Sunderland meddelade under måndagen att de valt att utse Paolo Di Canio till klubbens nye manager. Di Canio, som närmast kommer från Swindon, med vilka han förra säsongen vann League Two, har alltså närmast till uppgift att försöka rädda kvar Sunderland i Premier League, efter att laget hittills under våren har visat upp en dramatiskt dålig form.
Det var dock en tillsättning som visade sig vara otroligt kontroversiell. Bland annat så avgick Sunderlands vice ordförande David Miliband med omedelbar verkan som en direkt följd av klubbstyrelsens beslut. Skälet är så klart det enkla förhållande att Paolo Di Canio tidigare har sagt sig omfamna fascismen som ideologi. Utöver Milibands avgång så har även reaktionerna i brittiska media varit av det mer upprörda slaget.
Sunderland och Paolo Di Canio replikerade på denna kritik under måndagen i något ospecifika termer. Huvuddragen var att Di Canios tidigare uttalanden är tagna ur sitt sammanhang och att kritiken mot honom framfördes av de som alls inte känner honom som person.
Själv hade jag till en början svårt att se vad som gjorde folk upprörda. Jag är rätt villig att tycka att varje människa får ha precis vilka uppfattningar de vill så länge de inte tvingar på andra människor denna uppfattning. Dessutom gäller kritiken något Di Canio sa för åtta år sedan och jag betvivlar att Di Canio själv med fascism faktiskt menar det som horderna av politiskt korrekta journalister vill få det att framstå som.
Å andra sidan måste man se också kritiken i sitt kulturella sammanhang. Det betraktas förmodligen som värre än vad jag som svensk riktigt kan föreställa mig att säga sig omfamna fascism i ett land som i sin moderna historia har fört krig mot just den typen av politiska ideologier. Gamla sår som rivs upp. Inte heller köper jag Sunderlands klubblednings inställning att fotboll i det här avseendet är skilt från politik.
En manager för en fotbollsklubb är också en symbol för den klubben såväl som för fotbollen i stort. Det säger sig också självt att ju större klubben är, och ju större ligan är i vilken klubben spelar, desto större blir också managerns symboliska roll. Det är naturligtvis därför som Paolo Di Canios påstådda politiska uppfattningar var förhållandevis oproblematiska när han bara var manager i League Two, samtidigt som det nu blev ett enormt problem när han tar över en klubb i Premier League.
Det är svårt för mig att avgöra vad som är rätt och fel i frågan om Paolo Di Canio är fascist eller ej och vad detta i så fall betyder. Med den inte helt och hållet positiva uppmärksamhet som beslutet att anställa Di Canio självklart skulle leda till kan man ändå fråga sig om det verkligen var ett så klokt beslut av Sunderland, som i ett väldigt känsligt läge av säsongen och för klubbens framtid därmed riskerar dra på sig ett rejält störningsmoment.
:::
Frågan är alltså: Hur tänkte Sunderland? Här skulle jag kunna tänka mig att det i grund och botten finns tre möjliga alternativ:
Ett – Medvetet val. Enligt det här alternativet så visste Sunderland mycket väl om att det var en tillsättning som skulle vara kontroversiell. Det var däremot en kostnad de var villiga att ta med anledning av Paolo Di Canions kompetens och förmåga som manager. Med tanke på Di Canios trots allt begränsade erfarenhet så känns inte det här alternativet så värst sannolikt, även om det inte är omöjligt att Sunderlands klubbledning bedömer Di Canios förmåga att inspirera och motivera sina spelare kan vara av stort värde så här under slutet på säsongen.
Två – Brist på alternativ. Det andra alternativet går mer ut på att det inte var så mycket av ett val alls, då antalet tillgängliga kandidater till posten helt enkelt var väldigt begränsat. De flesta managers har redan jobb, andra är ovilliga att ta på sig ansvaret i ett utsatt läge med endast sju matcher kvar på säsongen, ytterligare andra har anspråk på status och lön som Sunderland inte klarar av att matcha. Paolo Di Canio kanske därmed inte var den bästa kandidaten, men väl den bästa tillgängliga kandidaten.
Tre – Lyckligt omedvetna. Ett tredje alternativ är så klart att Sunderlands klubbledning svävade i olycklig omedvetenhet. Kanske inte om att Di Canio en gång i tiden sagt sig vara fascist, det lär rimligtvis ha kommit upp under en anställningsintervju, men om hur media skulle reagera på tillsättningen och om hur kontroversiell den skulle uppfattas utanför klubben. Det vore i så fall knappast första gången som en grupp beslutsfattare grovt underskattar möjlig kritik mot fattade beslut, en tämligen vanlig psykologisk mekanism benämnd groupthink.
Själv skulle jag nog gissa att Sunderlands beslut att anställa Paolo Di Canio i själva verket grundar sig på en kombination av alternativen två och tre. Jag tror inte klubben hade särskilt många kandidater alls att välja på i det här läget, och samtidigt tror jag att de åtminstone hoppades att beslutet skulle passera om inte obemärkt så i alla fall hyfsat smärtfritt förbi.
En sak tycker jag ändå är rätt tydlig med anställningen av Paolo Di Canio. Det vill säga betydelsen av name recognition. För vi kommer ju inte ifrån att Sunderland alltså anställer en manager vars erfarenhet är begränsad till League Two och League One, och visst finns det fler managers på motsvarande nivå med mer erfarenhet och bättre meriter än Di Canio?! Men italienska och utländska namn är för tillfället mer gångbara inom engelsk fotboll.
:::
Oavsett vilken Paolo Di Canios politiska tillhörighet nu än är, och oavsett hur tendentiösa vissa av kritikerna trots allt är, så tycker jag heller inte att Sunderland själva agerade särskilt klokt med sitt officiella uttalande igår kväll där de alls inte var särskilt tydliga med någonting. Det var mer överslätande, delvis verklighetsfrånvänt och avslutades med konstaterandet att de inte hade mer att säga i frågan.
Jag tror nämligen inte den här frågan kommer att försvinna. Snarare kommer det pratas om det här inför och efter varenda match som Sunderland har kvar under den här säsongen. Det är möjligen något som laget klarar av att hantera men risken är också att det blir till ett allvarligt störningsmoment, om inte annat så för Paolo Di Canio själv.
Klokare vore kanske att så snart som möjligt göra en fullständig mea culpa, en helt öppen intervju där Di Canio får förklara vad han tycker, vad som har blivit missförstått och feltolkat, utveckla de grundläggande värderingar som han nu bara kort refererar till. Kort sagt, få det hela ur världen och inte minst göra tydligt vad det är han inte ansluter sig till. Det handlar om att lägga korten på borden och visa att där inte finns något att dölja, ett sätt att skapa förtroende som ofta är framgångsrikt.
:::
Leeds har gått trögt på slutet och chanserna till playoffspel är förmodligen borta i och med gårdagens förlust mot Derby. Efter matchen blev det klart att Neil Warnock avgår som manager för klubben. Och ärligt talat, med tanke på allt strul i Leeds, visst hade det känts mer naturligt om det istället varit de som anställt Paolo Di Canio.
:::
Be Champions!!