Chelsea vann mot Middlesbrough igår kväll med 2-0, och det var ju ett besked om att det nog är för tidigt att räkna bort laget. Rafa Benitez hade gjort många ändringar i laguppställningen men kampmoralen fanns kvar.
Efter matchen var det dock inte resultatet som blev nyheten, utan snarare Benitez egen intervju, i vilken han gick till bitande kritik mot en grupp av Chelseas supportrar, likaväl som Chelseas klubbledning.
Kritiken mot Chelseas klubbledning var att det var ett misstag att benämna honom för interimistisk manager. Benitez poäng var rätt enkel, att han likt alla andra är manager blott så länge han är i klubben, och att begreppet underminerade honom från början.
Chelseas supportrar uppmanade han att stötta laget istället för att driva en egen personlig agenda mot honom. Benitez menade sig vara professionell och helt och hållet se som sitt jobb att nå bästa möjliga resultat med Chelsea.
Huvudmålsättningen är fortsatt Champions League-spel, och Benitez farhåga var att fansens agenda störde laget i sådan utsträckning att det snarare skulle kunna resultera i spel i Europa League.
Här väcks ju en intressant fråga, nämligen i vilken utsträckning är det supportrarnas jobb att högljutt vädra sina åsikter, oberoende av kvaliteten på dem, jämfört med att hålla inne med dem i syfte att ”stötta laget”?
Finns det en skillnad eller motsättning mellan att stötta laget och att stötta klubben?
Det här är ju en frågeställning som är aktuell inte bara i Chelsea, utan också i klubbar som Arsenal, Man Utd, Leeds, Liverpool, QPR, Blackburn med många flera.
:::
Under torsdagen sägs Chelseas klubbstyrelse sitta ner och diskutera bland annat Rafa Benitez position i klubben. Hans kritik av klubbledningen, och öppna konflikt med supportrarna, lär placeras i vågskålen.
Att sparka Roberto Di Matteo var naturligtvis dumt. Att tillsätta just Benitez var möjligen oklokt. Men rimligtvis måste nu Chelsea leva med det beslutet, att i inledningen av mars ännu en gång sparka en manager som bara varit några månader på jobbet vore bortom oklokt.
För vem tar man som omedelbar ersättare? Risken är ju att den ende som skulle vara tillgänglig under aktuella förutsättningar är personen som bidragit till att göra många Chelseamanagers arbetssituation outhärdlig.
Det vill säga John Terry.
:::
Visst nyhetspåslag igår när Rio Ferdinand twittrar att han inte anser att Gareth Bale ännu håller samma klass som Cristiano Ronaldo och Leo Messi.
Nu tror inte jag att den trots allt begränsade mediareaktionen på det hade att göra med synen på Bales kvalitet i sig, som några fått för sig.
Nyheten ligger snarare i att en spelare i Premier League ”halvdissar” (fast ändå inte) en annan spelare. Det är inte vanligtvis kutym, och skulle möjligen kunna ses som okollegialt.
:::
Påpassligt ändå av Rafa Benitez. Känner man att man är på väg att bli dumpad så kan det ju vara bra för självkänslan att så att säga vara den som dumpar först.
:::
Är Tottenham ett enmanslag?
Den här diskussionen om enmanslag har blivit allt vanligare, men inte för den sakens skull lättare att förstå.
På något sätt beskrivs det som något negativt att ha en väldigt bra spelare i laget. Allt sunt förnuft borde ju snarare säga att det blott är positivt.
Det finns naturligtvis inga enmanslag, däremot måste man ibland fråga sig hur beroende ett lag gör sig av en enskild spelare.
John Percy skriver dock en vettig sak i Telegraph. Nämligen att Gareth Bale inte bär Tottenham på sina axlar, utan att hans lagkamrater lyfter upp honom till storhet.
Ett annat perspektiv på saken.
:::
Be Champions!!