Jaja. Ni vet hur det är. Man sätter ihop sin årets elva mot slutet av säsongen och så visar det sig att elvan består av mer eller mindre enbart spelare från de olika topplagen. Och är det så att den inte gör det, ja då får supportrarna till dessa topplag tuppjuck och protesterar högljutt, länge och mycket gällt.
En kompromiss man då kan göra är att göra en alternativ årets elva, en form utav ”doldiselva”, bestående av de här spelarna som gjort väldigt bra saker under säsongen men som inte får samma uppmärksamhet för detta, just för att de spelar i en klubb som inte har samma supporterfölje, eller som ges samma utrymme i media.
Nu var ju jag så ful att jag tog med några sådana ”doldisar” även i min ordinarie elva. De får inte vara med här, man kan inte spela för två lag samtidigt, så mycket har jag i alla fall läst regelboken. Men sedan måste man ju sätta en gräns någonstans i tabellen.
En sådan gräns kan man så klart sätta precis i mitten, det vill säga så man tar med lagen 11-20 i tabellen. Men varför ska inte West Brom, Swansea och West Ham få vara med? Vettigare i så fall att sätta den efter plats sju i tabellen, så räknar vi bara bort de ”stora” klubbarna, vars spelare inte riktigt passar in i det här doldisfacket.
I och för sig räknar man därmed också bort Everton, och det är ju kanske lite taskigt. Men jag tror de överlever. I och med att det ska vara en doldiselva, så struntar jag kanske också i några av de spelare som ändå har fått en hel del strålkastarljus på sig under säsongen.
:::
![]()
:::
Simon Mignolet. En tuff position att välja på. Både Jussi Jääskeläinen och Asmir Begovic har naturligtvis också varit mycket bra. Men sett till Sunderlands skakiga försvar och hans stabila insatser just mot slutet av säsongen när Sunderland behövde honom som mest, så ger jag målvaktströjan till Mignolet. Rycker Arsenal honom i sommar?
Matthew Lowton. Startade alla matcher utom en för Aston Villa den här säsongen och har visat sig vara en av ligans tekniskt sett bättre ytterbackar, och hans inläggsspel håller hög kvalitet. Ett ständigt hot från Aston Villas högerkant och dessutom med en viss förmåga att göra viktiga mål. Även defensivt en viktig spelare med flest brytningar per match i sitt lag.
Sebastien Bassong. Har varit en jätte i Norwichs backlinje under säsongen och tillsammans med Michael Turner varit den spelare som kanske i störst utsträckning ligger bakom att Norwich fortfarande spelar i Premier League nästa säsong. Han har dessutom lyckats titta in i det offensiva straffområdet ibland, med ett och annat viktigt mål.
Winston Reid. Många höjde på ögonbrynen när West Ham värvade spelaren från Nya Zeeland direkt efter VM i Sydafrika. Några säsonger tog det också för Reid att acklimatisera sig, men den här säsongen har han startat 36 matcher för West Ham i ligan, och varit en klippa i lagets försvarsspel. Endast 24 år gammal så kommer han vara mycket värd framöver.
Ben Davies. Luke Shaw och Danny Rose är två vänsterbackar som ropar på uppmärksamhet här, men jag gör det lite oväntade valet och går ändå på Davies. 20 år gammal slängdes han in i en något ovan situation när Swanseas ordinarie vänsterback Neil Taylor försvann på grund av skada, men han har skött uppgiften med stort lugn och självförtroende. Även offensivt farlig.
Callum McManaman. Vilken avslutning han hade på säsongen ändå, McManaman. Efter en farlig tackling i en match mot Newcastle menade många att hans säsong borde vara över, men sedan dess svarade han för flera viktiga mål i Wigans till sist fruktlösa försök att hålla sig kvar i Premier League. Kronan på verket kom ändå i FA-cupfinalen där han var planens bäste spelare.
Morgan Schneiderlin. I mina ögon en av de mest underskattade defensiva mittfältarna i Premier League. Jobbar stenhårt, svarar för en stor mängd av Southamptons brytningar såväl som tacklingar, och har verkligen blivit till en nyckelspelare i Mauricio Pochettinos spel med hög press. En av Southamptons allra mest viktiga spelare.
Mohamed Diamé. Ett av Sam Allardyces klokare drag inför säsongen var att plocka over Diamé från Wigan på fri transfer. Diamé har visat sig kapabel inte bara att rent fysiskt dominera på mittfältet, utan att framför allt kunna göra det mot väldigt tufft motstånd. En spelare som inte minst Arsenal borde fundera en och annan gång över.
Robert Snodgrass. Mäktar med att spela på båda kanterna och är inte minst effektiv på fasta situationer där han bidragit med många mål och målgivande passningar. Framför allt bidrar han dock med kreativitet och ett anfallstänk till Norwichs i övrigt något förutsägbara spel. Rent taktiskt passar han också väldigt väl in med Chris Hughtons fyrmannamittfält.
Rickie Lambert. Den engelsman som gjort flest mål i Premier League den här säsongen, vilket inte är en bedrift man ska fnysa åt, allra helst inte när han spelar för en nykomling som Southampton. Det är naturligtvis väldigt lätt att slänga in spelare som Michu, Christian Benteke eller Romelu Lukaku här, men alla har ju redan dem långt framme på hjärnbarken.
Adam Le Fondre. Efter att ha gjort åtta av sina tolv mål i ligan den här säsongen som inbytt så förtjänar Le Fondre kanske epitetet super sub. I en i övrigt trist säsong för Reading så har Le Fondre ändå stuckit ut, och när det ett tag där i början av våren såg ut som om Reading skulle kunna hitta ett vinnande spår, så var det till stor del Le Fondre som låg bakom det hela.
:::
Be Champions!!