Allt vad säsongen har lidit för Chelsea, med viss dubbel betoning på just ordet lidit, så har den beskrivits alltmer i termer utav en övergångssäsong. Ett lag under förändring, förnyelse och föryngring. Vilket i så fall vore en av de mer grova målglidningarna vi sett på ett tag givet vad Chelsea ansåg sig ha för ambitioner vid säsongens början samtidigt som det väcker frågan: Är det okej för en klubb som Chelsea att ha övergångssäsonger på det viset?
Ikväll marscherar Chelsea ut i semifinal i Europa League mot Basel. Det har blivit väldigt många turneringar och matcher för Chelsea den här säsongen, det har slitit på spelartruppen och ställt stora krav på rotation. Problemet med en alltför tunn spelartrupp har lyfts fram av flera managers, samtidigt som det finns unga spelare i klubbens böcker som kort och gott inte används i den utsträckning som vore möjligt.
För att framgångsrikt klara av en övergångssäsong så är manageriell stabilitet en viktig faktor. Förändring går alltid att hantera så länge den sker i en variabel. När flera variabler på en och samma gång befinner sig i flux så kan förändring bli destruktiv. Det rimmar illa med idén om en övergångssäsong att inte bara sparka sin manager utan därefter tillsätta en interimistisk manager och redan från början tämligen öppet betrakta honom som en lam anka.
Nu ryktas det i hekatomberna att José Mourinho ska vara på återtåg till Chelsea lagom till nästa säsong. I hans jetstream ska tydligen Radamel Falcao följa med om vi ska tro allt som sägs. Det vore på sitt sätt en rolig utveckling som tveklöst skulle ge Chelsea nytt råg i ryggen. Med en sådan utveckling skulle alldeles säkert komma idéer om vilka nya spelare som ska köpas in. José Mourinho har aldrig gjort sig känd för att slussa in unga spelare.
Men om vi tänker oss att det ändå finns begränsningar rent finansiellt för vad Chelsea kan tänkas ta sig före på transfermarknaden, financial fair play kanske inte bara är en skimär till exempel. Och om vi funderar över vilka resurser i form av unga talanger som redan finns i klubben, färdiga att använda redan till nästa säsong, vilka skulle då i så fall dessa vara?
:::
Försvar
Den lagdel i Chelsea som skulle må allra bäst av förnyelse och påfyllning. Paulo Ferreira utgör just nu mer utfyllnad i spelartruppen än något annat. Ashley Cole är förvisso en vänsterback av kvalitet, men det känns också som att han är i behov av en nytändning. John Terry är möjligen en ”helig ko”, men även hans plats i truppen är rimlig att utvärdera.
Glädjande nog finns det i försvaret en uppsjö av ung talang i Chelsea. Todd Kane kan fylla ut på högerbacken. Nathan Aké har redan fått vissa chanser tillsammans med a-laget och kan spela såväl vänsterback som mittback. I mittförsvaret bör Nathaniel Chalobah nu anses vara bra nog att ges chansen att växa in i laget. Han har gjort succé i Watford under säsongen och en av hans stora fördelar är att han kan spela både i försvar och på mittfält.
Att flytta på Petr Cech är svårt men i Thibaut Courtois så har Chelsea en målvakt som onekligen kan erbjuda Cech lite konkurrens. Problemet är möjligen att Courtois inte lär vara så väldigt intresserad av att vara andremålvakt.
Mittfält
Dödkött finns det gott om på Chelseas mittfält. Florent Malouda, Yossi Benayoun och Marko Marin fyller inte rimligtvis några väsentliga roller i Chelseas lagbygge och bör realiseras under sommaren. Dessutom, av mindre uppenbara skäl, så verkar Chelsea som bekant vara på väg att släppa Frank Lampard.
Till nästa säsong är förmodligen Oriol Romeu tillbaka, vilket är en glädjande nyhet. I övrigt så är det här en lagdel där Chelsea under de senaste åren har varit särskilt aktiva i sitt förnyelsearbete. Juan Mata, Eden Hazard, Oscar med flera borgar för hög kreativ och offensiv kvalitet på Chelseas mittfält under flera år framöver.
På det defensiva mittfältet behöver dock Ramires och framför allt Mikel utsättas för ett högre inslag av konkurrens. Det är därför bra att Romeu kommer tillbaka och även att Nathaniel Chalobah kan spela på dessa båda positioner på planen.
Offensivt vore det en god idé att ge Josh McEachran en ärlig chans att spela in sig i a-truppen. McEachran har under sin tid i Middlesbrough tagit en ordinarie plats på deras centrala mittfält, och därmed har han visat tillräcklig hög kvalitet för att åtminstone kunna fungera som truppspelare i Premier League. Det är heller inte oviktigt att behålla honom som en form av symbolspelare för den egna akademin.
Anfall
Vad tänker Fernando Torres och Demba Ba när de hör rykten om att Chelsea nu ska köpa in Radamel Falcao undrar jag. Om det är internpolitiskt möjligt så förväntar jag mig att Chelsea kommer försöka hitta en köpare av Torres under sommaren.
Rimligtvis måste Chelsea också ge Romelu Lukaku en vettig chans vid något tillfälle. Han har varit en uppenbarelse för West Brom den här säsongen. För honom kan det vara en fördel om José Mourinho blir manager, för Lukaku är en spelartyp som Mourinho känner igen och gillar.
Bland Chelseas unga spelare återfinns först och främst Lucas Piazón. Det är en mångsidig spelare som under den här säsongen har varit utlånad till Malaga, med viss framgång. Hans förmåga att spela både som renodlad anfallare, bakom en anfallare, och på kanten talar till hans fördel och gör honom till en värdefull truppspelare.
I bakvattnet finns också 17-årige talangen Islam Feruz att tillgå, även om han troligtvis ännu är något för ung för att kunna göra mer sammanhållande bidrag under en säsong.
:::
Observera att jag i den här bloggen hittills knappt har nämnt en enda mening eller ens ett ord om att Chelsea ikväll spelar semifinal i Europa League mot Basel från Schweiz.
Det är naturligtvis på sitt sätt symboliskt. Det talas nämligen väldigt lite om den även i engelska tidningar. Vilket är lite tråkigt. Både för att det faktiskt är en semifinal i en europeisk cup och för att journalister ju ofta vill prata sig varma om den ”mindre fotbollen”, nedanför eller utanför Champions Leagues strålkastare.
Jag betraktar nu Chelsea som hyfsat stabila favoriter till att faktiskt vinna Europa League, och i så fall bli tämligen unika med att ha vunnit samtliga UEFA:s tre europeiska cupturneringar. Mot Basel ska de rimligen kunna krångla sig vidare och i finalen tror jag i så fall att Benfica väntar.
Det blir en tuff nöt att knäcka för Chelsea. Men större individuell kvalitet och större europeisk cuprutin bör rimligtvis kunna väga rätt tungt i en final mellan dessa båda klubbar.
:::
Tio matchers avstängning för Luis Suarez alltså.
Jag sa redan innan beslutet att jag var rädd för dubbelsiffrigt, och visst känns det väl som att straffet var i mesta laget. Samtidigt var ju röksignalerna och det allmänna pratet sådant att Liverpool omöjligtvis kan ha blivit särskilt förvånade över straffets hårdhet.
Ändå kan man ju förstå klubbens reaktion. För om Luis Suarez möjligen redan tidigare funderade på ”en ny utmaning” efter den här säsongen, så lär ju inte det här straffet direkt stilla dessa funderingar. Snarare tvärtom.
:::
Be Champions!!