Det har skojats lite grann med Brendan Rodgers förmåga att även med de mest beska resultat som bakgrund kunna måla upp en väldigt ljus bild utav Liverpools situation och position. Han har kunnat prata om hur fantastiskt laget har spelat under en period i vilken de inte har vunnit en enda ligamatch samt har åkt ur FA-cupen mot Oldham.
Rodgers visade upp goda likheter med Bagdad Bob även efter förra veckans match mot Zenit, där han trots 0-2-förlust menade att Liverpool hade en alldeles utmärkt chans att ta sig vidare till åttondelsfinal. Självklart är det ett resultat som går att vända och naturligtvis måste det vara Rodgers jobb att se möjligheterna, men när all optimism läggs på hög så uppfattas det kanske också lite lätt verklighetsfrånvänt.
Liverpools resultat hemma på Anfield är svåra att få något grepp om. Å ena sidan kan de knäcka lag som Norwich och Swansea med många mål, men å andra sidan likaväl förlora mot motståndare som Aston Villa och West Brom. Ser vi det ena Liverpool så kan de mycket väl gå vidare ikväll. Ser vi det andra så är det respass och auf wiedersehen goodbye.
Liverpools tunga fall har gjort att förväntningarna på laget har blivit något mer realistiska än tidigare. Det finns kort och gott en insikt i klubben och bland supportrarna att det kommer att ta tid att bygga om. Ändå, med tanke på att man i besvikelse sparkade Kenny Dalglish, så måste förväntningarna rimligen vara en markant förbättring från förra säsongens åttonde plats. Men någon sådan har inte kommit.
:::
Brendan Rodgers och Liverpools fokus verkar ligga på spelfilosofi. Tanken är att få laget att börja spela rätt och därifrån ska resultaten börja komma. Men så har inte riktigt blivit fallet.
Det kan naturligtvis bero på olika saker. Dels kan det så klart vara så att spelarna som fanns i klubben när Rodgers tog över ännu inte duger till att spela den fotboll som Rodgers eftersträvar. Dels kanske det också kan vara så att där finns en brist i Rodgers filosofi. Mest sannolikt är det kanske att sanningen ligger någonstans däremellan.
Liverpools spelare och värvningar har diskuterats till leda. Det finns skäl att kritisera en del av dem på samma sätt som det finns skäl att kritisera den slentriankritik som många tillämpar mot dem. Här väljer jag dock att mer specifikt titta på Liverpools taktik och spelfilosofi.
När Brendan Rodgers vill framhäva det positiva med Liverpools spel så kan han fokusera på några enkla statistiska omständigheter. Nämligen att Liverpool har ett bollinnehav per match motsvarande 58,4%, vilket är näst högst i Premier League, och att deras 19,3 skott på mål per match är ligans högsta siffra.
Men. Det visar sig att Liverpools mål och målchanser inte huvudsakligen kommer från långa perioder av eget bollinnehav. De kommer företrädesvis från de lägen när Liverpool genom ett effektivt presspel vinner bollen högt upp i planen. De kommer från individuell skicklighet, antingen om det är genom Luis Suarez dribblingskonster eller skott utifrån från exempelvis Steven Gerrard och Glen Johnson.
Liverpools vinst mot Swansea senast var klubbens första den här säsongen mot en motståndare på tabellens övre halva. Det har visat sig att de gånger Liverpool gjort mål mot en sådan motståndare så har målet föregåtts av som mest fyra passningar. Samtidigt är det bara Swansea i Premier League som stått för fler passningar på egen planhalva än Liverpool.
Offensivt känns det något kontraproduktivt.
Likaså verkar det ha lett till defensiva bekymmer för Liverpool. Liverpool har släppt in elva mål fler den här säsongen jämfört med samma tidpunkt förra säsongen. Ett bidragande skäl till detta är defensiva misstag som en följd av att motståndarna har lyckats sätta press på Liverpools försvar. Med 33 sådana defensiva misstag är det endast Arsenal i Premier League med sämre statistik, och tio av dessa misstag har varit direkta orsaker till mål i baken.
Den extremt passningsbaserade spelfilosofi som Brendan Rodgers företräder syftar kanske inte i tillräcklig utsträckning till att dra nytta av Liverpools styrkor, särskilt nu sedan Daniel Sturridge har anslutit till spelartruppen, men riskerar alltså möjligen att snarare blottlägga lagets svagheter.
:::
På längre sikt kan det mycket väl visa sig att Brendan Rodgers spelfilosofi kommer att vara framgångsrik i Liverpool. Men taktisk idealism måste alltid kompletteras med resultatmässig pragmatism. I ett kortare tidsperspektiv är det helt nödvändigt att Rodgers formulerar sin taktik utifrån det spelarmaterial han har tillgång till, och de styrkor som hans lag besitter.
Om pragmatismen råder ikväll så tror jag Liverpool har goda möjligheter att vända mot Zenit. Om idealismen råder så blir det respass mot ett Zenit som är alldeles för kunnigt för att falla i några direkta fällor. Ligasäsongen har redan fallit offer på idealismens altare, med endast en marginell chans kvar på fortsatt europeiskt cupspel nästa säsong.
Kanske är Liverpools bästa chans på det att vinna Europa League den här säsongen. Men då måste det ikväll till en europeisk cupkväll utav gammalt klassiskt Anfieldsnitt.
:::
Kvällens matcher: Lyon vs Tottenham (19:00), Metalist vs Newcastle (19:00), Liverpool vs Zenit (21:05), samt Chelsea vs Sparta Prag (21:05).
Matchen på Stamford Bridge känns rätt död så här på förhand, men de övriga tre matcherna måste man väl ändå säga lever. Liverpool har naturligtvis en mycket svår men inte omöjlig uppgift hemma mot Zenit, som har 2-0 att gå på från första mötet.
:::
Be Champions!!