Det har kallats för århundradets match. Och onekligen är det ju ett supermöte mellan två av jordens allra största fotbollsklubbar. Real Madrid mot Man Utd, det finns historia bakom det mötet.
Tre gånger har de båda storklubbarna stött på varandra i europeiskt cupsammanhang. 1968 i semifinalen av gamla Europacupen, samt 2000 och 2003 i kvartsfinalen av Champions League. Gemensamt för samtliga dessa möten är att de har fått en tämligen påtaglig betydelse för åtminstone engelsk fotboll.
1968 utspelade de båda klubbarna i semifinalen vad många ansåg vara den moraliska finalen. Man Utd hämtade upp ett tungt underläge under matchen på Bernabeu till 3-3 och gick därefter vidare till finalen på Wembley mot Benfica. Det var tio år efter Münchenkatastrofen, Matt Busby sökte efter någon form av upprättelse och absolution, och Man Utd blev den första engelska klubben att vinna Europacupen.
2000 var Man Utd regerande mästare i Champions League efter den förra säsongens hejdlösa offensiv och dramatik. Ambitionen var att inleda en period av dominans i det europeiska cupspelet, en gyllene dröm som Real Madrid smulade till sandkorn. Real Madrid utmanövrerade Man Utd fullständigt och grundlade därmed ett taktiskt paradigmskifte hos Alex Ferguson och Man Utd, som i det europeiska spelet skulle överge sin flärdfulla offensiv för en betydligt mer kontrollerad defensiv.
2003 hade Man Utd blivit förintade på Bernabeu i den första matchen, men ändå givits en livlina genom en reducering av Ruud van Nistelrooy. Returmötet blev en explosiv affär, med böljande spel, mängder av mål och en fullständig uppvisning av Ronaldo. På Old Traffords läktare den kvällen satt en viss Roman Abramovich och bestämde sig enligt sägnen där och då för att köpa en engelsk fotbollsklubb. Resten är levande historia.
Tio år senare är kanske därför frågan: Vad kommer att hända nu?
:::
Visst är det en stor match för Man Utd, men det är samtidigt också en förtvivlat svår match. Om det i den här världen lär finnas en enda riktigt ordentlig mardrömsmotståndare för Man Utd just nu så är det förmodligen just Real Madrid.
Det finns taktiska skäl för detta. Real Madrid är ett lag som är kompetent i att ligga och försvara sig djupt och samtidigt kontraslå blixtsnabbt med hisnande kvalitet i avslutningarna. Just den typ av spel som, sett till deras dokumenterade defensiva svagheter, passar Man Utd alldeles särskilt illa. Ett Real Madrid får inte ges ytor, men Man Utd har varit alldeles för snälla med att släppa till just ytor den här säsongen.
Det finns också mer strategiska skäl. För även om Champions League är högprioriterat för Man Utd så är ligan den absolut främsta målsättningen den här säsongen, precis som alla säsonger. Och titelstriden med framför allt Man City rullar vidare. För Real Madrid är läget det helt omvända. Ligan är körd för dem, och klubbens absolut främsta målsättning, och numer enda fokus, är just Champions League och deras tionde seger, la decima. De har kunnat ladda och koncentrera, planera och förbereda för endast detta möte i mer än en månad.
:::
Man Utds taktiska huvudfråga är naturligtvis hur i hela friden de ska kunna stoppa deras egen före detta spelare, Cristiano Ronaldo, som fullständigt öser in mål och vars enda möjliga överman i världen är Leo Messi. Kanske finns där två områden att jobba på.
Dels är det möjligt att sätta en specialspelare på honom och därigenom försöka isolera honom på planen. Man Utd hintade om en sådan taktik i helgens ligamatch mot Everton, där Phil Jones fick till uppgift att plocka bort Marouane Fellaini ur matchen. Det gick alldeles utmärkt, men mot en spelare som Ronaldo så behöver Jones också understöd.
Dels är det möjligt att försöka störa bolleveransen till Cristiano Ronaldo. En sådan taktik bygger på ett presspel på Real Madrids spelfördelare och främsta passningsspelare, företrädesvis då Xabi Alonso. Det blir en nog så viktig uppgift för mer defensivt jobbande offensiva spelare. Det kommer inte att förhindra samtliga passningar till Ronaldo, men kan i alla fall leda en bit till att minimera den potentiella skadan.
:::
Det är omöjligt att komma ifrån att kvällens match, precis som cupmötet i sin helhet, är ett styrketest och en värdemätare för Alex Fergusons nya lagbygge. På sätt och vis är det också en form utav nystart från förra säsongens debacle. Man Utd har visat sig ha ett konkurrenskraftigt lag för Premier League, men hur ser det egentligen ut på den europeiska arenan?
Det finns med andra ord många frågor inför kvällens match. Svaren är inte givna och därtill omöjliga att känna till på förhand. De beror nämligen till stor del på Man Utd och Alex Ferguson själv. Hur ställer han upp i Champions Leagues slutspel, håller han fast vid den här säsongens modiga offensiv eller återgår han till tidigare säsongers försök till säkerhetsspel och allmänt riskminimerande?
Från varje teori med måttfullhet, är kanske i slutänden den mest konstruktiva planen.
:::
Be Champions!!