Fallskärmsjägarna är ett problem för engelsk fotboll
Peter Hyllman
Den sammanhållande doktrinen under det kalla kriget, som enligt teorin var den som höll båda supermakterna i schack, var antagandet om ömsesidigt garanterad förstörelse. ”Mutually assured destruction”, med den ytterst passande akronymen MAD. Det var en doktrin som i mångt och mycket byggde på den ena parten utgjorde ett kraftfullt och trovärdigt hot för den andra parten.
I ett av den moderna fotbollshistoriens mest kraftlösa och minst trovärdiga försök till hot så gick några ledande företrädare för klubbar i The Championship ut under gårdagen och sa att om inte Premier League besinnade sig så kunde det möjligen hända att de minsann skulle vända Premier League ryggen och låta dem sköta sig själva.
Det som fick några av Championship-klubbarna att ta till detta fruktansvärda hot var Premier Leagues förestående beslut att höja nivån på de så kallade fallskärmsutbetalningarna till de klubbar som åker ur Premier League och flyttas ned till The Championship. Ett beslut som naturligtvis ligger i befintliga Premier League-klubbars intresse, allra helst de i farozonen att åka ur.
Man kan tycka vad man vill om hotet så klart, men frågan som det väcker är ändå meningsfull: Vad fyller dessa fallskärmsbetalningar egentligen för syfte och vad är dess fördelar och nackdelar?
:::
Den invändning som The Championship-klubbarna framför allt gör är att de skapar ett a- respektive b-lag I The Football League. Att de klubbar som flyttas ned får en orättvis fördel gentemot övriga klubbar, och att detta försvårar för övriga klubbar att konkurrera på jämna och lika villkor om uppflyttning till Premier League.
Det praktiska argumentet för fallskärmsutbetalningarna är att det utgör en ekonomisk säkerhet för de klubbar som flyttas ned, och som underlättar för dem att anpassa sig till en helt annan och lägre intäktsnivå. Hotbilden som målas upp utan dessa fallskärmsutbetalningar är klubbar som helt och hållet inte kommer att kunna överleva finansiellt.
Man kan också hävda att fallskärmsutbetalningarna tillhandahåller en trygghet som underlättar för nykomlingar i Premier League att faktiskt göra en satsning i början för att etablera sig i Premier League. Detta leder då till ökad konkurrens och variation i Premier League, och i förlängningen därmed en högre allmän kvalitet i ligan.
Ett tungt vägande argument för mig är dock att den här typen av fallskärmar bara är en institutionaliserad form av bail-out, ännu ett incitament för finansiell ansvarslöshet. Det blir till ytterligare ett svepskäl för engelska fotbollsklubbar att leva utanför sina ekonomiska förutsättningar, något som i längden är direkt skadligt för engelsk fotboll. Fallskärmsutbetalningarna förhindrar snarare än underlättar för engelska klubbar att anpassa sig till förändrade ekonomiska omständigheter.
Jag tror i grunden att fallskärmsutbetalningarna medför fler problem än vad de gör nytta. Vad tror ni?
:::
“We have been up against a killing machine that has kept turning out results no matter.” – Joe Hart med en rätt målande beskrivning.
:::
Nyheten att Luis Suarez säger sig vilja spela Champions League-fotboll känns lite som nyheten att hund biter man. Höna av en fjäder är ett uttryck som faller mig in.
Men det signalerar ändå att Liverpool kommer ha ett stort arbete framför sig under sommaren för att övertyga Luis Suarez om klubbens realistiska ambitioner att nå Champions League den därpå följande säsongen.
Alternativt kommer de ha ett stort arbete framför sig att på ett konstruktivt sätt hitta en ersättare för deras just nu mest värdefulla spelare.
:::
Be Champions!!
Publicerad 2013-03-21 12:51