Det är svårt att förhålla sig kallt rationell när det gäller frågan om ett eventuellt managerbyte, särskilt när managern ifråga har varit så långvarig i sin klubb och så avgörande för klubbens moderna framgångar som Arsene Wenger har varit i och för Arsenal.
Kanske går det dock lite till överdrift när supportrar börjar se ett möjligt misslyckande för Arsenal att ta sig till Champions League som ett argument för att behålla Arsene Wenger som manager. Det är inte nödvändigtvis ett skäl att ge honom sparken, men det bör heller inte vara något som ska hållas till hans fördel kan man tycka.
Åtta år utan titel är en förtvivlat lång tid för en etablerad toppklubb inom den europeiska och engelska fotbollen. Och lägg till denna titeltorka också känslan av att utvecklingen går utför snarare än framåt. Arsenals möjligheter att fortsatt nå Champions League ser mer bräckliga ut för varje säsong som går när konkurrenter investerar och Arsenal filosoferar.
Men de som kritiserar Arsene Wenger och vill att han ska lämna sin post som manager för Arsenal hamnar nästan alltid i samma retoriska återvändsgränd, nämligen oförmögna att svara på frågan vilken manager som skulle ha gjort det bättre än Arsene Wenger och vilken manager man då hellre skulle se som manager för Arsenal.
Den första frågan skjuter vid sidan av målet. Det är inte säkert att det finns någon manager alls som hade gjort det bättre än Wenger, det kan omöjligtvis någon veta. Men att Wenger kanske har varit den bäste för jobbet är inte detsamma som att han är det också fortsättningsvis. Slutsatsen att Arsene Wenger bör bytas ut måste inte utgå från uppfattningen att han är en dålig manager, utan endast från uppfattningen att han i det här specifika läget inte är rätt manager för Arsenal.
Vad kan då få oss att tänka så? För egen del är min uppfattning att om Arsenal misslyckas med att kvalificera sig för nästa säsongs Champions League, då är Arsene Wenger inte längre rätt manager för Arsenal. Inte för att han skulle vara oförmögen att reda upp situationen, utan för att han i alltför hög utsträckning skulle vara en personlig symbol för en misslyckad modell.
I det läget tror jag Arsenal skulle vara mer behjälpta av en nytändning än av att bevara det som varit.
:::
Då återstår den andra frågan, det vill säga vem som i så fall istället skulle vara manager för Arsenal. Frågan ställs ibland som om det helt enkelt inte fanns några vettiga alternativ, men det gör det naturligtvis. Alternativ finns alltid, det handlar enbart om viljan att överväga dem.
När Arsene Wenger tillsattes så var han ett överraskande namn som väldigt få i England faktiskt kände till. Kanske var en sådan tillsättning mer sannolik i den mer oskyldiga tiden, men om något sådant namn ska nämnas nu så ligger kanske Dragan Stojkovic nära till hands. Det var bara några år sedan som Wenger själv nämnde honom som en möjlig efterträdare som dessutom delar viktiga delar av Wengers fotbollsfilosofi.
Men om vi ser till hur Arsenal nu för tiden ägs och styrs så är ett mer etablerat namn betydligt mer sannolikt. Arsenal som fotbollsklubb är nu för tiden lika mycket affär, och affär går till stor del ut på att managera risk. En central metod för det är personalpolitiken.
Situationen för att diskussionen ens ska vara aktuell är emellertid att Arsenal har misslyckats med att kvalificera sig för Champions League. Det gör att de allra största namnen på den engelska och europeiska arenan inte längre känns lika sannolika. Stora namn som José Mourinho, Carlo Ancelotti, Louis Van Gaal och Jupp Heynckes skulle kanske vara lediga men troligen alls inte tillgängliga för Arsenal.
En del tittar mot Frankrike och deras samling av duktiga managers, naturligtvis till stor del för att det råkar vara därifrån som Arsene Wenger kommer. En mänsklig reflex. Dock betvivlar jag att det är så som Arsenals styrelse tänker, och jag tror ingen fransk manager har något försprång i det här avseendet.
Ett alternativ vore då att titta på så kallade interna lösningar, det vill säga ersättare med kopplingar till Arsenal som klubb. Men förhållandevis få av alla spelare som passerat revy under Wengers tid i klubben har blivit managers. En som försökt är David Platt, som dock verkar ha nöjt sig med att agera andreman. Paul Merson och Tony Adams har båda två misslyckats, även om Adams naturligtvis vore ett spännande namn.
Ian Wright och Dennis Bergkamp har ännu inte den nödvändiga erfarenheten. Att något av dessa namn skulle kunna fungera som assisterande manager är dock inte osannolikt, och i så fall tillsammans med en befordrad Steve Bould som ny manager.
Personligen tror jag att ersättaren kommer att såväl sökas som finnas bland de managers som redan finns i Premier League. Kännedom om ligan, dess fotboll och speciella utmaningar, är önskvärd och det ger också en viss form av stabilitet. Chelsea har visat på risken med att söka för många kontinentala profilnamn.
David Moyes är en manager med kopplingar till många klubbar. Här nämns bland andra Chelsea, Man Utd och Man City. Han vore dock inget dåligt alternativ för Arsenal heller, van som han är vid att åstadkomma väldigt bra saker med relativt små medel. Det vore onekligen en manager helt och hållet i Arsenals styrelses smak.
Enbart sett till fotbollen så framstår också Roberto Martinez som en fullt möjlig kandidat. Mycket av hans taktiska upplägg påminner om Arsene Wengers sätt att tänka fotboll, och han har åstadkommit bra saker i ett ständigt utsatt läge med Wigan. Det riktiga höjdarnamnet i sammanhanget vore kanske Michael Laudrup, som gjort succé med Swansea den här säsongen.
Ett på sitt sätt romantiskt och kanske lite oväntat namn vore möjligen å andra sidan Malky Mackay.
:::
Jag är fullt medveten om den ofta framförda uppfattningen att felet i Arsenal inte vilar på Arsene Wenger, utan på Arsenals ägare och styrelse. Enligt den uppfattningen är det alltså inte meningsfullt att prata om nya managers. Men jag har två invändningar mot den uppfattningen.
För det första så är inte situationen i Arsenal så svartvit att det bara är styrelsens fel eller managerns fel. Båda funktionerna sitter i samma båt och Wenger har minst sagt varit en aktiv producent i de beslut och de prioriteringar som Arsenal har gjort genom åren.
För det andra så kommer inte Arsenals klubbstyrelses motiv med sitt ägande att förändras, lika lite som ägandet kommer att förändras inom en överskådlig framtid. Därifrån kommer alltså ingen förändring. Arsene Wenger har visat sig ovillig att ifrågasätta klubbstyrelsens prioriteringar, snarare har han alltså varit med om att forma dem. En ny manager kan driva sin dagordning på ett tydligare och mer fristående sätt.
Men detta faller in först om det värsta inträffar, och Arsenal för första gången på väldigt länge misslyckas med att kvalificera sig till Champions League.
:::
Be Champions!!