Dagens stora ”nyhet” är antingen skämtet eller möjligen tankarna i Qatar på att lansera en så kallad Dream Football League (QDFL) för 24 av världens främsta klubbar. Formatet som nämns är en turnering om 24 klubbar som spelas under sommaren varannat år. 16 klubbar skulle vara permanenta deltagare samtidigt som åtta klubbar runtom i världen bjuds in till varje tillfälle.
Rapporterna som kommer ut under dagen, först och främst från The Times, är att det är fyra engelska klubbar som vore tänkta att ingå som permanenta deltagare: Arsenal, Chelsea, Man City och Man Utd. Den stora grejen är emellertid pengarna. Bara för att delta sägs alltså dessa klubbar erbjudas £175m vardera. Som en jämförelse så erhöll Chelsea cirka £47m när de i fjol vann Champions League. Fyra gånger så mycket bara för att delta med andra ord.
För Qatar skulle det vara ännu ett led i ett projekt att göra sig själva till en stormakt inom den globala fotbollen, vilket naturligtvis är ett sätt att lyfta fram och marknadsföra det egna landet i världen. De har redan tilldelats VM 2022 och de har köpt in sig i flera länder. Utöver att ha startat en ny potentiell europeisk storklubb i Frankrike så är de tröjsponsorer till Barcelona i Spanien, och i England har det cirkulerat qatarska uppköpsrykten runt såväl Arsenal som Man Utd.
Men, skämt eller verklighet, vad skulle då en sådan här ”drömliga” betyda mer konkret för den engelska och europeiska toppfotbollen? Är det faktiskt en drömidé eller är det ett projekt som snarare skulle kunna vara en mardröm?
:::
I medias rapportering utmålas drömligan som en mardröm för UEFA och FIFA och som en direkt konkurrent till inte minst då Champions League. På ytan kan man så klart ställa sig frågande till det. QDFL är som det ser ut nu tänkt att spelas under sommaren, rätt precis så som ett internationellt mästerskap gör i nuläget. Då krockar inte turneringen med Champions League, Europa League eller någon annan kontinental klubbturnering.
Möjligen skulle man kunna tycka att det först och främst kanske är FIFA:s haltande projekt VM för klubblag som skulle få det mest allvarliga slaget. Den turneringen är än så länge lite för svag i sig själv.
Men det går att se på förhållandet till Champions League på ett lite större sätt än så, nämligen som en fråga om prestige. Mycket av Champions Leagues status och ryktbarhet är baserad på att det är världens främsta turnering för klubblag. Av hävd såväl som sett till rena fakta. Men skulle det fortsätta vara fallet om det en gång vartannat år hölls en turnering mellan världens alla allra största klubbar?
Vilken klubb skulle ses som den för tillfället ”regerande mästaren”, klubben som senast vann Champions League eller klubben som senast vann Dream Football League?
Det hela beror så klart på vilken turnering som klubbarna skulle ta på störst allvar. Men om en klubb erhåller fyra gånger så mycket pengar för en turnering som för en annan så är det ett val som till stor del kommer att styras av pengarna.
:::
Också i ett annat avseende går det att se på projektet som något utav en kallsvettig mardröm. Det är onekligen enorma pengar som skulle tilldelas de klubbar som deltar, och de ekonomiska klyftorna gentemot klubbarna som inte deltar, redan stora till stor del på grund av Champions League, skulle växa till avgrundsdjupa raviner.
Det kan finnas skäl att kritisera också Champions Leagues snedfördelning av ekonomiska resurser. Men den fördelningen är ändå baserat på rättvisa och meritokratiska fotbollsbaserade principer. Placerar klubben sig högt i sin egen liga så kvalificerar den sig till Champions League, går klubben långt i Champions League så får den mer pengar. Misslyckas klubben med detta så blir det heller ingen belöning.
Enkelt och lätt att förstå, och alla klubbar har i grunden samma möjligheter inom detta system. Qatars Dream Football League erbjuder raka motsatsen till ett sådant system, dit bjuds klubbar in utan transparens och utan någon direkt koppling till sportslig prestation. Det är ett slutet system som i så måtto går emot vad som är en tämligen fundamental idrottslig princip.
Det skulle naturligtvis påverka ytterst menligt på konkurrensbalansen i de inhemska ligorna. Deltagande klubbar skulle ha en enorm fördel jämfört med alla andra klubbar. Det skulle urholka den jämnhet och spänning som gör Premier League så attraktiv som liga och i praktiken innebära en återgång till den situation med fyra stora klubbar som fanns tidigare, men i ett ännu mer extremt utformande.
Utifrån ett engelskt perspektiv kan så klart vissa konstiga effekter ses. Hur hopplöst vore det inte för exempelvis Tottenham att först på sportsliga meriter slå sig in bland de fyra bästa i Premier League för att omedelbart få se ett sådant här projekt omintetgöra deras ansträngningar? Hur mycket mer meningslöst skulle det inte uppfattas för Premier Leagues medelstora klubbar att försöka ta upp konkurrensen med de större klubbarna?
:::
Ändå finns det en reptilmässig ryggradsreaktion som har svårt att säga nej till idén om en sådan här turnering. För i grund och botten är det ju också en väldigt häftig turnering och som sådan också en attraktiv idé. Det hela kan uttryckas mycket enkelt, vem skulle inte vilja se en sådan turnering varannan sommar?
Det har aldrig riktigt funnits ett världsmästerskap för klubblag. Visst har försök gjorts och FIFA:s nuvarande turnering vill vara det men är ännu i sin linda. Den är dessutom väldigt småskalig och lever i allra högsta grad ett liv lite i skymundan, vid sidan av den ordinarie fotbollen.
Formatet lockar så klart. Under sommaren, så den ordinarie fotbollen påverkas inte alls. Mer fotboll åt folket. Till stor del påminnandes om ett riktigt VM, gruppspel och slutspel. Bara högkvalitativa fotbollsmatcher. En turnering vartannat år ökar känslan av exklusivitet, det är inte en turnering som är mer eller mindre ständigt pågående.
Jag skulle i alla fall sitta klistrad. I det avseendet är det så klart en drömidé.
:::
Det kan så klart vara skämt. Det sägs att den franska sajten Les Cahiers tidigare ska ha hittat på en sådan här idé som en form av satir över den moderna fotbollens tillstånd. Kanske letade sig den idén via omvägar hela vägen in på en engelsk tidningsredaktion utan att den därmed uppfattade någon satir.
Sådant där får man så klart vara lite försiktig med. För det farliga med dylika idéer är just att de kan spridas vidare till dem som tar idén på allvar och gör den till verklighet.
Det kan så klart visa sig vara blott ett förhandlingsknep. Klubbarnas avtal med UEFA angående fördelning av intäkter från Champions League ska omförhandlas inom en snar framtid, och den här idén skulle så klart kunna vara en röd strömming ägnad att sätta lite press på UEFA, något som gör det möjligt för klubbarna att kräva en större del av kakan.
Eller så är det på fullt blodigt allvar. Och sommaren 2015 så bevittnar vi den första drömligan mellan 24 av världens största klubbar.
:::
För övrigt så anser jag att den här versionen är bättre.
Be Champions!!