Så jag satte mig ner och försökte jämföra några av de främsta managers som varit verksamma under Premier League-eran utifrån några på förhand valda kriterier. Jag valde då att titta på vinstprocent, poängsnitt per match samt antal vunna titlar. När det gällde vunna titlar så såg jag en klar poäng i både att ge olika värden till olika titlar samt att slå ut detta värde över det antal år som en manager suttit på posten.
Naturligtvis blev det subjektivt vilka managers jag valde att ta med i jämförelsen. Alex Ferguson och Arsene Wenger är självskrivna. Ett kriterium jag använt mig av är att managern ska ha tillbringat minst en hel obruten säsong i en Premier League-klubb för att han ska få ingå. Övriga managers jag valde att ta med var alltså José Mourinho, Harry Redknapp, Roberto Mancini och Carlo Ancelotti.
Jag håller mig helt och hållet till Premier League-eran. Det innebär att de tidiga åren med Alex Ferguson och Harry Redknapp inte ingår i statistiken. Det innebär också att i vinstprocent, poängsnitt etc för övriga så ingår inte deras facit i andra klubbar i andra ligor. Jag anser helt enkelt att det skulle förminska jämförbarheten.
:::
![]()
Vinstprocenten är ett rätt enkelt mått. Det är blott antal vunna matcher som en andel av det totala antal matcher som managern gjort med klubben. Här är Chelseas båda bidrag högst i topp. Framför allt José Mourinhos facit är ju väldigt imponerande.
Det förtar naturligtvis inte effekten i sin helhet, men man bör vara medveten om hur tidsaspekten påverkar statistiken. Det kan så klart anses lättare att uppnå en högre vinstprocent över en kortare tidsperiod än en längre, särskilt om man samtidigt har tillgång till överlägsna resurser. José Mourinho kom i början av Chelseas storhetstid och lämnade egentligen så fort denna såg ut att börja falna av.
Vi bör också ta hänsyn till förändringen i Premier League och ligans allmänna konkurrenssituation. Chelsea förändrade landskapet och under eran med Big Four så krävdes väldigt mycket poäng för att kunna vinna ligan. I Alex Fergusons och Arsene Wengers siffror ingår data från tiden dessförinnan, när inte samma poängskörd krävdes. Om vi exempelvis tittar på Alex Fergusons vinstprocent under de senaste fem åren så är den högre än den totala vinstprocent som framgår här.
Å andra sidan så hade Alex Fergusons vinstprocent förmodligen också blivit lägre om jag räknat in åren 1986-1992 i hans facit.
Det kan vara lite intressant att jämföra José Mourinho och Roberto Mancini i och med att man kan hävda att det är två managers som luftlandsatts under mycket likartade förutsättningar. Här levererar alltså Mourinho en vinstprocent som är nästan tio procentenheter högre, vilket så klart är en förklaring till varför Chelseas framgång blev mer ihållande än vad Man Citys så här långt ser ut att vara. Till Mancinis fördel ska dock också sägas att kvaliteten på alla nivåer av Premier League nu också är högre.
Poängsnittet beräknas endast på ligamatcher. Bland annat eftersom cupmatcher kan vara bedrägliga i den meningen att oavgjort mycket väl kan vara ett bra resultat under vissa förutsättningar. Återigen placerar sig ju José Mourinho väldigt högt, och det är naturligtvis ingen tillfällighet att Chelsea under hans första säsong vid rodret slog Premier Leagues poängrekord med 95 poäng.
Carlo Ancelotti är den Chelseamanager som kommer i närheten av ett liknande poängsnitt. Roberto Mancini har ett poängsnitt som ligger väl på par med Ancelottis, vilket känns rimligt då båda har lyckats vinna varsin ligatitel. Alex Fergusons poängsnitt på 2,17 känns väldigt bra just eftersom det är upparbetat och ihållet under 21 långa år som innehåller generationsväxlingar, förändrad konkurrens, fotbollens tekniska och taktiska utveckling. Kort sagt allt.
På något sätt känns det också lite slående hur likvärdigt det känns mellan Rafa Benitez och Arsene Wenger, både i termer av vinstprocent och poängsnitt. Men sett till de summor som spenderats på transfermarknaden så har Wenger fått ut ett betydligt högre värde i det avseendet. Ett värde som heller inte blir lägre av att aldrig ha misslyckats med att kvalificera sitt Arsenal till Champions League.
Effekt försöker mäta den betydelse som managern haft för sin klubbs faktiska prestationer. Den jämför klubbens poängsnitt under managern med motsvarande poängsnitt under klubbens närmaste föregående treårsperiod. I fallet José Mourinho så jämförde jag alltså hans poängsnitt om 2,33 med Chelseas poängsnitt under åren 2001-2004.
Roberto Mancinis effekt är ju här slående. Man City tar alltså 0,75 poäng mer match med honom som manager än förut. Även här bör man dock vara försiktig med jämförelsen då Man City rent resursmässigt naturligtvis också var en helt annan klubb innan Mancini tog över klubben. Att jämföra Man City nu med Man City under Stuart Pearce kan lätt bli lite vilseledande.
José Mourinho och Arsene Wenger tycker jag också har haft imponerande effekter på sina respektive lag. De uppnår nära nog en halv poäng mer per match med sina respektive klubbar trots att de ändå befann sig hyfsat nära tabelltoppen redan på förhand. I samma avseende är Alex Fergusons effekt imponerande sett till att Man Utd under säsongerna 1983-1986 normalt sett slutade på någon av de fyra högsta platserna. Skillnaden mellan nästanlag och vinnarlag med andra ord.
