Det som under stora delar av säsongen har förbryllat mig med Man City är den väldiga håglösheten. Det är trots allt de regerande mästarna vi talar om, och dagens engelska fotbolls mest fräscha och främsta ”projekt”, ändå så har det ju längre säsongen lidit mest varit fråga om en form av tråkig defaitism från det ljusblå lägret.
Kanske har självförtroendet varit naggat i kanten. Exit ur Champions League redan i gruppspelet för andra säsongen i rad tog hårt, särskilt det sätt på vilket det skedde. Som salt i såren har också Man Utds försprång i ligatabellen expanderat kontinuerligt. Men snarare än att agera trotsigt och uppkäftigt så har klubben som helhet vikt ned sig med ett gnyende snarare än det stridsvrål som vore mer motiverat.
Kanske har Roberto Mancinis benägenhet att vilja placera orsakerna till och ansvaret för sitt eget och lagets synbarliga misslyckande utanför den egna kontrollen bidragit. Tur, dåliga värvningar, otillräcklig spelartrupp, domarfel och så vidare. Underförstått i allt detta är att det är synd om Man City. Risken är dock att det mest leder till att klubben börjar tycka synd om sig själv.
Men äntligen! Äntligen visar Man City lite stolthet och hjärta i dessa tider av svårighet för laget. Kanske kommer det sig av derbyvinsten, kanske kommer det sig av framgångarna i FA-cupen, oavsett vilket så är det hur som helst inte från Roberto Mancini det kommer utan istället kommer det från Brian Kidd, dennes assistent:
”We are champions and we want to fight until the end. There will be jittery moments for Manchester United. As champions you go out with pride. If you are going to lose it you are going to lose it by getting knocked out, like a great boxer would – not on his stool.”
Tänk om Man City hade fått höra det här öppet tidigare under säsongen, istället för blott gnäll. Då hade det förmodligen inte skiljt tio poäng mellan de båda klubbarna och titelstriden hade varit betydligt jämnare. Många menar att Man City har saknat motivation den här säsongen, ett fullständigt absurt påstående om ett lag som endast vunnit en ligatitel, men om så är fallet finns goda skäl att anse att Roberto Mancini dränerat laget på motivation.
Naturligtvis måste Man City vinna sina sex återstående ligamatcher, med början idag borta mot Tottenham, och även om de skulle lyckas med det så förblir det ett långskott att de ska kunna försvara sin ligatitel. Det kräver ett episkt sammanbrott av Man Utd. Vad orden från Brian Kidd åtminstone lovar är att Man City kommer kämpa ända in i kaklet.
Stolthet snarare än bitterhet måste vara vad Man City tar med sig in till nästa säsong.
:::
Mot Man Citys stolthet ställer Tottenham en återuppstånden Gareth Bale, i alla fall om vi ska tro på de rapporter som sänts ut via röksignaler från Andre Villas-Boas kontor.
I och med Arsenals bortavinst mot Fulham igår så blir ju dagens stormatch av otroligt tung betydelse för Tottenham. Allt är inte slut vid poängtapp men det börjar i så fall se ordentligt bökigt ut.
Det känns som om väldigt mycket beror på vad det är för Man City som ger sig ut på fotbollsplanen. Om det är det Man City vi sett så många gånger tidigare under säsongen, orsakandes eller orsakade av Roberto Mancinis negativism, så har Tottenham väldigt goda chanser att vinna matchen.
Om det är ett Man City som i Brian Kidds anda kommer ut och ska slåss till dess att den sista hunden skäller, då kommer det bli väldigt svårt för Tottenham att vinna den här matchen.
:::
Meanwhile, at Anfield… Och ännu en Rafa Benitez-historia.
”Benitez, en dansk och en norrman skulle se vem som kunde fjärta en kork längst. Dansken fjärtade korken 20 meter och norrmannen 40 meter. Benitez laddade korken, drog iväg en rejäl brakare och korken försvann. En vecka senare meddelade nyheterna att en kines dött efter att ha blivit träffad av en kork i huvudet.”
Nåja, skämt åsido. Chelsea behöver ju också ett resultat idag och beger sig till Anfield för en tuff bortamatch mot Liverpool. Händelsevis också Rafa Benitez tidigare klubb.
Det hade ju kunnat vara en match i vilken Chelsea ändå mötte ett Liverpool utan något egentligt att spela för. Ändå ingen lätt match så klart, men kanske lite mer hanterlig.
Men i och med att Rafa Benitez inte riktigt har kunnat hålla sig från att göra antydningar om att han alls inte är ointresserad av en återkomst till Liverpool så finns det ju goda skäl att misstänka att det är något som Brendan Rodgers alls inte uppskattar.
Följaktligen kan man ju tänka sig att Brendan Rodgers just för tillfället vill få saker mer än att ge Rafa Benitez en näsbränna på fotbollsplanen. Så istället för ett något avmätt Liverpool så ökar chanserna för Chelsea att istället få möta ett upptaggat Liverpool.
A job well done.
:::
Dagens matcher: Tottenham vs Man City (14:30), samt Liverpool vs Chelsea (17:00).
Två matcher som framför allt Arsenal kommer att titta på med enormt stort intresse. För det här är onekligen en omgång i vilken både Tottenham och Chelsea sannolikt kan tappa viktiga poäng i Champions League-striden. Om än det också är en omgång ur vilken de kan gå stärkta ifall de skulle vinna.
:::
Jag befinner mig under dagen på pingistävling i Gävle och kommer att komma hem sent. Ytterst osäkert med andra ord om det hinner produceras någon helghörna under söndagskvällen.
:::
Be Champions!!