Nyheten att Alex Ferguson avgår som Man Utds manager har onekligen rört om i grytan. Den naturliga frågan är självklart vem som ska ta över efter honom och hur detta managerbyte kommer att påverka Man Utd.
David Moyes framstår som den givne efterträdaren sett till hur röksignalerna formerar sig över den engelska fotbollens ökenlandskap. Mot honom görs invändningar som att han har föga europeisk erfarenhet, inte har vunnit några titlar, har ett svagt bortafacit mot de engelska toppklubbarna, samt saknar samma attraktionskraft som Alex Ferguson.
Och om allt detta kan man väl ungefär mest och bäst säga: “Well duh, han har varit manager för Everton i över tio år.”
Men om vi skulle strunta i allt hokuspokus och istället bara välja att titta på ren och skär prestation. Det vill säga, relatera hur bra en manager är i termer av inspelade poäng utifrån dennes specifika förutsättningar, vilket kanske bäst mäts med hjälp av storleken på dennes lönebudget. Att just lönerna är vad som bäst förklarar framgång har vid ett flertal tillfällen konstaterats.
Adrian R. Bell, Chris Brooks och Tom Markham, tre forskare vid University of Reading, publicerade 2011 ett paper med titeln “The Performance of Football Club Managers: Skill or Luck?” i vilket de mätte just detta och kom fram till att det fanns ett antal skickliga managers som presterar över förväntan men även att där finns ett antal managers som presterar under förväntan. En sammanfattning av resultaten ses i följande graf:
:::
![]()
:::
Läser man artikeln i sin helhet så ges man naturligtvis en bättre och mer nyanserad bild, men för enkelhetens skull kan vi säga att ett sätt att tolka den här grafen är att managers som ligger ovanför regressionslinjen presterar över förväntan, och de som ligger nedanför linjen presterar under förväntan. Ju större avstånd uppåt eller nedåt från linjen, desto bättre eller sämre presterar en manager.
Grafen visar så klart på några så kallade “uteliggare”, det vill säga klubbar med höga löner. Arsene Wenger, Alex Ferguson, Rafa Benitez och José Mourinho presterar samtliga bra utifrån dessa löner. Alex Ferguson föga förvånande bäst. Att Roberto Mancini inte är med i grafen betyder bara att artikelförfattarna slutade använda data vid 2010.
I övrigt så hittar vi ett stort kluster mellan £20-80m där en mängd managers ingår. Några av de som presterat särskilt bra i detta kluster är David Moyes, Paul Sturrock, Steve McClaren, Sam Allardyce, Martin O’Neill, Harry Redknapp och Sven-Göran Eriksson.
Det finns en viss ironi i att David Moyes 1999 var aktuell som Alex Fergusons andreman. Man Utd valde då istället att satsa på Steve McClaren som assisterande manager. Händelsevis är också McClaren den ende tillsammans med Paul Sturrock som matchar Moyes i termer av prestation enligt detta sätt att mäta det.
Få kan förneka det jättejobb som Moyes har gjort med Everton under mer än ett decennium. Från att ha varit en nedflyttningshotad klubb har han fört dem till tabellens övre halva och nosat på Champions League-spel. Att han blott sett till prestation har gjort sig förtjänt av chansen att ta över efter Alex Ferguson känns rätt uppenbart. Frågan är egentligen mest om ett tidigare uppdrag i en mindre klubb i praktiken ska diskvalificera en manager från att få ett uppdrag i en större klubb.
:::
Jag antar att tanken är att ett jobb som manager i en klubb som Man Utd är så stort och utsatt för press att det måste till en “erfaren” manager för att klara av det. Exakt vad som menas med erfaren preciseras sällan, oftast verkar det betyda att det är en manager som varit verksam i Champions League.
Det är dock ett perspektiv som förbiser några små detaljer.
För det första att de managers som nu ses som erfarna i det avseendet också de har varit oerfarna en gång i tiden. De blev erfarna genom att någon gång få chansen trots att de var oerfarna. Alla de vi nu ser som “mästare” har vid minst ett tillfälle under sina karriärer fått chansen trots att de då inte var mästare.
För det andra att med ett sådant resonemang så hade Alex Ferguson aldrig blivit manager för Man Utd. Han hade ju bara haft hand om några småklubbar däruppe i Skottland innan han kom till Man Utd.
För det tredje att det absolut mest vanliga som storklubbar brukar göra är just att tillsätta “erfarna” managers, eller “stora namn”. Managerbranschen av idag på absolut toppnivå känns som en sluten krets av kringresande kolportörer som går från än den ena klubben till den andra. Ibland lyckas sådana tillsättningar, men ofta misslyckas de också. Många väljer dock att glömma bort dessa misslyckanden.
Då finns där skolan som menar att efterträda Alex Ferguson är ett omöjligt uppdrag, ett “mission impossible”. Det kan mycket väl vara på det viset. Men om det är på det viset, så måste det rimligtvis då vara bättre att chansa på det som står i överensstämmelse med klubbens grundläggande och långsiktiga värderingar, snarare än ett hugskott på ett redan etablerat managernamn.
:::
Be Champions!!