:::
Det självdestruktiva våldet visar sig igen
Det är på något sätt lite typiskt. Bara någon dag eller två innan årsdagen för tragedin på Hillsborough så bryter det ännu en gång ut våldsamheter på och runt engelska fotbollsarenor. Supportrar från Millwall och från Newcastle hamnade i våldsamheter och i konflikt med polis, motståndarsupportrar och sig själva.
Ståplatser togs bort från engelska arenor framför allt för att det menades att det skulle öka säkerheten och minska möjligheterna till bråk. Engelska supportrar har länge beklagat dessa beslut på den goda grunden att det förtar en stor del av den klassiska brittiska atmosfären, och ser det som en del av ett större fenomen där klassiska supportergrupper stängs ute från engelska arenor.
För första gången på mer än 20 år har nu ståplatser, så kallad safe standing, en i alla fall sportslig chans att återvända till engelska arenor. Något som borde ligga i allas intresse. Men för varje sådan här incident så matas de som motsätter sig en sådan reform med ännu ett kraftfullt argument, samtidigt som förespråkarna tappar trovärdighet och moralisk auktoritet.
Det största hotet mot den engelska arenakulturen är inte arabiska oljeschejker, korrupta myndigheter och ligaorganisationer eller amerikanska ägare. Det är idioter till supportrar som förstör inte bara för många andra utan också för sig själva. För att sedan skylla detta på alla andra utom sig själva.
Succéstart för Paolo Di Canio
Sunderlands ägare Ellis Short fattade för ett tag sedan det kontroversiella men möjligen också modiga beslutet att sparka Martin O’Neill och tillsätta den eldfängde Paolo Di Canio. Idén kan inte ha varit att åstadkomma någon större fotbollsfilosofisk förändring, men väl att andas nytt liv, hopp och motivation in i laget.
Det verkar inledningsvis ha burit viss frukt. Sunderland förnedrade Newcastle på St James’ Park i ett av engelsk fotbolls hetaste och mest infekterade derbyn, och inte på 34 år har Sunderland vunnit så stort på bortaplan mot den värste rivalen. Det betyder inte för den sakens skull att säsongen är räddad för Sunderland, men det betyder åtminstone att Sunderland fick en väldigt bra början på slutet av säsongen.
Tung vecka också för Newcastle, som blev lite stuck in the middle mellan matchen mot Benfica och helgens match mot Sunderland. Slitaget på spelarna blev stort och Alan Pardew förmådde inte riktigt balansera sina laguttagningar på ett optimalt sätt. Om Andre Villas-Boas korrekt hävdade att Tottenham den här säsongen satt en ny standard för engelska klubbar i Europa League så gav Newcastle den här veckan ammunition till skeptikerna.
Cardiff på tröskeln till Premier League
Cardiff demolerade Nottingham Forest i The Championship i helgen med 3-0 och befinner sig därmed blott en enda ynka poäng från att säkra automatisk uppflyttning till Premier League. Två klubbar från Wales med andra ord, och ännu ett intensivt derby i den engelska högstadivisionen.
:::
Stor helg också för Wigan och Man City som genom att vinna sina båda semifinaler säkrade sina platser i finalen. En mycket intressant final där Man City naturligtvis är stora favoriter, men där Wigan samtidigt har chans att skapa klubbhistoria i dess hittills största ögonblick.
Men of the Match: Callum McManaman och Yaya Touré.
:::
Helgens vinnare: Man City, Sunderland, Wigan.
:::
Be Champions!!