Det brukar pratas om mer eller mindre nödvändiga turneringar inom dagens fotboll. Champions League får en del skäll för att vara för expansivt. Europa League får i sin tur skäll för att vara en B-turnering. VM i klubblag får skäll för att vara en glorifierad vänskapsturnering. De inhemska cuperna får allt som oftast skäll för att ha tappat all form av relevans i jakten på TV-intäkter.
Men den turnering som kanske är den mest onödiga och meningslösa av dem alla har av någon anledning kommit tämligen oskadd undan alltför omfattande skäll. Kanske för att den omfattar landslag och inte klubblag, och färre bryr sig egentligen om landslag. Men jag talar hur som helst om den turnering som öppnar under dagen i Brasilien, det vill säga Confederations Cup.
Nu klagar i och för sig inte jag personligen på att det råkar ligga en turnering så här under sommaren, det är ju alltid lite roligt att titta på. Men här har vi en turnering som om någon verkligen är föga mer än en vänskapsturnering, som dessutom förhindrar för flera väldigt bra spelare att få ett vettigt sommaruppehåll. Jag kanske inte klagar, men jag kan tänka mig att flertalet av de större klubbar med spelare representerade i den här turneringen gnisslar tänder i frustration.
Varför arrangeras över huvud taget Confederations Cup? Sportsligt har jag svårt att se några skäl och några större marknadsskäl ser jag inte för det heller, i meningen att jag tror inte det finns någon särskilt aktiv efterfrågan bland publik och åskådare. Man kan tänka sig att FIFA ser det som en möjlighet att dra in intäkter genom sponsorer och annonsering. Man kan också tänka sig att det är en form utav organisatoriskt genrep för det land som ett år senare ska arrangera VM.
Själv menar jag att Confederations Cup lider utav ett fundamentalt feltänk. Ett feltänk som baseras på tanken om en landslagsturnering, när vad Confederations Cup egentligen borde vara är en klubblagsturnering, i form utav ett egentligt och riktigt världsmästerskap för klubblag.
:::
Jag är i grund och botten en varm förespråkare för VM för klubblag. Det är en turnering jag anser ska finnas och jag ser ett direkt värde med en turnering som syftar till att mäta världens alla klubblag med varandra. Den nuvarande turneringens flera problem är inte ett argument för att marginalisera eller strunta i den, det är ett argument för att reformera turneringen och göra den bättre och mer profilstark.
Ett strukturellt problem med VM för klubblag är att FIFA har valt att förlägga den turneringen mitt i klubblagssäsongen. För att vara mer precis, mitt i den europeiska klubblagssäsongen. Vilket är närmast en garanti för att de stora europeiska klubblagen ska ha tankarna på annat håll, och för att de stora mediabolagen ska vara mer intresserade av större fiskar som simmar runt i samma damm.
Men Confederations Cup spelas ju under sommaren, därtill vart fjärde år, precis som ett VM. Om Confederations Cup istället skulle få rollen som ett VM för klubblag, turneringen skulle inte ens behöva byta namn, så skulle det strukturella problemet vara löst. Dessutom skulle en turnering på fyra år ha mer kött på benen än en årligen återkommande turnering.
Jag förmodar att en sådan turnering, Confederations Cup som ett VM för klubblag, skulle ha potential att dra in betydligt mer pengar via såväl sponsorer som annonser. Publikintresset skulle vara betydligt större. Det eventuella organisatoriska värdet med turneringen för arrangörslandet, som förberedelse för VM ett år senare, finns kvar och blir kanske till och med större.
Jag vet att jag hade sett fram emot med långt mycket mer barnslig förtjusning inför en sådan turnering med början idag, än vad jag nu gör för den turnering som vi faktiskt har. Och jag gissar att jag inte vore ensam om det.
:::
En sådan turnerings format skulle ju alltid kunna gå att diskutera. Det är väl heller inte huvudfrågan för huruvida idén som sådan är god. Men en första fundering skulle så klart kunna vara antalet deltagande lag. Här finns väl egentligen alla alternativ från dagens ringa antal om åtta lag, till 16, 24 eller 32 lag.
Eftersom ett syfte med ett VM för klubblag rimligtvis bör vara att sprida och utveckla sporten också inom de mindre konfederationerna, så vore det ett argument för ett större antal lag. En tänkbar utgångspunkt skulle kunna vara att ha samma fördelning av platser till turneringen som det är till de normala internationella mästerskapen.
Vilka klubbar ska då vara med, hur kvalificerar man sig? En rimlig tanke är naturligtvis att samtliga vinnare av respektive kontinents Champions League under den aktuella fyraårsperioden ska delta. Om en klubb vunnit flera gånger under denna period så övertar finalisten deras ”andra” plats och så vidare. En tanke är också att, i Europa och Sydamerika, även vinnarna av Europa League respektive Copa Sudamericana kvalificeras.
Om fler platser ska tilldelas till turneringen så kan det baseras på exempelvis någon form av klubbrankning, utöver att arrangörslandet rimligtvis också bör vara representerade i turneringen.
Och, som genom en gudnådelig tillfällighet, så pratas det precis vitt och brett om att Rupert Murdoch, ägare av bland annat Sky och Fox, är intresserad av att finansiera en återkommande sommarturnering mellan världens största klubbar. Om FIFA alltså smider medans just det järnet råkar vara varmt så har de kanske finansieringen löst redan på förhand.
:::
Det pratades ett slag om Rene Meulensteen, men Wigans ordförande Dave Whelan valde istället att som Roberto Martinez efterträdare utse Owen Coyle, tidigare i Burnley och Bolton.
Det var väl ett riktigt bra val kan jag tycka. Coyle har helt klart visat sig ha en profil och en kapacitet som jag tror passar utmärkt för ett Wigan som vill ta sig tillbaka till Premier League snarast möjligt.
Ändå upplever jag det även här lite som upp- och nedvända världen. För samtidigt som Roberto Martinez har flyktat Wigan för Everton, så kan jag inte låta bli att känna att Owen Coyle snarare än Roberto Martinez hade varit ett riktigt bra och intressant val av manager för Everton.
:::
Be Champions!!