Premier League är slut för den här säsongen. Obligatoriskt i alla sådana sammanhang är att hitta mer eller mindre kreativa sätt att avsluta och sammanfatta säsongen som helhet. Och jag ska inte vara sämre än att jag slänger mig in i den röran med några egna, fast för den sakens skull inte särskilt kreativa, kategorier.
Det här är början på några sådana sammanfattningar under veckan som nu pågår. Utöver den här så kommer naturligtvis inom en snar framtid den i stort sett obligatoriska men definitivt traditionella sammanställningen av vad jag anser har varit säsongens bästa och sämsta värvningar. Det brukar alltid vara något som väcker diskussion och ilska i ungefär samma omfattning.
Sedan tidigare, det vill säga under den senaste månaden, så har jag bloggat om vilja jag anser vara säsongens spelare och säsongens manager, tillsammans med säsongens toppar och floppar. Så dessa väldigt vanliga kategorier tänker jag inte upprepa här. Är det så att ni funderar över vad jag tyckte där så skulle jag föreslå att leta i bloggarkivet.
Let’s get it on!
:::
Säsongens match: Man Utd 2-3 Tottenham
Man Utd var inblandade i några rejäla rackarrökare den här säsongen; mot Man City, Chelsea, Southampton, West Brom och Reading. Reading själva hade en otrolig match mot West Brom på hemmaplan där de i matchens sista minuter vände 0-2 till 3-2. För mig var ändå Tottenhams vinst på Old Trafford något alldeles extra. Dels för att den var något otroligt händelserik, med många mål och massor av chanser. Dels för att Tottenham faktiskt lyckades knäcka en 23 år gammal jinx.
Säsongens mål: David Luiz, Chelsea vs Fulham, 17/4-13
Där fanns mer kreativa mål, som Gareth Bales mål mot Swansea. Där fanns viktigare mål, som Matthew Lowtons mål för Aston Villa mot Stoke. Där fanns tekniskt mer fulländade mål, som Robin van Persies volley mot Aston Villa. Där fanns mer lagperfekta mål, som José Enriques mål mot Swansea. Och där fanns så klart en hel kanonad av screamers den här säsongen, utöver Luiz bomb naturligtvis också ett fullt hus från Bale, från Cameron Jerome, Rafael Da Silva med flera. Personligen är jag lite svag för stora kanoner.
:::
Säsongens succé: Michael Laudrup, Swansea
Brendan Rodgers gjorde ett stort job med Swansea förra säsongen, som var deras debutsäsong i Premier League. Intrycket var ändå att det var lite skakigt och man kände att de kanske skulle få det svårare den andra säsongen. Men Laudrup har inte bara hållt Swansea igång, han har lyft dem kvalitetsmässigt en nivå till. Inte bara har han etablerat Swansea i Premier League, och faktiskt gjort klubben till en seriös kandidat till de europeiska cupplatserna, han såg också till att Swansea vann klubbens första stora titel i Ligacupen, och att de spelar Europa League nästa säsong.
Säsongens misslyckande: Martin O’Neill, Sunderland
Det finns minst sagt många konkurrenter. Roberto Mancinis misslyckande med Man City, med Premier League-erans taffligaste titelförsvar, fiaskot i Champions League, FA-cupdebaclet, alla konflikter och oviljan att ta ansvar, och till sist sparken, är ett misslyckande på en episk skala. Queens Park Rangers röra bör få alla från ägare till managers till spelare att skämmas. Men jag tar ändå O’Neill, den tidigare så hyllade managern, som förde Sunderland hotande nära nedflyttning och som av senare rapporter att döma inte hade någon ordning på laget alls.
Säsongens överraskning: Steve Clarke, West Brom
Många, inte minst jag, hade dubier om hur Clarke skulle klara sig i sitt första uppdrag som manager, alltså first man. Den tidigare assistenten visade sig dock på styva linan omedelbart och under hela hösten så var det West Brom tillsammans med Everton som överraskade uppe i toppen av tabellen. West Brom dalade i och för sig under våren, vilket sänker helhetsintrycket, men West Brom lyckades ändå uppnå sin högsta tabellplacering på många år.
:::
Säsongens debutant: Luke Shaw, Southampton
Om man debutant menar spelare, eller vad som helst, som åtminstone gör sin första säsong i Premier League så anser jag att den här säsongens allra största utropstecken är Southamptons unga vänsterback Luke Shaw. Han har spelat mycket i nykomlingarna och visat upp ett oerhört moget försvarsspel. Det är inte konstigt att flera större klubbar nu rycker i honom, men det låter på djungeltrummorna som om han blir kvar i The Saints.
Säsongens veteran: Arsene Wenger, Arsenal
Ifrågasatt har han förvisso varit i några år nu Wenger, men inledningen på den här säsongen såg honom möjligen mer kritiserad än någon gång tidigare. Den revisionism som många Arsenalfans nu kan ägna sig förändrar inte det enkla förhållandet. Att de över huvud taget kan göra det beror till stor del, vilket jag säger eftersom endast är ett för stort ord, på den gamle räven, som till sist ändå satte yngre konkurrenter i Liverpool och framför allt Tottenham på plats.
:::
Säsongens snyggaste: Passa bollen till Berbatov!
The Berba är så klart alltid snygg. Oavsett vad han gör. Läckrast, med just precis den perfekta balansen av självgodhet och självdistans, tycker jag ändå det är när han precis gjort ett av många mål för Fulham och han drar upp tröjan för att på undertröjan visa det synnerligen enkla budskapet: ”Passa bollen till mig!”
Säsongens fulaste: Stokes Bay of Pigs
Varje gång något bra eller intressant händer i Spanien så brukar de mest inbitna ängländarna retoriskt fråga sig hur det egentligen skulle gå till om de tvingades tillbringa en kall tisdagskväll i Stoke. En viss tradition av inslängda grishuvuden på planen har ju funnits i Spanien. Glenn Whelan tänkte nog då testa den Stoketeorin genom att slänga in nämnt grishuvud i antifläskaren Kenwyne Jones skåp. Förhoppningsvis var det inte illasinnat utan bara omdömeslöst, hur som helst har jag svårt att föreställa mig en fulare syn när man intet ont anandes ska öppna sitt skåp.
Säsongens tråkigaste: Trakasserierna av Mark Clattenburg
Rasism är ett faktiskt problem i samhället och har också getts vissa trista uttryck inom fotbollen, inte minst de senaste säsongerna. Att med det som bakgrund missbruka den diskussion som trots allt pågår i frågan genom att helt utan skälig grund anklaga en domare man valt att rikta sin ilska på efter en förlust för att ha kommit med rasistiska påhopp är väl ungefär så lågt som det är möjligt att sjunka. Överlag, med behandlingen av först Roberto Di Matteo och därefter Rafa Benitez, har det kanske inte varit den bästa säsongen i Chelseas historia.
:::
Kör gärna loss på era egna kategorier.
:::
Be Champions!!