Det finns i mina ögon ett tämligen ofullständigt argument mot införandet av videogranskning som går ut på att diskussioner om felaktigheter och felaktiga domslut är en del av fotbollen och skapar diskussion och således har ett värde i sig självt. Sådant där som diskuteras framför TV:n, på puben och så vidare, att det skulle fylla någon form av social funktion.
Mot detta kan man så klart invända att den överordnade ambitionen trots allt måste vara rättvisa och gott beslutsfattande. Dessutom är det en rätt cynisk hållning till domarna att inte ge dem tillgång till för dem nödvändiga tekniska hjälpmedel bara för att vi vill kunna fortsätta snacka skit om dem.
Sedan är så klart ståndpunkten i sig inte helt verklighetstillvänd. För naturligtvis kommer diskussionerna om tveksamheter, tolkningar, möjliga feldomslut och så vidare att leva kvar i allra högsta grad även med videogranskning vid i det här fallet mål och så vidare. Det är ju bara att kolla på de idrotter som faktiskt infört videogranskning redan, exempelvis ishockey. Är det någon som på fullt allvar vill hävda att det inte förekommer några dylika ”diskussioner” där?
Premier League har nyligen beslutat att från och med nästa säsong införa videogranskning i form av målkameror. Det är ett stort steg framåt och det är så klart förhoppningen att vi därmed ska kunna undvika förekomsten av så kallade spökmål, och för all del också omvända spökmål, och därmed få mer rättvisa och kvalitet i väldigt viktiga domslut.
Men införandet av videogranskning kan också ha en andra positiv och önskvärd effekt.
:::
Där finns den här myten om att storlag har fördelar när det kommer till domslut. Det är en uppfattning som inte baseras på någonting alls, ändå förblir det något som ”alla vet”. Förmodligen för att det är en mycket bekväm, om än djupt inkonsekvent, uppfattning.
Det finns alltså en uppfattning om att domare är biased. Den alternativa teorin är att domare inte är biased för storlag men väl för hemmalag, det vill säga att hemmapubliken kan påverka en domare och naturligt nog att en större hemmapublik kan påverka i större utsträckning. Det är också den teorin som finner stöd i tillgänglig forskning.
För tio år sedan gjordes en studie där 40 utbildade domare fick titta på en match mellan Liverpool och Leicester. De fick bedöma 47 olika händelser i den matchen, hälften av domarna fick se på matchen med ljudet på och kunde därför höra publikreaktionerna. Den andra hälften fick se på matchen utan ljud. Det visade sig att domarna som fick se på matchen med ljud fällde 15,5% färre domslut mot hemmalaget, i det här fallet Liverpool, än de domare som såg på matchen utan ljud.
Psykologisk teori kallar det här beteendet för konformitet, det vill säga en ofta omedveten önskan att fatta socialt accepterade beslut och handlingar. Så om 50-70,000 fans skriker efter ett visst domslut så är det bara mänskligt att på något sätt vilja gå dem till mötes.
En förhoppning har varit att bättre tränade och bättre utbildade domare skulle reducera den här effekten. Och det har också fungerat till viss del. Vad studier dock visar är att detta framför allt får effekt i de lägre divisionerna. I Premier League, där de riktigt stora arenorna och den talrika publiken finns, är effekten inte lika tydlig.
Men här kan också videogranskning fylla ett syfte. Det visade sig till exempel att när NFL 1999 införde sin möjlighet att ”utmana” ett domslut med hjälp av reprisbilder, så sjönk den uppmätta hemmafördelen med 29,4%. Betydelsen i fotboll skulle kunna vara ännu större.
:::
Videogranskning kan alltså hjälpa till att om inte eliminera så i alla fall kraftigt reducera ett problem som vi ofta grämer oss över. Nämligen att olika lag i enskilda matcher helt enkelt inte bedöms på samma sätt. Istället kan publiken få fylla sitt syfte genom att inspirera sina egna spelare, snarare än att påverka domaren.
Då är frågan: Vill vi det? Eller vill vi hellre hålla kvar vid en faktisk och legitim ursäkt när det går fel och fortsätta omfamna kärt hållna myter och fördomar om att vissa klubbar helt enkelt har mer fördelar än andra klubbar (”min klubb”)?
:::
Be Champions!!