På ytan kan det här se ut som en fullt normal säsong för Stoke. Ingen succé på något vis, men ännu en stabil plats runt mitten av tabellen för en klubb som befunnit sig där ända sedan de först kom till Premier League inför säsongen 2008/09.
Men den godkända elfteplatsen fördunklar en mer bister verklighet. Nämligen att Stoke samtidigt bara ligger fyra poäng ovanför Aston Villa precis ovanför nedflyttningsstrecket, en klubb som har haft en med deras mått mätt fasansfull säsong.
Missnöjet har också börjat jäsa runt Britannia Stadium. Ett skäl är att Stoke efter jul har visat upp en fullständigt miserabel form. Sedan årsskiftet har Stoke spelat tio ligamatcher och vunnit endast en enda, men samtidigt förlorat sju stycken. Deras framträdande i FA-cupen inspirerade inte heller någon, med först ett omspel mot Crystal Palace och därefter en lam uppvisning hemma mot Man City.
Missnöjet beror naturligtvis på ökade förväntningar. Att harva i mitten av tabellen i primärt syfte att undvika nedflyttning var okej de första säsongerna men nu börjar supportrarna önska mer. De anser sig förmodligen också ha rätt att göra det sett till att Stoke genom sin ägare Peter Coates har investerat rätt stora summor i spelartruppen de senaste åren.
För att hantera detta missnöje så blev Tony Pulis närmast Wengersk i sitt liknelsebaserade filosoferande: ”If you’re given steak and chips every day, steak and chips becomes the norm.”
Ändå så kvarstår en viss känsla att Stoke har passerat någon form av zenit under sin tid med Tony Pulis som manager. Det börjar alltmer kännas som att höjdpunkten kom runt 2011, när Stoke befann sig på säker mark i ligan, tog sig ända till FA-cupfinal och säsongen därpå spelade europeisk cupfotboll för första gången på nästan 40 år.
Hur sannolikt är det egentligen att Stoke med Tony Pulis som manager når motsvarande höjder igen?
:::
Det är emellertid inte bara resultaten som orsakar missnöjet utan även Stokes spelstil. Där det tidigare bland fansen fanns en viss form av trotsig stolthet över Stokes fysiska och direkta fotboll så har detta nu snarare bytts ut mot otålig frustration.
Naturligtvis hänger detta också ihop. Så länge laget vinner så är fansen självklart mer benägna att acceptera vilken som helst spelstil. Och en stor del av att resultaten uteblir beror på att Stokes spelstil till sist blivit förutsägar och alltför endimensionell, motståndarna har lärt sig att hantera Stokes spel.
Det är framför allt två egenskaper i Stokes spel som fortsätter att frustrera:
Dels handlar det om målproduktionen. Den här säsongen har laget mäktat med 27 mål på 30 matcher, vilket innebär att endast QPR är svagare. Detta facit med mindre än ett mål per match håller också över tid där Stoke under hela sin vistelse i Premier League har gjort 181 mål på 182 matcher. Oroväckande är också hur stor andel av Stokes mål som kommer från fasta situationer, den här säsongen har 59% av lagets mål tillkommit på det viset.
Dels handlar det också om chansproduktionen. Sett till passningsstatistiken så har Stoke under åren i Premier League ständigt varit det lag som slagit lägst antal passningar inom laget, fram till i år när det ser ut som om Reading kommer att slå ännu färre. Likaså är det inget annat lag i ligan som har färre skott på mål än vad Stoke har.
Vad som är mest oroväckande är kanske att utvecklingen inte har varit linjär utan att Stoke ser ut att ha tagit ett par steg bakåt på senare tid. Istället för att ha tagit steg framåt mot en mer kreativ spelstil, som de större värvningarna från 2011 och framåt har antytt, så har laget snarare fallit tillbaka på en ännu mer stereotyp fotbollsidé.
Tony Pulis har inte visat sig mäktig att utveckla Stoke taktiskt och på så vis föra klubben upp på nästa steg på sin utvecklingskurva.
