Om det är möjligt att tala om en enda match som definierar en hel säsong så vore det närmaste vi kan komma kvällens match mellan Arsenal och Wigan på Emirates. Åtminstone gäller detta för Arsenal och Wigan, som står inför en ödesmatch i varsin ände av tabellen. Det är onekligen en match där precis allt står på spel.
Spelets regler är otroligt enkla för Wigan. De måste vinna. Allt annat än vinst och klubben är i praktiken och realiteten nedflyttade från Premier League för första gången sedan de 2005 kom upp. De kan i så fall komma upp på samma poäng som Sunderland, men de kan aldrig nå upp till deras målskillnad.
Å andra sidan vinst mot Arsenal och Wigan får helt plötsligt betraktas som favoriter att hålla sig kvar i Premier League. För hemma mot ett redan klart Aston Villa bör de rimligtvis klara av att vinna, och samtidigt har de i så fall tre outs i sista omgången i form av Sunderland, Norwich och Newcastle.
Något mer komplicerat men inte särskilt mycket är det för Arsenal. Jag vill nog ändå påstå att poängtapp ikväll och Arsenal spelar inte i Champions League nästa säsong. De hamnar i så fall bakom Tottenham i tabellen inför den sista omgången, och jag kan inte föreställa mig att Tottenham tappar poäng hemma mot Sunderland i den sista omgången. Inte om en Champions League-plats står på spel.
Å andra sidan vinst för Arsenal och de måste ses som klara favoriter att ta sig till Champions League före Tottenham. De möter i så fall ett redan klart Newcastle i sista omgången. Förvisso på bortaplan vilket kan göra det lite kinkigt, men det finns absolut inget i Newcastles uppträdande under våren som tyder på att de utan direkt anledning skulle kunna ställa till något för Arsenal.
:::
Wigans situation är naturligtvis mycket utsatt. Jag har tidigare framfört min skepsis till att de kommer klara att hålla sig kvar i Premier League, och att deras spel i FA-cupen troligtvis försvårat för dem.
Missförstå mig inte, jag menar inte att det var en nackdel för Wigan att vinna FA-cupen. Jag tror att oavsett finalens utgång så har deras blotta närvaro på Wembley, först i semifinalen och därefter i finalen, haft och kommer att ha en trist effekt på lagets ligaspel.
Det finns två legitima sätt att betrakta Wigans FA-cupseger utifrån ett rent ligaperspektiv. Å ena sidan som en moralhöjare och tändvätska, något som ingjuter självförtroende. Å andra sidan kan det också ses som en form utav distraktion.
I enkla termer tror jag det mest handlar om en form av mental utmattning. Ofta pratar man om det mentala efter en förlust. Men även efter en vinst och större framgång kan man både som individ och kollektiv vara mentalt dränerad efteråt.
Först och främst ser jag det dock som psykologi. Wigans bragdbetonade seger på Wembley kändes som en slutpunkt av något slag. Slutet på en era är ett uttryck som använts flitigt den senaste veckan. När Wigan och Dave Whelan lyfte FA-cupbucklan på Wembley så kändes det som slutet på Wigans era.
Jag tror det finns en betydande risk att samma känsla har smugit sig in hos Wigans spelare och lagledning.
:::
Arsenal måste rimligtvis betraktas som favoriter i den här matchen. De är naturligtvis ett i grunden bättre fotbollslag, även om detta inte alltid spelar lika stor roll i sådana här sammanhang som många kanske vill tro. Men två skäl talar ändå för detta.
Dels hemmaplan. En stor fördel i dessa sammanhang. Dels det faktum att de kommer i betydligt bättre fysiskt trim än Wigan till den här matchen. Arsenal har fått vila i en vecka. Wigan spelade cupfinal för tre dagar sedan.
Det läge som Arsene Wenger har placerat Arsenal i den här säsongen, där de trots allt fortfarande har slagläge på Champions League, måste rimligtvis göra honom till i alla fall en kandidat till årets manager. Än en gång har han trollat fram en kanin ur hatten.
Det vore förmätet att säga att det här är den viktigaste matchen för en manager som deltagit i fler titelstrider och viktiga cupmatcher än vad jag rent spontant kan komma ihåg. Men så mycket av den trovärdighet som Wenger besitter beror på resultatet i den här matchen.
Trovärdigheten består i att Arsenal fortsätter nå Champions League. Om inte Arsenal vinner mot Wigan så når Arsenal med all sannolikhet inte Champions League efter den här säsongen.
Arsene Wenger brukar prata om sitt lags mognad och mentala styrka. Ikväll mer än någon annan kväll är det av yttersta vikt att hans lag och hans spelare går upp till bevis i det avseendet. Det här är helt enkelt en match som Arsenal måste vinna, och gamla synder i sådana lägen tål inte att upprepas.
Arsenal har genom åren lärt oss att de inte riktigt är att lita på i sådana här matcher där de så att säga ”ska” vinna. Ikväll måste Arsenals spelare visa att Arsene Wenger kan lita på dem.
:::
Wigan å sin sida kan gå in till den här matchen med den färska känslan av att nyligen ha besegrat Goliat. De var enorma underdogs mot Man City, egentligen ingen utom möjligen de själva trodde på seger för Wigan. Mot Arsenal på Emirates är de i princip lika stora underdogs. Men de vet i alla fall att de kan.
Ångest kommer vara en stor del i den här matchen. Båda lagen kommer att känna av den ångesten. I slutänden är det en fråga om vilket lag som mest framgångsrikt uppnår känslan av att vilja vinna, snarare än att vara rädda för att förlora.
:::
Inför den gångna helgens matcher hade Wigan att hoppas på att något eller några av de tre lagen ovanför dem i tabellen skulle tappa poäng; Newcastle, Norwich eller Sunderland.
Typiskt nog, för Wigan, blev det bara Sunderland som faktiskt tappade poäng, det enda av de tre lagen som Wigan inte passerar i målskillnad givet att de kommer upp på samma poäng.
Tänka sig ändå att det i slutänden ändå kan bli Sunderlands försvarsspel som räddar dem kvar i Premier League. Det var ju en sak som Martin O’Neill trots allt lyckades med, även om han aldrig riktigt lyckades få Sunderland att göra några mål.
Samtidigt är Wigan i så fall torsk just på att de inte har lyckats få ordning på sin defensiv. Och det misslyckandet måste först och främst vara Roberto Martinez misslyckande.
:::
Be Champions!!