Carlo Ancelotti är den ende manager på den här listan som visar upp en negativ effekt i termer av poäng. Detta ska väl emellertid inte nödvändigtvis lastas honom som person utan får nog också ses som en naturlig produkt utav Chelseas allmänna försvagning under den här tidsperioden. Uppseende väcker också Rafa Benitez mycket begränsade effekt på Liverpools poängsnitt, vilket jag skulle säga betyder att antingen är han överskattad i det avseendet eller så var Gerard Houllier underskattad.
:::
![]()
Antal titlar och Värde hänger ihop och visar egentligen samma sak fast på lite olika sätt. Antalet titlar gäller alltså under Premier League-eran och räknar in ligatitlar, Champions League-titlar, FA-cupen, Ligacupen samt övriga ordinarie europeiska cuper. Sådant som Community Shield, Supercuper och liknande räknas ej in.
Kolumnen värde signalerar att alla dessa titlar naturligtvis inte är lika mycket värda. Jag har alltså tilldelat två poäng för att vinna ligan respektive Champions League. Övriga cupturneringar är värda en poäng. Därmed landar vi på en total poängsumma som därefter kan slås ut på det antal år som haft på sig att vinna dem för att på så vis få ett Värde per år.
Där tronar som synes Alex Ferguson och José Mourinho i ensamt majestät med titelvärde motsvarande 1,75 per år. Det är naturligtvis enastående i båda fallen men känns naturligtvis desto mer imponerande när man betänker att Ferguson levererat ett sådant facit kontinuerligt i över två decennier. Skulle vi däremot räkna in vad Mourinho har uppnått även sedan han lämnat Premier League så har hans värde per år ökat till 1,89.
En motsvarande övning skulle även Rafa Benitez och Roberto Mancini må rätt bra av. Om vi räknar med Benitez tid i Valencia innan han kom till Liverpool, och hans tid i Inter därefter, så ökar hans värde per år något till 0,73, vilket så klart speglar hans båda La Liga-titlar samt seger i UEFA-cupen med Valencia. I Italien vann Roberto Mancini tre Serie A-titlar med Inter samt ett antal cuptitlar med olika lag. Detta ökar hans värde per år till 1,30.
Carlo Ancelotti har dock skäl att se buttert missnöjd ut. Trots två Champions League-titlar med Milan så är nämligen hans facit under sina åtta år i klubben tämligen svagt, och hans imponerande värde per år med Chelsea faller till i sammanhanget medelmåttiga 0,60. Därmed skulle han befinna sig på samma nivå som Arsene Wenger, så ofta och rättmätigt hyllad men i termer av titlar har han inte haft någon vidare utdelning.
Två albatrossar hänger naturligtvis runt Wengers nacke. Dels de senaste åtta årens vandring i titelskuggans dal. Dels bristen på framgång i det europeiska cupspelet. Ändå befinner han sig före Rafa Benitez, som utan det europeiska cupspelet förmodligen hade fått betraktas som ett fullständigt misslyckande i Liverpool rent titelmässigt.
Många av oss skulle ju däremot hävda att ligan är det mest värdefulla av allt och att Premier League är och förblir det viktigaste att vinna för ett engelskt klubblag. Så frågan är då, hur skulle ovanstående sammanställning förändras om vi istället skulle tilldela tre poäng för en ligatitel?
Inte så väldigt mycket i termer av inbördes ordning. José Mourinho har fortfarande högst värde med 3,00 under sin tid i Chelsea och 2,88 totalt sett, med sina ligavinster i Serie A och La Liga inräknade. Alex Ferguson hoppar upp på 2,24, och både han och Mourinho ökar det poängmässiga försprånget ned till övriga managers.
:::
Det här är en statistisk genomgång. Det finns naturligtvis flera andra sätt på vilka man kan och bör värdera en manager. Ett sådant kan så klart ha att göra med utveckling av klubben som sådan, likaväl som utveckling av spelartruppen och individuella spelare. Även om jag också skulle hävda att frukterna av sådan utveckling ger sig till känna i poängsnitt och effekt ovan. Åtminstone om det är en effektiv och betydelsefull utveckling.
Men det talas ju ofta om just talangutveckling och förmågan att få fram nya och unga spelare och utveckla dem till om inte världsstjärnor så i alla fall duktiga spelare.
För mig råder det ingen tvekan om att av de sju managers som ingår i den här jämförelsen så är Alex Ferguson och Arsene Wenger de två som är helt och hållet outstanding på det här området. Något som också stöds av befintliga sammanställningar över vilka klubbar som producerar mest och bäst talang i England. Där ligger Man Utd och Arsenal i topp av storklubbarna.
Detta visar för mig två saker. Dels betydelsen av att kunna bygga ihållande strukturer i en klubb under en längre tid, vilket både Ferguson och Wenger har haft möjlighet att göra. Dels hur den här kortsiktiga managerkulturen, som framför allt Chelsea har etablerat, direkt motverkar en produktiv utveckling och förädling av talanger i klubben.
Harry Redknapp är något av ett mellanläge i detta avseende, både vad gäller tid i sina respektive klubbar och vad avser framtagning av ung talang. Han hade viss framgång med detta i Tottenham ska sägas, och under sin tid i West Ham, där han var i sju år, så var han direkt framstående på det området. Rafa Benitez å sin sida ska ha beröm för att han inledde reformationen av Liverpools ungdomsakademi, men visade under sin tid i klubben upp föga intresse av att spela in unga talanger, oavsett om de så var köpta eller egenproducerade.
:::
Nigel Adkins tar över som manager i Reading och får ett icke särskilt avundsvärt uppdrag att försöka rädda klubben kvar i Premier League den här säsongen. Det är nästan helt säkert dömt att misslyckas, men å andra sidan har Adkins ett rätt okej modernt facit vad gäller att få sina klubbar uppflyttade. Så det bådar i så fall väl inför nästa säsong.
:::
Be Champions!!