Ett tecken på det är hur han har misslyckats med att ta tillvara Charlie Adams spelfördelande färdigheter, och hur han fullständigt verkar ha saknat ens en idé om hur han skulle använda sig av Michael Owens anfallsegenskaper. Delar i ett mönster av värvningar som saknar förankring i hans fotbollstänkande.
:::
Varje manager har sin tid. Allra helst om managern i fråga kanske saknar förmåga att utvecklas och förändras med tiden.
Givet Peter Coates och Tony Pulis goda personliga förhållande, de har arbetat i tandem ända sedan 2006 för att lyfta Stoke från klubbens tidigare isländska ägarskap, så är det kanske inte alltför sannolikt att det sker. Men under sommaren vore det en värdefull övning för Stoke som klubb att sätta sig ner och fundera över vem som är bäst lämpad att föra klubben framåt under de närmaste fem åren.
Några idéer på intressanta efterträdare går onekligen att spekulera om:
Phil Parkinson. Den här säsongens succémanager i Bradford och därtill den förste managern att ta en klubb från fjärdedivisionen till en stor cupfinal på Wembley. Steget från League Two är naturligtvis stort, men det vore på något vis ändå spännande att se vad han kan mäkta med på den nivån och med tillgång till större resurser. Han är dessutom så ung att han kan bli en lösning också på längre sikt. Visionärt utan att vara orealistiskt.
Gus Poyet. Poyet har haft en kometkarriär som manager efter att 2009 ha tagit över ett Brighton på fallrepet i League One. Säsongen därpå förde han i överlägsen stil Brighton till seriesegern i League One, för vilket han belönades med managerförbundets utmärkelse årets manager. Den första säsongen i The Championship blev även den lyckad där Brighton slutade på tiondeplats efter att länge haft hugg på playoff-platserna. Poyet har samtidigt den här säsongen gett signaler om att söka efter en ny utmaning.
Harry Redknapp. Jag håller det för ytterst osannolikt att Redknapp följer med QPR ned i The Championship. Jag har inte någon överdriven beundran för Redknapp som manager men en sak jag uppskattat med honom är att han hållt fast vid en brittisk fotbollsstil. Om han till Stoke kan föra över några av de idéer som han fick framgång med i Tottenham så finns där stor utvecklingspotential i Stoke.
Ian Holloway. Beror mycket på hur det går för Crystal Palace den här säsongen, om de går upp så stannar Holloway rimligtvis kvar där. Om inte så vore han ändå ett intressant tillskott till Premier League. Holloway gjorde succé med Blackpool i Premier League med ett konstruktivt spel baserat på mycket små resurser, vet hur han ska få ut maximalt av Charlie Adam, och kan uträtta mer med Stokes större resurser.
:::
Dagens matcher: Sunderland vs Man Utd (13:45), Arsenal vs Reading, Man City vs Newcastle, Southampton vs Chelsea, Swansea vs Tottenham, West Ham vs West Brom, Wigan vs Norwich, samt Everton vs Stoke (18:30).
Det här är förmodligen en av matcherna i vilka Man Utd måste tappa poäng om det ska bli lite spanning i titelstriden igen. Frågan är också vad för lag Man Utd ställer upp med, givet att de på måndag också har en viktig FA-cupmatch borta mot Chelsea.
Annars är det framför allt i kampen om Champions League-platserna som det hettar till under eftermiddagen, med samtliga tre aktuella klubbar matchandes samtidigt. En helg där framför allt Arsenal bör hoppas kunna tjäna in några poäng. Viktigt också för Tottenham att hitta ur sin senaste svacka.
Nigel Adkins gör också sin första match efter att ha tagit över Reading, och det kunde ju ha varit en lättare debut. Bortamatch mot Arsenal som jagar spel i Champions League låter inte som den roligaste uppgiften för en klubb som inte helt framgångsrikt kämpar för sitt liv i botten av tabellen.
:::
Be Champions!!