Styrelsen. Gjorde inte mycket väsen av sig under försäsongen. Några stora pengar att förstärka Sunderlands spelartrupp fanns inte. Styrelsen gav Martin O’Neill fritt spelrum att självständigt styra laget men uppvisade samtidigt handlingskraft när de med kort tid kvar av ligaspelet, och laget stående inför ett högst reellt nedflyttningshot, valde att sparka O’Neill och ersätta honom med Paolo Di Canio.
Martin O’Neill. Hade stora planer när han tog över klubben men har misslyckats med att förverkliga dessa. Att han fick sparken måste ses som ett stort personligt misslyckande, och mest oroväckande var kanske att han redan innan det inte riktigt verkade bry sig. En attityd som möjligen smittat av sig på spelartruppen. Använde sig av en alltför endimensionell och negativ taktik och valde ofta att spela spelare på för dem märkliga positioner.
Paolo Di Canio. Alltför kort tid har gått för att på ett bra sätt kunna bedöma Di Canio som manager för Sunderland. Han lyckades med det som var hans arbetsbeskrivning, det vill säga hålla Sunderland kvar i Premier League. Han har också varit tydlig med vad han uppfattar som bristande professionalism hos ett flertal spelare i klubben.
Styrka. Enkelt uttryckt har Sunderland i huvudsak två styrkor. Backlinjen har ett bra samarbete och är väl organiserade. Som en följd så har Sunderland varit svåra att göra mål på trots att laget släpper till många chanser. Simon Mignolet i målet har också varit värdefull. Offensivt har Sunderland, genom först och främst Steven Fletcher, varit effektiva i att göra mål på de få chanser som laget förmått skapa.
Svaghet. Mittfältet, vilket framför allt tar sig uttryck i en relativ oförmåga att hålla och vårda boll. Konsekvenserna är såväl defensiva som offensiva. Sett till det defensiva så har Sunderland det svårt att motstå press och motståndarna tillåts skapa alldeles för många chanser. Offensivt å andra sidan så saknar Sunderland den kreativa spetsen som kan skapa ett tillräckligt antal målchanser. Ett tungt skäl till detta är att kantspelet i Sunderland alls inte fungerat så som det är tänkt.
:::
Att göra:
(1) Rensa ut dödkött. Paolo Di Canio har satt fingret på en möjlig brist i Sunderlands lagbygge, nämligen att inställningen bland spelarna inte är alla gånger helt och hållet professionell. Attityder reflekterar ledarskap och Martin O’Neill kanske har varit för distanserad i det avseendet. Paolo Di Canio har en annan agenda och måste garantera att alla som spelar för Sunderland vill spela i laget och förbereder sig på bästa sätt.
(2) Hitta en central spelfördelare. Sunderland måste hitta en central spelfördelare som kan hålla tag i boll och på ett vettigt sätt fördela den framåt till anfallet eller ut till någon av kantspelarna. Bristen på denna kan vara en taktisk fråga och den spelaren finns redan i truppen. Det kan också vara en truppfråga och Sunderland måste i så fall försöka hitta en sådan spelare på marknaden.
(3) Förstärk anfallet. Steven Fletcher har gjort ett bra arbete för Sunderland den här säsongen men skadades mot slutet. Bakom honom har Stephane Sessegnon verkat och gjort det bra. Ändå är intrycket att Sunderland är rätt svaga i den här lagdelen, åtminstone sett till antal spelare. Här behöver Sunderland hitta fler alternativ, om inte annat så för att bredda laget.
:::
!
Steven Fletcher. Stort utropstecken som inför säsongen kom till Sunderland från Wolves. I Wolves gjorde han många mål i ett lag som inte alla gånger var fantastiska på att producera målchanser, och han måste ha känt lite av business as usual i Sunderland. Otroligt värdefull för laget, en lagspelare.
?
Adam Johnson. Kom från Man City med stora förhoppningar på sina axlar. Han sågs som en viktig kugge i Martin O’Neills taktik, tänkt som han var att förstärka Sunderlands offensiva kantspel. Istället blev kantspelet en av lagets akilleshälar och ett stort skäl till det var Johnsons svajiga form. Kan Di Canio få ut mer av honom?
:::
2012-13 som film: I Vitelloni (1953)
Federico Fellinis övertygande karaktärsstudie och moraldrama om ett gäng ansvarslösa unga män i en italiensk småstad, som skyr vuxenlivet och alla dess plikter, påminner mycket om ett ständigt underpresterandes Sunderland, med spelare som man konstant förväntar sig mer av. När Fausto till sist drabbas av sin svärfar Francescos rasande missnöje, och kommer till insikt, är det svårt att inte dra sig Paolo Di Canios magiska 24-minuters svada för några dagar sedan till minnes.
:::
Spelarbetyg:
Simon Mignolet – (++++)
Phil Bardsley – (++)
Danny Rose – (+++)
John O’Shea – (+++)
Titus Bramble – (++)
Carlos Cuellar – (+++)
Alfred N’Diaye – (+++)
Lee Cattermole – (++)
Sebastian Larsson – (++)
Craig Gardner – (++)
Jack Colback – (++)
David Vaughan – (++)
James McClean – (++)
Adam Johnson – (++)
Stephane Sessegnon – (+++)
Danny Graham – (++)
Steven Fletcher – (++++)
Snitt: 2,53
:::
Be Champions!!