Styrelsen. När en klubb begår ett stort och ödesdigert misstag så förväntar man sig att andra klubbar ser och lär. När Wolves förra säsongen sparkade Mick McCarthy utan någon plan på vad som skulle ske därefter så trodde man inte att man skulle få se det igen, särskilt inte så snart. Men Reading gjorde i alla fall ett bra försök när de sparkade McDermott. Till sist blev det Nigel Adkins, och det bästa man kan säga om det är kanske att det var en rekrytering för framtiden, givet att klubbledningen då redan resignerat sig för nedflyttning.
Brian McDermott. Kanske var McDermotts stora succé med Reading att de faktiskt tog sig till Premier League genom att vinna The Championship förra säsongen. Någon större lycka den här säsongen hade McDermot emellertid inte, utan laget befann sig hela tiden under eller omkring nedflyttningsstrecket. Det såg ett tag i januari ut som om Reading var på väg att lyfta sig ur träsket, men i och med att den tillfälliga formtoppen försvann så beseglades till sist McDermotts öde.
Nigel Adkins. Det vore fel att säga att Adkins kom in och uppenbart förbättrade något. Reading låg näst sist när Adkins tog över laget och de slutade också näst sist i tabellen, efter att under en period ha legat allra sist. Det var på något vis psykologiskt uppenbart att Adkins inte skulle lyckas rädda Reading från nedflyttning, och att det heller inte var hans uppdrag, utan att han har anställts för att efter den här säsongen ta dem tillbaka till Premier League.
Styrka. Lagets båda målvakter har båda väckt beundran den här säsongen, Alex McCarthy har till och med som en följd fått prova på landslaget. Givet det antal chanser som skapas mot Reading så är det kanske inte så konstigt att målvakterna hamnar i förgrunden. I övrigt är det anfallet som varit Readings stora och kanske enda förlåtande egenskap. Närmare specifikt Adam Le Fondre. Laget skapar få chanser, men har var under säsongen varit väldigt effektiva i att ta dem tillvara.
Svaghet. Inget lag i Premier League släpper till så många chanser som Reading har gjort den här säsongen. Lagets problem är alltså inte i första hand en sviktande backlinje, tvärtom ligger laget i det avseendet nära ligans genomsnitt, utan ett lättdominerat mittfält. Något som också manifesteras i att Reading samtidigt skapar ungefär lika få chanser framåt som Stoke. Lagets i huvudsak 4-4-2-baserade taktik har helt enkelt inte funkat för dem i Premier League.
:::
Att göra:
(1) Treårsplan. Det var lite överraskande när Reading vann The Championship förra säsongen, och kanske var det egentligen inte dags för dem att gå upp i Premier League. Nu gäller det dock att göra det bästa av det år de ändå spelade där, och använda de fallskärmsbetalningar de därmed gjort sig berättigade till att lägga upp en treårsplan för att utveckla klubben och inte bara ta dem tillbaka till Premier League, utan rusta klubben och laget för att hålla dem kvar där.
(2) Förbättra det centrala mittfältet. Lagets stora svaghet den här säsongen och naturligtvis den del av laget som måste förstärkas och förbättras om Reading ska kunna hoppas på att hävda sig i Premier League framöver. I huvudsak var problemet taktiskt snarare än spelarmässigt, och med Nigel Adkins så finns goda möjligheter att detta är på väg att förändras.
(3) Konsolidera försvaret. Det har under säsongen använts närmare en ocean av olika försvarare. Ändå, eller kanske just därför, är det egentligen ingen av dem som direkt gjort något större väsen av sig. Reading behöver hitta en mer fast modell i sin backlinje, göra sig av med överflödet och satsa mer på kvalitet framför kvantitet.
:::
!
Adam Le Fondre. Måste rimligtvis gå under benämningen den här säsongens supersub. Svarade för många viktiga mål och avgörande insatser, trots att han startade endast hälften av de matcher som den närmast oduglige Pavel Progrebnyak fick göra.
?
Pavel Progrebnyak. Sommarens prestigevärvning för Reading, snodd framför näsan på Fulham. Men han uträttade ytterst lite. Man kan fråga sig, om Reading inte var ägt av ryske Anton Zingarevich och Progrebnyak själv råkade vara ryss, hade då Brian McDermott fortsatt spela honom istället för inte minst Adam Le Fondre?
:::
2012-13 som film: The Deer Hunter (1978)
Michael Ciminos mörka skildring av Vietnamkrigets mänskliga konsekvenser för tre män och en kvinna i en amerikansk industristad. Filmens påkrypande känsla av olust och obehag följer Readings säsong tämligen väl i spåren. Filmens mest kända scen är när de tre männen är tillfångatagna av Viet Cong och som en form av mental tortyr tvingas spela rysk roulette. Vilket väl är just precis vad Reading under det senaste året har gjort i Premier League. Och det slutade rätt illa.
:::
Spelarbetyg:
Alex McCarthy – (++++)
Adam Federici – (+++)
Chris Gunter – (++)
Nicky Shorey – (++)
Alex Pearce – (+++)
Adrian Mariappa – (++)
Sean Morrison – (+++)
Kaspars Gorkss – (++)
Ian Harte – (++)
Shaun Cummings – (++)
Stephen Kelly – (++)
Jem Karacan – (+++)
Mikele Leigertwood – (++)
Jimmy Kebe – (++++)
Jay Tabb – (++)
Danny Guthrie – (+++)
Jobi McAnuff – (+++)
Gareth McCleary – (++)
Hal Robson-Kanu – (++++)
Pavel Progrebnyak – (+)
Adam Le Fondre – (++++)
Noel Hunt – (++)
Snitt: 2,59
:::
Be Champions!!