommer att förändras i och med att slutspelet drar igång igen under våren. Vilket närmare bestämt sker just precis denna vecka.
Naturligtvis är pratet en produkt av att två av de engelska klubbarna åkte ur gruppspelet och alltså inte är kvalificerade för slutspelet, samtidigt som två klubbar är det. Det uppstår alltså en klar och tydlig skillnad, som inte fanns där när samtliga fyra engelska klubbar mer eller mindre regelmässigt spelade i Champions League också efter nyår.
Det var heller inte en skillnad på samma sätt förra säsongen, även om också då två klubbar misslyckades med att ta sig vidare från gruppspelet, eftersom det var just dessa båda klubbar som tillsammans utkämpade en lång och svår duell om ligatiteln. Samma förutsättningar rådde. Men den här säsongen råder skilda förutsättningar.
I titelstriden är det Man Utd som tvingas till Champions League-spel och Man City som slipper. I kampen om Champions League-platserna är det nu Arsenal som måste hantera ett tvåfrontskrig, samtidigt som Tottenham och Chelsea kan vara mer fokuserade.
:::
Arsenals match mot Bayern München nästa tisdag följs upp av en hemmamatch mot Aston Villa, en match som de rimligtvis bör kunna klara av, allra minst med fyra dagars vila mellan de båda matcherna. Med en FA-cupmatch mot Blackburn Rovers inför mötet mot Bayern, så har Arsene Wenger därmed också en möjlighet att i större utsträckning vila spelare.
I mars blir det däremot lite klurigare. Om FA-cupmötet mot Blackburn resulterar i vinst så kommer kvartsfinalen i FA-cupen att spelas helgen den 9-10 mars. Under veckan därpå ska så returmötet mot Bayern München spelas, med all sannolikhet en match av då största betydelse, och tre dagar därefter åker Arsenal till Liberty Stadium för en ligamatch mot erkänt svårspelade Swansea.
Ett avancemang till FA-cupens kvartsfinal innebär troligtvis också att den tuffa hemmamatchen mot Everton skjuts fram till mittveckan därpå, det vill säga till antingen 19-20 mars, endast dagar innan nästa landslagsuppehåll. I så fall är detta en helt avgörande period av Arsenals säsong.
Resten av säsongen beror väldigt mycket på hur det faktiskt går mot Bayern München, det vill säga om Arsenal går vidare i Champions League. Sett till spelschemat så skulle kommande matcher bli West Brom (a), en eventuell FA-cupsemifinal på Wembley, Man Utd (h) samt QPR (a). Alternativet till FA-cupsemifinalen är Norwich (h).
Det skulle vara ett tämligen tufft spelschema. Samtidigt är bredden på spelartruppen en av Arsenals faktiska styrkor, så de har spelarmaterialet att klara av en dylik utmaning. Men det är i mars som jag tror det mesta kommer att avgöras för Arsenal.
:::
Precis som Arsenal så är Man Utd kvar i FA-cupen, och just detta lilla faktum kan faktiskt lite paradoxalt nog visa sig vara till stor nytta. Veckans extremt tuffa bortamatch mot Real Madrid följs alltså upp av en FA-cupmatch hemma mot Reading. Någon direkt effekt på ligaspelet kommer alltså inte bli aktuell på grund av den här matchen mot Real Madrid.
FA-cupen som verktyg alltså. Ett sätt att se på det är att Alex Ferguson har möjlighet att använda matchen mot Reading som ett bondeoffer, en möjlighet att vila spelare. Ett annat, och kanske bättre, sätt att se på matchen är betydelsen av att kunna fortsätta använda FA-cupen som ligabuffert. Om Man Utd går vidare till FA-cupens kvartsfinal så ersätts nämligen en tuff bortamatch mot West Ham i ligan till en FA-cupmatch just under helgen efter Man Utds returmöte mot Real Madrid.
Roberto Mancini satte mycket hopp till att Champions League-spelet skulle kunna störa Man Utds ligarytm. Istället visar det sig alltså att det kanske är FA-cupen som kommer ha en större betydelse för ligaspelet den här säsongen. Så vem säger att FA-cupen saknar betydelse?
