Att försöka dra några meningsfulla slutsatser från Englands överkörning av San Marino i fredags är inte det lättaste. I mångt och mycket får nog den matchen helt och hållet ses som en bisats till transportsträcka inför det som var det här landskampsuppehållets egentliga uppgift för England.
Den tidiga gruppfinalen borta mot Montenegro.
Om man skulle bli ombedd att peka ut Montenegro på en karta så skulle nog rätt många svaja med pekfingret lite osäkert ovanför Balkanhalvön, gamla Jugoslavien och Grekland innan man möjligen träffade rätt. Det är ett förhållandevis nytt land, som blev självständigt efter en förhållandevis fredlig separation från Serbien 2006.
Trots både sin ungdom och sin litenhet, hela landet är till befolkningen mindre än Stockholm, så har Montenegro redan gjort ett avtryck på den europeiska fotbollskartan. Det är ett landslag med en hel del individuell talang, men som nått sina främsta resultat genom att kombinera talang med målmedvetenhet och hårt arbete.
Inte minst England har fått känna av detta förut. De båda länderna möttes i det senaste EM-kvalet och det var två matcher som båda slutade oavgjort. Den sista matchen, även den i Montenegro, är kanske bäst ihågkommen för Wayne Rooneys röda kort som gjorde att han var avstängd under två matcher av den gångna sommarens EM-slutspel.
:::
Mycket talar för att det blir en match präglad av försiktighet också den här gången. Allt prat om Rooneys röda kort från förra gången gör förmodligen att lite extra fokus läggs på disciplinen i det engelska lägret.
Montenegros ess i rockärmen är naturligtvis deras två talangfulla anfallare Stevan Jovetic och Mirko Vucinic. Laget ställer i övrigt upp tämligen defensivt och hoppas att dessa båda spelares individuella kvalitet ska räcka till för att vinna dem matchen eller fixa de nödvändiga poängen.
Det är en taktik som mycket väl kan komma att fungera. Branko Brnovics, Montenegros förbundskapten, försök att provocera England genom att kalla dem ett räddhågset långbollslag syftar nog mest till att försöka lura dem längre uppåt i planen och på så vis skapa utrymme för spelare som just Jovetic och Vucinic.
England å sin sida har haft det kämpigt mot de lite bättre motståndarna i den här kvalgruppen. Oavgjort mot Ukraina på hemmaplan följdes upp av ännu ett oavgjort resultat borta mot Polen. Samtidigt har England ett kompetent nog anfallsspel att bryta ned ett lågt liggande Montenegrinskt försvarsspel.
:::
England går in till den här matchen med vetskapen att de framför allt inte får förlora den om de vill undvika ett inte minst för dem ytterst ångestladdat playoff-spel.
Montenegro ligger för närvarande två poäng före England i tabellen, och om det avståndet håller i sig så har England chansen att på egen hand ta sig förbi Montenegro när de båda lagen möts igen på Wembley i oktober. Förvisso lite att sätta allt på ett kort men ändå ett fullt godkänt utgångsläge.
För sett till det återstående spelschemat i övrigt så har Montenegro det betydligt jobbigare. Utöver en hemmamatch mot Moldavien, vilket även England har kvar, så matchar Montenegro hemma mot Ukraina och borta mot Polen och England. England å sin sida har kvar Ukraina borta och Polen och Montenegro på hemmaplan.
Ett spelschema i vilket man får åtminstone hålla det för sannolikt att Montenegro tappar fler poäng än England.
Vinst för England och allt ser naturligtvis desto ljusare ut, då England redan nu är förbi Montenegro upp på första plats i gruppen. Förlust å andra sidan, och ett fempoängs handikapp upp till Montenegro riskerar bli för tufft att hämta upp på blott fyra återstående matcher.
Och vem skulle egentligen sätta sina pengar på England i ett VM-playoff?
:::
Annars är ju Frankrike vs Spanien ikväll också en på förhand riktigt spännande fotbollsmatch.
:::
Tänka sig att rykten om specifika spelare som ska värvas till någon storklubb i Premier League som av en händelse alltid börjar cirkulera lite extra när England ska möta just dessa spelares landslag.
Och hur många spelare som använder den relativa ”friheten” från sin egen klubb för att outa sig själva på marknaden. Gärna på det egna språket också, eller låta någon annan spelare prata för sig, så att spelaren ifråga alltid har plausible deniability.
En teatralisk aspekt av landskampsuppehållen som gör dem i alla fall något mer uthärdliga.
:::
206 är resultatet ni ska slå här. Det som stör mig mest av allt är att jag faktiskt missade en Man Utd-spelare.
Be Champions!!