Vi befinner oss i början av juli, transferfönstret har precis öppnat, men redan är drygt 40 spelare redan köpta av klubbar i Premier League. Till ett totalbelopp om £170m. Mycket talar för att vi har en hektisk sommar framför oss, dels med flera klubbar som har nya managers, dels med nykomlingar och nyss uppflyttade klubbar som siktar på att etablera sig i Premier League.
Några av de värvningar som redan har gjorts får mig dock att höja lite på ögonbrynen. Southampton har valt att lägga hela £8,5m på Dejan Lovren till exempel. Det är en bra värvning, men det är också stora pengar på en enda spelare för Southampton. Norwich har betalat £9m för Ricky van Wolfswinkel och West Ham lägger £16m på Andy Carroll.
Mest uppseendeväckande är kanske nykomlingarna Cardiff, som redan har spenderat £8m på den förvisso talangfulle men också oprövade danske anfallaren Andreas Cornelius. Dessutom talas det om ytterligare investeringar i den klassen, och till och med att de på fullt allvar konkurrerar med en klubb som Man City om Oscar Cardozos namnteckning.
Förhållandevis små klubbar, med Premier League-mått mätt, väljer alltså att spendera tämligen stora summor på spelare, större än vad som tidigare normalt har varit fallet. Att toppklubbarna spenderar stort kan vi förvänta oss, det är något vi hunnit vänja oss vid. Men vad vi alltså ser är tendenser till ökade investeringar också underifrån, något som i så fall kan ha stor betydelse för Premier League som helhet.
Bakom detta ligger naturligtvis det omförhandlade TV-avtalet i Premier League som innebär rejäla intäktsökningar för klubbarna. Med rejält ökade framtida intäkter, samtidigt med höjda fallskärmsutbetalningar, så förändras den ekonomiska kalkylen för dessa klubbar som därmed blir mer benägna att spendera högre summor. Det blir dessutom ekonomiskt viktigare att med alla till buds stående medel hålla sig kvar i Premier League.
:::
Vinnarna på detta är naturligtvis Premier League. Sakta men säkert kommer ett ökat kapital att leda till en ökad kvalitet. Särskilt tillsammans med den genomförda akademireformen som möjliggör för de flesta Premier League-klubbar att rekrytera unga talanger nationellt.
Klubbar som Swansea, Southampton, West Ham, Norwich, Fulham med flera får helt nya möjligheter att rusta och förstärka sina klubbar. Det är just detta vi nu ser början av. Till och med Hull vågar sig på att vara tämligen aktiva på transfermarknaden, även om de inte går ut på särskilt djupt vatten.
Förlorarna, i någon mening, är klubbarna under Premier League, det vill säga klubbarna i The Football League. De förlorar på flera sätt. Dels ökar naturligtvis den resursmässiga klyftan mellan divisionerna, de större blir relativt sett ännu större. Dels leder de förstärkta fallskärmsutbetalningarna till att de klubbar som åker ur Premier League också har en allt större fördel i kampen om att ta sig upp igen.
Resurserna tricklar heller inte nedåt i någon större omfattning. Av de £170m som alltså redan har spenderats den här sommaren så har £130m av dem hamnat i utlandet. Och i och med att de engelska storklubbarna kan börja rekrytera akademispelare nationellt så kommer det finnas ännu mindre skäl för Premier League-klubbar att betala för spelare längre ned i systemet.
Jag tror det är en utveckling som är positiv sett till helheten som är engelsk fotboll. Men man bör samtidigt vara medveten om att även om helheten blir bättre, så drabbar det ändå olika delar av helheten.
:::
Transferkollen
Yaya Sanogo – Arsenal, fri. