:::
En match med bett i
Kanske hade Luis Suarez glömt bort att stoppa i sig köttpajen lagom till lunch och var lite sugen. Kanske tyckte han att Branislav Ivanovic såg härligt lik ut en stor saftig morot.
I centrum står han emellertid alltid, Suarez. På gott och på ont. Först på gott genom att slå ett lysande inlägg fram till Daniel Sturridges kvittering, vars beslut att ”inte fira” målet får mig att vilja kräkas.
Därefter på ont, även om Suarez själv säkert tyckte det var gottigottgott, genom att tugga lite på Ivanovic. För att därefter, naturligtvis och självklart, avsluta med det goda och sätta dit kvitteringen i matchens allra sista skälvande sekunder.
Och samtidigt göra livet väldigt jobbigt för Chelsea, som i övrigt visade kvalitet i den här matchen. Men var det här sista matchen för säsongen för Luis Suarez? Och var det måhända den sista matchen i Liverpooltröjan?
En kanske inte alltför bitsk fråga.
Man Citys säsong på en kvart
Det var en match som Man City hade fullständig kontroll över. I 75 minuter såg de ut just som Brian Kidd ville att de skulle se ut, som mästare som slogs till sista blodsdroppen. De borde rimligtvis haft en större ledning, om inte till exempel Hugo Lloris haft en särskilt bra dag.
Sedan ramlade himlen ned över deras huvuden. Tre mål av Tottenham på sju minuter. En produkt av tre saker. Tottenhams skicklighet och Andre Villas-Boas begåvade byten. Bristande koncentration från Man Citys nyckelspelare. Och Roberto Mancinis benägenhet att vilja bevaka resultat snarare än att försöka döda matchen.
Det är ett resultat med två omedelbara konsekvenser. Tottenham går återigen för fulla varv i Champions League-striden, med en otroligt tuff match avklarad och återhämtat självförtroende. Man Utd har imorgon kväll möjligheten att vinna ligan på hemmaplan genom att besegra Aston Villa.
Inte något som Paul Lambert och Aston Villa borde vara så väldigt lyckliga över. Deras bästa hopp stod nog till Man Utds nerver i händelse av att Man City vunnit under söndagen.
Roberto Martinez påminner om att berömma en fisk för att inte drunkna
Wigan klarar sig på något märkligt sätt alltid kvar i Premier League, inte sällan genom att göra någon märklig form av spurt under senvåren. För detta har framför allt på senare tid Roberto Martinez fått mycket beröm för.
Det känns väl okej på sätt och vis. Men när Wigan ständigt och jämt befinner sig indragna i nedflyttningsstriden, utan att någonsin egentligen ta något riktigt steg framåt, så börjar man kanske undra vad det egentligen är man berömmer Martinez för.
Lite känns det som att berömma en fisk för att den inte drunknar. Och den här säsongen börjar det alltmer se ut som om vi inte ens får möjlighet att göra det.
Stokes sista strid
För Stoke var det en brutalt viktig match borta mot QPR. De hade inte vunnit en enda ligamatch under 2013 och behövde verkligen vinna den här matchen för att skapa en liten säkerhetsmarginal ned till strecket.
Det syntes också tydligt vilket lag som ville vinna den här matchen mest. QPR är mentalt redan nedflyttade till The Championship, det finns ingen glöd kvar i spelarna lika lite som det finns någon glöd kvar i Harry Redknapp.
Sex poäng ned till strecket nu. Och visst har Wigan en match mindre spelad, men det börjar ändå alltmer verka som om Stoke kommer att räddas av gonggongen den här säsongen.
:::
Helgens vinnare: Stoke, Sunderland, Tottenham.
:::
Be Champions!!