Det finns kanske ingen vanligare kritik mot allt vad som skrivs inom och om fotbollen än att den som skriver det hela inte är ”objektiv”. Kritiken är väldigt sällan eller aldrig specifik men utgår alltid från idén att skribenten antingen föredrar en klubb eller ser ned på en eller flera andra klubbar. Oftast i de allra mest subjektiva tonlägen så efterlyses alltså objektivitet inom fotbollsskriveriet.
Men frågan är om detta över huvud taget är önskvärt.
Simon Bank och Erik Niva hör båda till Sveriges allra bästa fotbollsskribenter. De är förmodligen de bästa. De är samtidigt båda två väl kända supportrar till Tottenham. Det är emellertid inte bara så att deras skriveri inte på något vis skadas av detta enkla faktum. Det är troligtvis så att de förmodligen inte hade varit lika bra skribenter om de inte hade varit så passionerat intresserade av fotboll och om de inte samtidigt levde ett supporterliv vid sidan av.
Olof Lundh är å sin sida en känd Leedssupporter. Känd eftersom det inte är något han alls har hållit hemligt. Det framgår inte minst av hans egna bloggar som ofta tar upp just hur det går för Leeds. Och onekligen är detta en koppling som hans skriveri vinner på. Det går dock för sig med Leeds, för det är inte riktigt någon klubb som längre utmanar någons självkänsla. Länge har kanske detsamma kunnat sägas om Tottenham.
Den här förmodade bristen på objektivitet har alls inte lett till några problem från författarnas håll. Av det enkla skäl att det mer handlar om hur en skribent tänker, tolkar och formulerar sig än om han eller hon råkar hålla på ett visst lag. En fråga om förhållningssätt alltså, både till sig själv och det ämne som man för tillfället råkar skriva om.
Om problemet sällan finns i den skrivna texten så är problemet desto vanligare och kanske större när det kommer till läsningen av samma text. För någonstans i den processen brukar de mest långsökta och vansinniga konspirationer kunna intolkas och tillskrivas. Allt i en permanent pågående övning utav ”så som jag känner mig själv känner jag också andra.”
:::
Det finns mycket grovt räknat tre olika strategier för en fotbollsskrivare att förhålla sig till denna obalans i Kraften. Ett, strunta i den. Två, att göra sitt allra bästa för att skriva på ett sådant sätt som minimerar läsarnas möjligheter till kreativ tolkning. Eller tre, hävda fullständig neutralitet i så mening att man säger sig inte hålla på någon klubb alls.
Varje strategi har sina styrkor och svagheter. Angående den tredje strategin kan man så klart med goda skäl möjligen betvivla sanningshalten i den, för det är förmodligen den vanligast använda strategin av de flesta allmänna fotbollsskribenter och finns i lite olika varianter: Aktivt påstå att man inte håller på någon klubb, inte prata om det alls, medge att man håller på någon liten obskyr klubb långt ned i seriesystemet och så vidare.
Ska man tro på den så är det så att en överväldigande majoritet av fotbollsskrivare helt enkelt inte har något favoritlag. Å andra sidan, om man ska tro på vad alla säger om sig själva så befann sig en gång i tiden i princip hela världen på Woodstock-festivalen också. Och absolut ingen befann sig på Handels herrmiddag 1996.
Men det känns inte rimligt. Man får anta att de allra flesta har valt att skriva om fotboll för att de är intresserade av fotboll, och ett fotbollsintresse inleds allra minst nio gånger av tio med att man börjar hålla på en eller kanske till och med flera klubbar. Detta förändras näppeligen av att samma personer kanske tio år senare eller mer börjar skriva om fotboll som hobby eller som yrke.
:::
Den märkliga slutsatsen från detta resonemang är alltså att många fotbollsskrivare kort sagt mörkar inte bara vilka klubbar de faktiskt håller på, utan till och med att de håller på en klubb. På flera sätt är detta förståeligt, jag har inga problem att sympatisera med den driften, och det finns inget som säger att detta har påverkat deras skrivande negativt.
Även om det faktiskt är som dessa fotbollsskrivare säger, att de inte håller på någon klubb och ser detta som en form utav yrkesmässig poäng att av nöd och tvång hålla isär rollerna, så säger detta också i sig något. På sätt och vis är det ju nämligen lite av ett underkännande av sin egen förmåga att kunna skriva professionellt i förhållande till sina egna åsikter och föreställningar.
Detta oroar i så fall mer. För där finns ju så många andra föreställningar än bara de som har med eventuell lagtillhörighet att göra. Och om de inte litar på sig själva i det ena fallet, varför ska då vi lita på dem när det kommer till att förhålla sig reflektiva inför dessa andra föreställningar? Är de över huvud taget medvetna om dem?
Risken med att försöka dölja sina egna föreställningar för omvärlden är att man till sist lyckas med att dölja dem till och med för sig själv.
:::
Objektivitet som sådan är en illusion, alla människor har sina föreställningar och skrivandet befruktas av dem. Vad man istället bör eftersträva är en öppenhet med dem. Ingen tjänar på ett hemlighetsmakeri som i slutänden bara kan leda till lurendrejeri.
Inom vetenskapen är detta mycket mer enkelt. Där finns helt en mycket mer rigorös metod som blottlägger och tvingar forskaren att redovisa sina olika ställningstaganden. Innehållet kan på så vis lättare granskas och kontrolleras av läsaren och andra forskare.
Men inom samhällsvetenskapen har problematiken med forskarens egna föreställningar länge varit föremål för diskussion. Det är dock något som hanteras genom en betydligt mer intensiv metoddiskussion, och genom en mycket mer öppen redovisning av empiri och datamaterial. Öppenhet är även här det föredragna således.
I den vanliga världen brukar det istället pratas om ärlighet, vilket jag upplever som synonymt med dylik öppenhet. Kanske är just ärlighet ett bättre ideal att eftersträva, oavsett om man nu skriver om fotboll eller om man läser om fotboll.
Om inte annat så för att det ger läsaren en möjlighet att faktiskt självständigt värdera vad som skrivs, och varför. Alternativt, eller möjligen i kombination, så börjar vi värdera vad som är skrivet enbart utifrån vad som faktiskt står där, och betraktar dem som sakfrågor snarare än partsinlagor. För även om det händelsevis skulle råka vara en partsinlaga, så tar inget död på dem så effektivt som ett välplacerat sakargument.
:::
Bra idag igår både för Doncaster och Gillingham som genom vinster gick upp i varsin fempoängsledning i League One respektive League Two. Viktig seger mot York också för Torquay, som därmed distanserade sig något från League Twos nedflyttningsstreck.
Idag har Tranmere chansen att återta en playoff-plats i League One genom att besegra Stevenage hemma på Prenton Park.
:::
Be Champions!!