Det är den tiden på säsongen igen. När priser och utmärkelser av alla möjliga slag ska delas ut. Årets spelare, årets unga spelare, årets spelare enligt spelarna, årets manager, årets… Ja, ni förstår. Det som kanske är lite märkligt är att dessa priser börjar delas ut när den säsongens viktigaste fjärdedel just har inletts.
Den utmärkelse som brukar anses som mest prestigefull är PFA:s årets spelare, det vill säga spelarnas eget val av årets spelare. Jag kan förstå det utifrån en spelarsynpunkt, kollegornas respekt är något vi alla brukar uppskatta och eftersträva. Det är samtidigt den utmärkelse jag upplever har minst med verkligheten att göra, och mest styrd av mediahyper och liknande.
Den utmärkelse jag ser som mest värdefull är fotbollsskribenternas pris till årets spelare. Det här är ett pris som utses av en kategori människor som har till jobb att titta, tänka och skriva fotboll, och som följer ett så brett urval av matcher som är möjligt att följa.
Vilka som har varit säsongens bästa än det ena och än det andra finns det tid för att fundera över senare under eller efter säsongen. Jag anser dessutom att sådana frågor bör avvakta säsongsavslutningen.
Däremot kan det vara värt att fundera över vilka spelare som så här långt har varit säsongens floppar, och som skulle fortsätta vara det nästan oavsett vilka heroiska om än osannolika bravader de skulle ta sig för under säsongens sista åtta matcher.
Med floppar kan man mena lite olika saker. För mig är en flopp kort och gott en spelare som det förväntades mycket av inför säsongen, sett utifrån både hans egna och klubbens förutsättningar, men som över huvud taget inte varit i närheten av att leverera i nivå med dessa förväntningar. Här måste naturligtvis justeras både för rimligheten i dessa förväntningar, samt för varför dessa förväntningar eventuellt inte har uppnåtts.
Det här är mitt urval av säsongens fem främsta floppar:
:::
(5) Fernando Torres, Chelsea
Det var Torres stora chans att hitta sin plats i Chelsea efter att Didier Drogba till sist lämnat klubben. Det går heller inte att klaga på det kreativa understöd som Chelsea samlat på sig. Men det har varit som förgjort för Torres i Chelseatröjan, vilket med goda skäl kan misstänkas ligga bakom beslutet att tillsätta Rafa Benitez som manager för klubben. Chelseas beslut att i januari värva Demba Ba från Newcastle är en tydlig indikation på hur illa ställt det är för Fernando Torres.
(4) Per Mertesacker, Arsenal
Värvades i slutet av förra sommaren till Arsenal och gjorde vad som får betraktas som en godkänd första säsong. Mycket av ansvaret inför den här säsongen vilade på Mertesacker när det kom till att pussla ihop Arsenals instabila försvar. Säsongen inleddes bra men när gamla defensiva synder ännu en gång visade sina ansikten, och Arsenals säsong i såväl liga som cupspel började hacka, så har det alltför ofta varit Mertesacker som med en oroande brist på följsamhet har ställt till problem för Arsenal.
(3) Pavel Pogrebnyak, Reading
Kom till Fulham förra säsongen och gjorde smått otroliga fem mål på sina fem första bolltouchar. På sätt och vis är det svårt att röra sig framåt från en sådan inledning, men det övertygade trots allt Reading att göra Pogrebnyak till en av sommarens signaturvärvningar i ett försök att sätta ihop ett lag starkt nog att hålla sig kvar i Premier League. Det har dock inte fungerat. Med blott fem ligamål den här säsongen så är målskörden mindre än vad Pogrebnyak åstadkom på bara hälften så många matcher förra säsongen.
(2) Martin Skrtel, Liverpool
Med Brendan Rodgers har Liverpool försökt utforma och tillämpa en för laget delvis ny spelmodell baserat på bollinnehav och försök att spela sig ur trånga situationer. Den back som lidit mest av detta har varit Skrtel som har haft svårt att finna sig tillrätta. Dels har han blivit utsatt när Liverpool tappat boll i närheten av egen backlinje. Dels är inte hans främsta egenskaper de tekniska. Skrtel spelar inte med självförtroende, och det har varit en defensivt jobbig säsong för Liverpool.
(1) Mario Balotelli, Man City
Premier Leagues störste pajas var Balotelli förvisso så fort han kom till den här ligan, men förra säsongen var han också en betydelsefull joker i Man Citys anfallsspel såväl som en avgörande kugge i titelstriden. Förhoppningen inför den här säsongen var att han skulle kunna bygga vidare på det, men istället blev det bara pajaserier och bråk kvar. Man Citys anfallsspel har gått i stå, och man måste tänka sig att Balotelli med sin fantasi och oförutsägbarhet hade kunnat lösa upp detta, men målen och prestationerna uteblev.
Bubblare:
» Peter Crouch, Stoke
» Emmanuel Adebayor, Tottenham
» Peter Odemwingie, West Brom
:::
Frågan är nu om det är möjligt att resonera likadant med succéer. Det vill säga, att där finns ett antal spelare som man måste se som succé den här säsongen, mer eller mindre oavsett vad som sker under återstoden av säsongen. I så fall kanske det är ett närastående projekt.
:::
Be Champions!!