När Man Utd köpte Robin van Persie i somras så var det många som såg det som ett försök att i ett snabbt svep vinna tillbaka ligatiteln de förlorat så dramatiskt i slutet av den då just avslutade säsongen. Det var en naturlig tanke sett till van Persies stora betydelse för Arsenal vars tredjeplats han varit ytterst bidragande till.
Vad den nuvarande säsongen därefter har lidit så har åsikten att Robin van Persie varit den stora skillnaden mellan de båda Manchesterklubbarna förts fram frekvent och regelbundet, inte minst av Roberto Mancini, vars Man City misslyckades med att själva värva honom.
Och under hösten och den första halvan av säsongen så framstod detta också som en korrekt beskrivning. I matchen mot Tottenham på White Hart Lane i januari gjorde van Persie sitt 18:e mål på 23 ligamatcher, och Man Utd låg fem poäng före Man City i toppen av tabellen. Visst läckte Man Utds försvar som ett såll men med en sådan formidabel anfallsuppsättning så började allt fler ana att det kunde bli Man Utds säsong.
Därefter har Robin van Persie gjort totalt tre mål på tio ligamatcher för Man Utd, och gick helt mållös från en längre svit av matcher. Samtidigt har Man Utd dubblerat sitt försprång i tabelltoppen till tio poäng, från att en stund ha dragit ifrån till det tredubbla, det vill säga en 15-poängsledning. Att skylla det på Man Citys dåliga form är simplistiskt givet att Man Utd är den första klubben som vunnit 25 av sina första 30 matcher under en säsong, och med 50 poäng av 54 möjliga inför matchen mot Man City svarat för den poängmässigt bästa sviten någonsin i Premier League.
Helt klart består inte denna väsentliga skillnad i Robin van Persie. Ser vi till statistiken så finns förklaringen i den andra änden av fotbollsplanen. Man Utd har slutat läcka mål bakåt.
:::
Och den stora förklaringen till det, och alltså den enskilt mest betydelsefulla faktorn till Man Utds avgörande tabellförsprång, kan mycket väl stavas David De Gea.
Kritiken mot den spanske målvakten har stundtals varit löjeväckande. Redan innan han gjort ens sin första match på engelsk mark så hade många bestämt sig för att han inte skulle duga till uppgiften. Motiven för detta är höljda i dunkel, och genomgående har folk varit på jakt efter bekräftande information för sin på förhand formulerade åsikt.
Naturligtvis har David De Gea haft svagheter som målvakt, likaväl som han fortfarande besitter svagheter. Men det är orimligt att förvänta sig att en ung talangfull målvakt ska vara färdigutvecklad från början, man måste acceptera en inlärningskurva. Kostnaderna av De Geas svagheter har även överdrivits, samtidigt som hans faktiska bidrag har nonchalerats.
Matchen mot Tottenham, där Robin van Persie gjorde mål, slutade oavgjort efter att David De Gea till synes stått för ett av dessa för honom möjligen karaktäristiska misstag. Rykten började återigen cirkulera om att Alex Ferguson tappat tålamodet med honom och inför nästa säsong planerade ersätta honom med Asmir Begovic.
Repliken från David De Gea var smått enastående. Under en obruten tid i ligan så stod De Gea i mer än nio timmar i Man Utds mål utan att släppa in ett enda mål. När James Milner gjorde 0-1 på Old Trafford var De Gea 17 minuter från att slå Peter Schmeichels längsta tid utan att släppa in ett enda mål. Ändå så vill många hellre jämföra De Gea med Massimo Taibi, Mark Bosnich och Fabien Barthez än den danske legenden.
De som vill hålla fast vid kritiken mot David De Gea kommer att peka på att Man Utd under denna tid har återfått Nemanja Vidic, Chris Smalling och Phil Jones. Samtidigt har Rio Ferdinands, Jonny Evans och Rafael Da Silvas formkurvor pekat stadigt uppåt. Detta är förvisso sant, men ändå bara en del utav sanningen.
För sedan matchen mot Tottenham, en period bestående av tio ligamatcher, har David De Gea haft sju olika mittbackspar framför sig, tillsammans med tre olika högerbackar och två olika vänsterbackar. Stundtals alltså med spelare som han på senare tid spelat väldigt lite med. Att hålla nollan under sådana omständigheter ställer höga krav på en målvakts förmåga till organisation, kommunikation och spelförståelse.
Det ställer troligtvis också krav på matchavgörande räddningar. David De Gea var strålande mot både Real Madrid och mot Chelsea i cupspelet, men också i ligan har han stått för avgörande insatser. Den viktiga bortasegern mot Fulham bärgad av ett sent mål av Wayne Rooney, bar David De Geas prägel där han bland annat gjorde en fantastisk räddning på ett skott från Man Utds gamle nemesis John Arne Riise.
:::
Hyllas den som hyllas bör. Robin van Persie har naturligtvis varit väldigt betydelsefull för Man Utds säsong. Men när böckerna stängs för den här säsongen så måste den sakliga slutsatsen bli att David De Geas betydelse för Man Utd har varit minst lika stor. Även om det alltid kommer vara mer glamouröst att göra mål än att rädda mål.
Och de av er som tar det här med jinxningar på alltför stort allvar har ju därmed något speciellt att se fram emot under kvällens match på Old Trafford mellan Man Utd och Aston Villa.
Efter Man Citys förlust igår så har alltså Man Utd möjlighet att ikväll säkra ligatiteln, den 20:e i ordningen. Måndagkväll dessutom. Vi kan nog räkna med rätt okej stämning på Old Trafford. Illa för Aston Villa också, de hade förmodligen hoppats mest på ett nervöst Man Utd som kände Man Citys flås i ryggen, inte ett avspänt Man Utd som spelar för att vinna något till skillnad från att inte förlora något.
:::
Be Champions!!