(Det här ligacentriska resonemanget bortser naturligtvis medvetet från att FA-cupen också har ett mycket högt egenvärde. Åtminstone för mig.)
Precis som för Arsenal så beror fortsättningen på hur det går för Man Utd i sin åttondelsfinal. Man City (h), Stoke (a) eller en FA-cupsemifinal, Arsenal (a) samt Chelsea (h) är de matcher som följer på eventuella kvartsfinaler och semifinaler i Champions League. Naturligtvis ett helvetiskt tufft spelschema om det bästa eller det värsta, beroende på perspektiv, inträffar.
Men samtidigt har Man Utd under många år byggt upp en bred spelartrupp med kapacitet, kvalitet och kompetens att balansera europeiskt cupspel och engelskt ligaspel. Det finns också tonvis med erfarenhet i klubben av att hantera detta dilemma. Försprånget i ligatabellen på tolv poäng ger också en behövlig säkerhetsmarginal.
Det ska inte behöva vara en avgörande faktor. Någon ursäkt kan det hur som helst aldrig bli. Det håller inte att spendera mängder med både tid och pengar på att bygga upp en tillräckligt bred spelartrupp för att därefter gnälla om man misslyckas med uppgiften man föresatt sig och förberett sig för.
:::
Lite trött börjar jag ju också bli på den här ständiga tendensen att se deltagande i flera olika turneringar som ett problem, som något i grunden negativt. Visst, det kan utgöra en utmaning som måste hanteras, men ingen framgångsrik klubb kan rädas utmaningar.
Snarare ser jag omvänt på det hela. Det kan förvisso vara fysiskt jobbigt att delta på flera olika fronter. Men samtidigt kan det nog också vara mentalt väldigt stimulerande, och att detta är nog så viktigt under en lång säsong där man förmodligen söker efter varje möjlighet att hitta något utav nyhetens behag i varje situation.
Det är också en fråga om psykologi och självförtroende. Att hålla sig kvar och gå långt i turneringar skapar en vinnarkänsla, glädje och optimism bland såväl spelare som ledare. Även detta är en faktor som kommer att vara till hjälp för laget när de oundvikligen ställs inför tuffa utmaningar och svåra situationer under säsongen.
Det är bara att se till det omvända. Hur har Chelsea och Man City påverkats av att åka ur Champions League? Det är omöjligt att göra några tvärsäkra påståenden, men jag skulle själv förmodligen gissa att de båda lagens tämliga indifferenta ligaform åtminstone till viss del kan härledas till den svåra motgång som uttåget ur Champions League utgjorde.
Fotboll är och förblir en sport utförd av komplexa människor. Den kan därför inte analyseras endast med hjälp utav ett excelark.
:::
Det börjar naturligtvis kännas helt hopplöst för Liverpool i kampen om Champions League-spel. Tiden börjar rinna ut och den svaga inledningen på säsongen har kostat dem dyrt. Men ska de ha åtminstone en skugga av en fortsatt chans så måste det till en vinst hemma ikväll mot West Brom, som förnedrade dem i säsongspremiären. En chans för Liverpool ikväll alltså att visa hur långt de har kommit sedan dess.
:::
Märkligt nog är det bara Sam Wallace på Independent som har förhållit sig hälsosamt källkritisk till Alex Fergusons påstående att han snabbt och spontant ändrat sitt beslut att vila ett flertal spelare mot Everton efter att ha bevittnat Man Citys förlust mot Southampton.
Den gamle är full av rökridåer och mind tricks. Jag ser inte för en sekund att han skulle ha övervägt risken med en överdrivet roterad matchelva hemma mot just Everton av alla lag. Särskilt inte med vad som hände förra säsongen i åtanke.
Men har man chansen att påminna sin motståndare om dennes underläge så gör man naturligtvis det, i förhoppningen om att det ska ge fler fördelar i framtiden.
:::
Be Champions!!