Så är det då dags. Säsongens allra sista omgång och de sista matcherna för säsongen för samtliga Premier League-lag. Cupfinalerna är redan avslutade och någon Champions League-final blev det ju inte den här gången. Efter att titelstriden varit avgjord sedan länge, och nedflyttningsstriden avgjorts alldeles nyligen, så återstår nu ett enda frågetecken den här säsongen.
Vilken klubb gör Man Utd, Man City och Chelsea sällskap i nästa säsongs Champions League?
Nu går jag i och för sig händelserna något i förväg. För det kan ju faktiskt bli en Premier League-match till. Ett playoff om tredjeplatsen mellan Arsenal och Chelsea om Arsenal vinner med uddamålet samtidigt som Chelsea spelar oavgjort, och Arsenal inte gör fler än ett mål mer än Chelsea. Det är ett playoff jag förvisso ser som oviktigt, eftersom oavsett vilket lag som än får kvala till Champions League så räknar jag med att de klarar ett sådant kval.
Det stora och meningsfulla frågetecknet står alltså mellan Arsenal och Tottenham, de historiska rivalerna från norra London som numer alltså är bittra rivaler också sportsligt.
Tottenham måste rimligtvis vinna hemma mot ett Sunderland som inte har något alls att spela för. Sunderland har därtill en svag formkurva och allmänt sett förtvivlat svårt att göra mål. Ett sådant resultat innebär en enda väldigt enkel förutsättning: Arsenal måste vinna borta mot Newcastle, ett lag som om möjligt har en ännu sämre formkurva.
:::
Att kvalificera sig för Champions League är naturligtvis oerhört viktigt för båda lagen. Den moderna fotbollen har ju blivit på det sättet, uppdelad mellan insiders och outsiders.
Ändå måste man ändå säga att det är betydligt mycket viktigare för Tottenham än vad det är för Arsenal.
Med det vill jag inte säga att det är oviktigt för Arsenal. Att inte kvalificera sig för Champions League skulle innebära både ett kännbart intäktsbortfall och att de får betydligt svårare att attrahera de främsta spelarna på den europeiska spelarmarknaden den här sommaren.
Men. Även om Arsenal skulle missa Champions League så har de till att börja med en stark intäktsbas genom The Emirates, intäkterna från Champions League är relativt sett mindre betydelsefulla för dem än vad de vore för Tottenham. Klubben har också ett starkt renommé. Om Arsenal missar Champions League i år så förminskas inte deras chanser att ta sig dit nästa säsong nämnvärt.
För Tottenham är situationen annorlunda. Givet klubbens ambitioner att etablera sig som en av toppklubbarna i ligan så är kvalificering till Champions League en absolut nödvändighet, även om Andre Villas-Boas menar att hans vision för klubben ändå skulle leva vidare.
Men dels är det en fråga om legitimitet. Om Tottenham vill framhålla sig som en toppklubb så måste de visa det genom att närvara på den största europeiska scenen. Dels är det en fråga om ekonomi. Med en arena endast hälften så stor som exempelvis Arsenals så behöver Tottenham intäkterna från Champions League för att i någon utsträckning utjämna resursgapet till övriga klubbar i ligans toppskikt.
Men det är också av mer konkret betydelse för Tottenham på kort sikt. För en spelare som Gareth Bale vill naturligtvis spela Champions League och om inte Tottenham kan erbjuda det så kommer han rimligen att söka sig till en klubb som kan det. Ett missat Champions League för Tottenham riskerar alltså skapa en ond cirkel där det blir allt svårare, inte lättare, att nå detta mål.
Om Arsenal vinner mot Newcastle idag så säkrar de därmed kanske inte bara Champions League åt sig själva, de kan även slå undan benen på en potentiellt farlig konkurrent i toppen av ligan för en hyfsat lång tid framöver. De kan se till att Tottenham förblir en outsider.
:::
Säsongens sista omgång kan alltså bli något utav en triumf för Arsene Wenger, som sett till de förutsättningar han hade att arbeta med inför och i början av säsongen, måste sägas ännu en gång ha gjort ett gediget jobb med Arsenal.
Givet Andre Villas-Boas försök till mindgames tidigare i våras, efter att Tottenham besegrat Arsenal och öppnat upp ett försprång om sju poäng i tabellen, och han menade att Arsenal var ett lag i en negativ spiral, så får man säga att Wenger lyckades vända det till något positivt.
Villas-Boas är alldeles säkert en mycket skicklig taktiker, men som psykolog har han troligtvis mycket lite att sätta emot Arsene Wenger, som efter snart 17 år i Premier League är tämligen luttrad i det avseendet. Han har varit klok nog att inte säga något om det inför helgens match, av just det skälet, men om allt går som det ska så känner han nog en viss tillfredsställelse över just detta.
Att gammal till sist ändå är äldst. Ifrågasatt har Arsene Wenger varit den här säsongen. Av omvärlden såväl som av sina egna. Vinner Arsenal mot Newcastle idag så är alla frågor besvarade.
:::
Dagens matcher: Chelsea vs Everton, Liverpool vs QPR, Man City vs Norwich, Newcastle vs Arsenal, Southampton vs Stoke, Swansea vs Fulham, Tottenham vs Sunderland, West Brom vs Man Utd, West Ham vs Reading, samt Wigan vs Aston Villa.
Samtliga matcher med avspark klockan 17:00. Utöver de tre matcher som ändå kan sägas gälla något konkret, så kan man kanske särskilt hålla ögonen på Anfield, där Jamie Carragher gör sin sista match, och Hawthorns där Alex Ferguson gör sin 1,500:e och sista match som manager.
En viss stum känsla följer ju med att detta är sista omgången. Ett alltför långt sommaruppehåll väntar, och det tillstånd man så här i början av detta befinner sig i brukar jag benämna post-season depression (PSD). En malande känsla av svårdefinierad tomhet som man tar till alltmer desperata metoder för att fruktlöst försöka fylla.
Sedan vidtar den intellektuella skärseld som benämns silly season. Och med så många förändringar som den här säsongen har fört med sig i flera av Englands största klubbar så kan ju den här upplagan bli något alldeles extra.
:::
Be Champions!!