Det finns någon form av ödets ironi i att samtidigt som Wigan nu står på tröskeln till den största dagen i klubbens historia så öppnar sig nedflyttningens falluckor under deras fötter.
Wigan har aldrig vunnit någon större titel. De har vunnit Football League Trophy två gånger, 1985 och 1999, men där får inte klubbar från Premier League eller The Championship vara med. De har varit nära en gång, i Ligacupen 2006, under deras allra första säsong i Premier League. De kom då till final, slog ut Arsenal på vägen, men väl i finalen stod Man Utd i vägen.
Nu, i vad som mycket väl kan vara Wigans sista säsong i Premier League, så är de återigen i final. Den här gången i FA-cupen. I vägen står än en gång en klubb från grannstaden Manchester, den här gången de ljusblå. Ingen tror egentligen att de ska vinna, men lyckas de så är det klubbhistoria.
Men om Wigan vinner FA-cupen, bara för att någon vecka senare åka ur Premier League, ska då säsongen anses vara lyckad?
Det är inte precis vanligt. Att en klubb som vinner FA-cupen samtidigt åker ur Premier League. Det har hänt i Ligacupen, så sent som 2011 när Birmingham först triumferade och därefter imploderade. Men när hände det sist i FA-cupen? Har det hänt tidigare? Åtminstone inte under Premier League-eran, även om det 1995 var ett nära skägg när Everton vann.
Kommer en eventuell FA-cupseger att fördunklas för Wigans supportrar om de samma säsong åker ur Premier League? Det alternativa synsättet vore så klart att Wigans supportrar ser en FA-cupseger som den slutliga höjdpunkten på åtta underbara år i Premier League, och därefter ställer in sig på nästa era i klubbens historia.
:::
Wigans kampmoral och kämpaglöd har vunnit många beundrare genom åren. De har till synes varit på väg ut ur Premier League nästan vid varenda tillfälle i alla fall de senaste fem säsongerna. Men på något vis har de ändå alltid lyckats krångla sig kvar.
Problemet är så klart att om en klubb tillräckligt många gånger befinner sig indragna i en nedflyttningsstrid, så närmar sig alltmer den där säsongen när saker och ting går fel, när det inte ordnar sig, när bollen och resultaten studsar åt fel håll, och klubben till sist åker ur.
Den här säsongen har det studsat åt båda håll för Wigan. Mot West Brom förra helgen hämtade de upp underläge två gånger för att därefter vinna. Mot Swansea i veckan tappade de ledning två gånger för att därefter förlora. Mot QPR vann de en poäng i slutminuterna för att därefter förlora två poäng i slutminuterna mot Tottenham.
Roberto Martinez beundras i många kvarter. Dels för att han hittills alltid lyckats rädda Wigan kvar i Premier League. Dels för hans lags sätt att spela fotboll. Och Wigan är en liten klubb med små resurser som ofta tvingas sälja sina bästa spelare.
Samtidigt har han aldrig lyckats lyfta Wigan upp ur nedflyttningsstriden. Han har heller aldrig lyckats med att förbättra vad som varit lagets akilleshäl, nämligen defensiven. Att han skulle vara redo att ta över en klubb som Everton kräver av de skälen i mina ögon ett större tankehopp än David Moyes till Man Utd. Ändå är många fler beredda att göra det.
Samtidigt vore en FA-cuptitel med Wigan naturligtvis en rätt bra jobbannons för Roberto Martinez själv.
:::
Nu är självklart inte hoppet ute för Wigan. De ligger blott tre poäng bakom tre andra klubbar: Newcastle, Norwich och Sunderland. Och skulle de hämta upp dessa tre poäng så passerar de då antingen Newcastle eller Norwich på målskillnad. Problemet är så klart att tiden, och matcherna, håller på att rinna ut för Wigan.
De fyra klubbarna får sägas ha ungefär motsvarande svårighetsgrad på sina respektive återstående matcher, så i det avseendet är det ingen klubb som har någon tydlig fördel eller nackdel.
Det som emellertid gör situationen annorlunda för Wigan jämfört med övriga klubbar är att de insprängt i sitt matchschema alltså har FA-cupen att tänka på. Först i form av en semifinal och därefter nu i helgen alltså finalen. Det är inte bara en fråga om ökat fysiskt slitage, det tär också på såväl energi som koncentration.
Wigans spelare väljer inte alls förvånande att se det på ett annat sätt. James McArthur menar att en seger i FA-cupen kan sporra laget till en ”minnesvärd avslutning på säsongen”. Hans påstående att cupspelet har varit positivt för lagets ligaprestationer haltar dock något. Laget har vunnit blott en enda match sedan mars.
Farhågan är alltså att Wigan genom sin FA-cupsatsning har grävt sin egen Premier League-grav. Förhoppningen är då att äran av en cuptitel är större än äran blott av att spela i Premier League för en klubb som Wigan, som aldrig riktigt har haft några större ambitioner i sitt fotbollsliv.
:::
Men kanske är detta också slutet på Dave Whelans engagemang i klubben.
Whelan tog över ordförandeposten i Wigan så tidigt som 1995 och har sedan dess såväl lett som följt klubben upp från den engelska fjärdedivisionen till Premier League. På vägen lyckades de både vinna det som nu heter League Two (1997-98) och League One (2002-03). Två år därefter gick Wigan upp i Premier League.
Idag leder han Wigan ut på planen, efter att ha erhållit ett särskilt tillstånd från FA att göra det. Han är samtidigt 76 år gammal och har investerat betydande delar i Wigan Athletic.
Orkar han med att börja om i The Championship? Det vet vi inte. Däremot vore det honom väl förunnat att få lyfta FA-cuppokalen.
:::
Be Champions!!