Det pratas naturligtvis mycket om Bradford inför dagens final i Ligacupen. Hela deras dramatiska väg till Wembley, efter att ha slagit ut i tur och ordning Wigan, Arsenal och Aston Villa, tre Premier League-lag. Möjligheten att bli det första League Two-laget som vinner en stor engelsk fotbollstitel, och som har chansen att spela europeiskt cupspel nästa säsong. Klubbens historia med branden på Valley Parade i fortfarande färskt minne.
På sätt och vis är det kanske lite orättvist mot Swansea, som ju egentligen har gjort en precis lika imponerande resa, att längs vägen besegra såväl Liverpool som Chelsea på bortaplan är ingen enkel uppgift. Klubbens resa upp genom det engelska ligasystemet är även den mäkta imponerande, och dess utveckling mot att bli ett etablerat lag i Premier League och samtidigt konkurrera om de inhemska cuptitlarna har varit sakta men ändå förvånansvärt säker.
Vad vi ser idag är en milstolpe i Swanseas historia. För tio år sedan kämpade klubben för att överleva i finansiella termer. På säsongens allra sista dag utkämpade klubben en ödesmatch mot Hull som de var tvungna att vinna för att över huvud taget hålla sig kvar i The Football League. Laget vann med 4-2. Men ur askan reste sig Swansea likt Fenix återuppstånden.
Tio år senare, under den säsong som klubben firar 100 år, så marscherar Swansea ut på Wembley för att spela final i Ligacupen. En cuptitel finns i potten. En europeisk cupplats likaså.
:::
Bland neutrala så kan man gott tänka sig att många idag kommer att hålla på Bradford. Det är helt enkelt det mest romantiska alternativet, det är de som slår ur underläge och mest representerar vad väldigt många vill se i och med engelsk cupfotboll.
Ändå vore det kanske fel att säga att Swansea i det avseendet representerar ett egentligen sämre alternativ i det avseendet. Ägarförhållandena i Premier League, tillsammans med de ekonomiska klyftorna både mellan divisioner och mellan olika klubbar, kritiseras ju ofta. Men tre saker karaktäriserar Swansea som gör dem något annorlunda.
Swansea är en till stor del supporterägd klubb. 20% av klubben kontrolleras av en supportertrust, och den trusten representeras med en fullvärdig ledamot i klubbens styrelse. Supporterägandet är ett arv från ett decennium tillbaka när trusten bildades som ett sätt att rädda klubben ur finansiell kris, vilket troligtvis är den vanligaste bakgrunden till sådant ägande inom engelsk fotboll. Ingen annan klubb i Premier League är emellertid supporterägd.
Swanseas vandring uppåt i det engelska seriesystemet har inte skett genom stora kapitalinflöden utan trots, eller möjligen tack vare, en bibehållen finansiell försiktighet. Den normala strategin för klubbar i The Championship som siktar på Premier League har varit att spendera stora pengar, helst genom att ta in externa investerare. Men Swansea har valt en alternativ strategi och har istället växt organiskt.
Swansea har även konsekvent hållt fast vid en specifik spelmodell. Senare år har sett flera klubbar komma underifrån och nå tydliga framgångar med en spelidé baserat på bollinnehav och konstruktivt passningsspel, vilket inte i alla avseenden motsvarat den allmänna uppfattningen om hur mindre klubbar kan hävda sig i Premier League. Det som särskiljer Swansea från dessa klubbar är att de kontinuerligt utvecklat och förfinat denna spelmodell, där inte minst Michael Laudrup har tagit laget ytterligare ett steg framåt.
:::
Swansea borde med andra ord få sin beskärda andel av strålkastarljuset inför dagens final. Men så länge det är på dem strålkastarna skiner efter matchen så tror jag att de låter sig nöja. Det som varit så särskilt uppfriskande med just Swansea den här säsongen är att de alls inte hymlat med att de satsar på att vinna cupen.
Till skillnad från så många andra klubbar så finns där alls inget prat om att andra saker är viktigare. Och naturligtvis har inte Swansea förlorat något på det här i ligasammanhang, om något så i så fall tvärtom.
Så väldigt sannolikt att Swansea underskattar Bradford är det heller inte. Tre vinster mot andra Premier League-lag borde onekligen ha fått alla möjliga varningsklockor att ringa. I det här avseendet tror jag dessutom Wembley som sådant talar till Bradfords nackdel. Få spelare går ut till en cupfinal på Wembley utan att ta uppgiften på fullaste allvar bara därför.
Swanseas matchplan går rimligtvis ut på att undvika att släppa in ett tidigt mål, och därmed vill de försöka kontrollera matchbilden inledningsvis. Bradford visade mot både Arsenal och Aston Villa att de är duktiga på att försvara en ledning när de väl fått den. Inledningsvis bör vi alltså räkna med att Swansea kommer att inrikta sig på ett högt eget bollinnehav, och därigenom trötta ut motståndarna fysiskt såväl som mentalt.
Adrenalinet kommer vara Bradfords stora hopp den här finalen. Men när väl det börjar ebba ut så bör det också bli alltmer uppenbart att det är ett League Two-lag som spelar mot ett lag från Premier League. Swanseas ambition måste vara att få genomföra den här finalen på deras villkor, något som Bradfords tidigare motståndare har misslyckats med.
Men under de senaste tio åren har Swansea å andra sidan visat att de är rätt duktiga på att spela utifrån sina egna villkor. Och engelsk fotboll har onekligen blivit mer intressant som en följd.
Kanske är det så att det egentligen är Swansea som är den här dagens riktiga Åshöjdensaga.
:::
Dagens matcher: Man City vs Chelsea (14:30), Newcastle vs Southampton (14:30), samt Bradford vs Swansea (17:00)
Villkoren för matchen på Etihad är till stor del beroende av vad som skedde på Loftus Road under lördagen. Om Man Utd tappade poäng så är det av yttersta vikt för Man City att ta det här tillfället i akt att äta upp lite av avståndet. Om Man Utd å andra sidan vann så är pressen på Man City enorm att se till att avståndet inte växer ytterligare. Chelsea å sin sida har vid vinst möjlighet både att börja sniffa Man City rejält i bakhasorna, men kanske framför allt att sätta press på Tottenham som har en tuff bortamatch på måndag kväll.
:::
Be Champions!!