Alldeles nyligen, på den amerikanska sajten Bleacher Report, såg jag en klassisk sammanställning av vilka de ansåg vara de hårdaste och tuffaste tacklarna i hela Premier League. Där fanns de lätt förutsägbara, som Nemanja Vidic, Martin Skrtel, Lee Cattermole, Craig Gardner, Paul Scholes och så vidare. Inget konstigt med det.
Det som emellertid kändes mycket märkligt med sammanställningen var att det, även om det inte sades rätt ut, likställdes med en uppfattning om vilka spelare som var bäst på att tackla.
Det speglar en rätt märklig syn på tacklingar. Delvis är det kanske just den synen som ligger bakom den tämligen förlåtande syn på vårdslösa och i vissa fall direkt farliga tacklingar som finns inom engelsk fotboll. ”Han träffade bollen” används där som frikort för mer eller mindre allt.
Men om vi går tillbaka till syftet med tacklingar så är det ju faktiskt att vinna tillbaka bollen till det egna laget. Som så är det ju ett viktigt verktyg för ett fotbollslag, såväl defensivt som offensivt. Tacklingar i sig ska alltså inte föraktas, utan kanske snarare beundras, så länge de är bra och korrekt genomförda.
Men vilka är då Premier Leagues just nu bästa tacklare, om vi ser det hela rent statistiskt – alltså inte bara vilka som tacklas mest, utan vilka spelare som vinner tillbaka bollen flest antal gånger relativt antal gjorda tacklingar? Statistiken kommer från Opta och inkluderar spelare som spelat halva säsongen eller mer.
:::
(1) Davide Santon, Newcastle – 89,47%
(2) James McArthur, Wigan – 86,67%
(3) Patrice Evra, Man Utd – 84,75%
(4) Glen Johnson, Liverpool – 84,13%
(5) Sebastian Larsson, Sunderland – 82,35%
(6) Sascha Rieter, Fulham – 82,00%
(7) Jan Vertonghen, Tottenham – 80,65%
(8) Leon Osman, Everton – 80,00%
(9) Ramires, Chelsea – 79,22%
(10) Morgan Schneiderlin, Southampton – 78,41%
:::
Ingen av dessa spelare är kända som någon av Premier Leagues fula spelare, och detta om något visar att tacklingar inte alls behöver handla om hårdhet eller fulhet. Istället är tacklingar ett spelmoment som kräver både teknik, spelförståelse och god beslutsförmåga.
Genomgående för samtliga dessa spelare, utom möjligen Schneiderlin, är att de trots sina framstående tacklingar ändå drar på sig förhållandevis få frisparkar samt gula och röda kort.
Ett intryck är också att spelarna har blivit bättre på att tackla. För några år sedan höll sig de bästa spelarna runt en tacklingsprocent om ca 75-80%, nu handlar det alltså om ett spann mellan 80-90%. Möjligen visar detta på att spelare också har blivit bättre på att inte chansa när det kommer till tacklingar, utan väljer sina tillfällen bättre.
Samtidigt som tacklingsspelet alltså har blivit bättre, så finns det alltså skäl att tro att det också blivit mindre farligt. Och det borde ju kunna glädja alla, oavsett om man utav ren princip tycker om eller inte tycker om tacklingar som sådana.
Slutsatsen är både enkel och upplyftande. Tacklingar behöver inte ha det minsta med fult spel att göra. De som hyllar tacklingar för att de får det att sjunga i benpiporna är med andra ord lika fel ute som de som kategoriskt avfärdar allt tacklingsspel som brutal antifotboll.
:::
Förlust för Arsenal alltså. Och uppgiften att vända på det här i München om några veckor är naturligtvis omöjlig. Vill man vara sarkastisk kan man så klart se positivt också på detta, då det naturligtvis ger Arsenal bättre förutsättningar för att kvalificera sig för nästa säsongs Champions League.
Det är väl så det brukar heta när ett lag åker ur en cup.
Tre mål släppte Arsenal in. Och det var de gamla synderna i Arsenals spel som ännu en gång visade upp sina fula nunor. Ett horribelt försvarsspel kombinerat med ett alltför omständligt uppbyggnadsspel. Arsenal var beroende av en bra början, men de gav aldrig sig själva den chansen. Istället tvingades de kämpa i uppförsbacke mot tyskar med tuppkam.
Men jag förstår inte riktigt det här med att Arsenal skulle ha försökt spela futsal-fotboll. Den kritiken känns lite stereotyp. Spelsättet i sig var inte problemet, det var kvaliteten med vilken det genomfördes.
Tillbaka till det för klubben kanske viktigaste och mest avgörande ligaupploppet under Arsene Wengers tid som Arsenalmanager.
Hur det slutar tror jag kommer att avgöra mycket av svaret på en av frågorna i gårdagens kommentarsfält, nämligen om Arsene Wenger blir kvar som manager för Arsenal eller ej.
:::
Be Champions!!