Det var ett riktigt världsklassmål vi fick se av Sergio Agüero igår kväll. Det avgjorde inte bara Manchesterderbyt och skapade ett uns av spänning i titelstriden under återstoden av Premier League. Det visade möjligen också att den enkla uppfattningen att Agüero är en av Premier Leagues bästa anfallare, väl på par med vilken som helst annan anfallare i ligan, kanske inte är så otroligt dum ändå.
Utöver Man Citys goda genomförande av matchen så känns det som om två av Alex Fergusons svagheter låg bakom förlusten. Dels hans oförmåga att spela på resultat, och åtminstone efter kvitteringen så kändes det som om det var vad han ville och försökte göra. Dels hans passiva och tveksamma användande av sin egen spelarbänk för att styra och kontrollera matchbilden.
Alex Ferguson får med rätta mycket beröm för sin förmåga att rotera och använda sig av hela sin spelartrupp över en hel säsong. I ”det långa spelet” är han alltså väldigt stark. Men ”i det korta spelet”, när det gäller att mitt under match använda rätt spelare och flytta rätt pjäser på brädet, där är han helt enkelt inte lika stark.
Det finns många aspekter i ett managerskap. Att vara en bra matchcoach, som det brukar heta, är en av dem. I det kan naturligtvis ingå väldigt mycket, men om man ska förenkla ned det till något som är hanterbart i en inte alltför invecklad situation så kan vi beskriva det som förmågan att med hjälp av byten och spelartaktiska omdispositioner påverka och förändra en matchbild. Men vilka är då bäst på just detta?
Inom europeisk fotboll så måste José Mourinho rimligtvis anses som den allra bäste på det här området. Få kan som han från sidlinjen läsa en match så bra och göra så precisa och effektiva förändringar som han. Kanske är det heller ingen tillfällighet att de bättre på det här ofta är yngre och inte sällan utbildade i södra Europa. Äldre dinosaurier som Alex Ferguson och även Arsene Wenger, ytterst kompetenta på andra områden, känns inte lika framstående i det här avseendet.
Vilka är då enligt detta sätt att tänka Premier Leagues främsta matchcoacher? Här är mitt svar.
:::
(5) Andre Villas-Boas
Skolad i José Mourinhos tänkande så märker man att Villas-Boas analyserar en matchbild på ungefär samma sätt. Hans känns möjligen inte riktigt lika klinisk i detta avseende som sin läromästare, men han har ändå visat en förmåga att med små justeringar från bänken ändra en matchbild till sin egen favör.
(4) David Moyes
Huruvida just byten är någon större grej för Moyes är lite oklart, även om det säkert är fullt möjligt att hitta några rejält lyckade sådana också. Men framför allt låter jag mig imponeras av Moyes förmåga att med små och för all del stora förändringar i spelarnas positioner på planen också ändra en matchbild. Tim Cahill nedåt och Marouane Fellaini uppåt, som exempel. Det vittnar om ett dynamiskt och livfullt tänkande vid sidlinjen.
(3) Rafa Benitez
Få skriver så intensivt I sitt anteckningsblock under match som Benitez. Viss nytta måste det dock göra för få kan som han med snabba kirurgiska ingrepp förändra en matchbild i grunden, vilket det finns flera både nutida och mer sentida exempel på. Framför allt under sin tid i Liverpool visade han skicklighet i detta. Det som drar ned honom någon placering eller två är att han förvisso också har uppvisat viss förmåga att göra oförståeliga byten med direkt negativ effekt.
(2) Harry Redknapp
Redknapp är främst känd som en stor motivator. Detta är inte helt ovanligt när det gäller just brittiska managers och är kanske lika intressant för vad det inte säger om deras taktiska förmåga. Ändå brukar Redknapp kunna rätt stor impact på en matchbild med sina byten och kanske beror detta just på en god förmåga att se vilken spelare som har mest potential att göra skillnad just den dagen.
(1) Roberto Mancini
Det finns många skäl att anse Mancini som den bäste I Premier League på just detta sedan José Mourinho valde att lämna öarna. Han har, inte minst i stora matcher, uppvisat en kylig förmåga att kunna läsa av en matchbild och göra precis de förändringar som alltid för Man City tillbaka in i matchen igen och ofta avgör matchen till deras fördel. Detta gäller både byten och spelartaktiska förflyttningar.
:::
De utöver dessa som bubblar för mig är framför allt Alan Pardew, Sam Allardyce och Paul Lambert. Några har befunnit sig lite för kort tid i Premier League för att jag ska ha hunnit bilda någon egentlig uppfattning, bland dem Michael Laudrup och Mauricio Pochettino.
:::
Gårdagens stora nyhet i övrigt var så klart Margaret Thatchers bortgång. En politisk figur som delade ett helt rike i motsatta läger. Hon styrde England under hela 1980-talet och den politik hon drev hade inte minst en fundamental betydelse på den engelska fotbollen.
Hennes insatser föddes ur såväl ignorans om sporten som sådan och fördomsfullhet om dess supportrar, som i slutänden resulterade i både positiv förändring som onödiga skador på dess beundransvärda kultur. Vi lever fortfarande, mer än ett kvartssekel senare, i skuggan av detta.
:::
Be Champions!!