Premier League är över för den här säsongen. Vi vet vilka som vann och vi vet vilka som inte vann, vilka som tog sig till Champions League utan att behöva kvala och vilka som behövde kvala, vi vet vilka som inte tog sig till Champions League, vi vet vilka som lyckades hålla sig kvar i Premier League och vilka som åkte ur Premier League.
Allt detta vet vi nu. Vi kan förmodligen ha en rätt bra aning om vad allt detta beror på men riktigt säkra på varför det blev som det blev kan vi kanske ändå inte vara. Under säsongen har jag regelbundet producerat så kallade taktiska analyser över ligasäsongen så här långt i termer av defensiv och offensiv effektivitet.
(Första kvartalsanalysen av Premier League 2012-13)
(Andra kvartalsanalysen av Premier League 2012-13)
(Tredje kvartalsanalysen av Premier League 2012-13)
En statistisk metod har sina begränsningar. Den kommer aldrig att säga allt men den säger ändå alltid något. Vad den kan bidra med är att skingra de rökridåer av myter och förutfattade meningar som svävar runt den pågående diskussionen om fotboll och ge något att värdera dessa mot. Framför allt underlättar det en mer detaljerad förståelse.
Analysen innefattar två aspekter: Defensiv och offensiv effektivitet. Båda aspekterna utgår från två dimensioner: (i) Produktivitet, det vill säga hur många skott som produceras respektive släpps till, samt (ii) Effektivitet, det vill säga hur många skott som krävs för att göra mål eller för att ett mål ska släppas in. Annorlunda uttryckt kan vi säga att den horisontella axeln i respektive diagram är ett kvantitetsmått och den vertikala axeln är ett kvalitetsmått.
Exakt hur diagrammen ska utläsas räknar jag med att ni har förstått vid det här laget, de är dessutom hyfsat självinstruerande. Om ni ändå vill fördjupa er i detta så klicka in er på någon av de tidigare bloggarna så hittar ni mer utförliga beskrivningar där.
:::
Defensiv effektivitet
![]()
(a) Något förenklat kan vi här se den grova förklaringen till varför avslutningen av Champions League-striden slutade som den gjorde. För samtidigt som Tottenham vare sig blev bättre eller så värst mycket sämre, så höjde sig såväl Arsenal som Chelsea väsentligt under säsongens sista tio matcher. Givet de små marginaler i termer av poäng som till sist skilde klubbarna åt, så var detta förmodligen avgörande.
(b) Det gjordes en stor poäng av Man Utds ytterst bristfälliga försvarsspel under hösten. Vad som har skett under våren är att Man Utd skärpt till försvaret väsentligt när säsongen så att säga började gå in i skarpt läge. Det syntes redan i den senaste kvartalsanalysen, men det är en trend som nu visar sig gälla för säsongen som helhet.
(c) En klubb som gjort en närmast motsatt resa den här säsongen, en oerhört stark höstsäsong men en svagare vårsäsong, är West Brom. Mycket av förklaringen till detta återfinns i ett betydligt svagare försvarsspel under säsongens sista halva. Det är inte mittfältet som blivit slappare i det avseendet utan backlinjen har helt enkelt inte lyckats upprätthålla samma organisation och koncentration som tidigare under säsongen.
(d) Wigan åkte till sist ur Premier League och det defensive diagrammet gör ingen hemlighet av vad det beror på. Försvarsspelet är den stora boven i dramat. Jämför vi med Wigans närmaste konkurrenter i nedflyttningsstriden så ser vi att Wigan har haft ett betydligt mer poröst försvarsspel, motståndarna får fler öppna lägen och behöver färre chanser för att göra mål på dem. Det är ingen tillfällighet att Wigan tillsammans med Reading har släppt in flest mål av alla lag i Premier League.
:::
Offensiv effektivitet
![]()
(a) En uppenbar slutsats är att den offensiva effektiviteten I hög utsträckning fällde avgörandet i den här säsongens titelstrid mellan Man Utd och Man City. Det som framför allt är den stora skillnaden är att Man Utd har tagit tillvara en större andel av sina skapade chanser, i vilket avseende inget lag i ligan är mer framstående. Man City skapar å andra sidan fler målchanser än Man Utd, men skillnaden är där inte lika markant.
(b) Aston Villa såg länge ut att ligga riktigt illa till i nedflyttningsstriden. Vad vi kort och gott kan säga om dem är att de framgångsrikt anföll sig kvar i Premier League. Allt enligt devisen anfall är bästa försvar, i och med att lagets försvarsspel visat sig vara fundamentalt otillräckligt. Under säsongens sista tio matcher förbättrade Aston Villa sin offensiva effektivitet med närmare 33%, en rejäl höjning naturligtvis.
(c) Väldigt tydligt är att Tottenhams stora problem sett över hela säsongen har varit anfallsspelet. Som ett topplag, det vill säga ett lag som ska kvalificera sig för Champions League, så måste man vara tydligt bättre än ligans genomsnitt i effektivitet. Det är det som skiljer agnarna från vetet. Arsenal och Chelsea har båda lyckats med detta samtidigt som Tottenham istället ligger och simmar rätt precis på ligagenomsnittet.
(d) QPR befinner sig klart och tydligt i en alldeles egen zon av uselhet, så att de åker ur Premier League med överlägset lägst antal gjorda mål av alla lag i ligan är alltså ingen överraskning. På sätt och vis känns det symptomatiskt för ett lag där spelarna alls inte har någon sammanhållning eller kollektivt tänkande, då blir det också svårt att skapa något gemensamt framåt. Det visar också rätt tydligt att Harry Redknapp inte hade någon betydelse i det avseendet.
:::
Be Champions!!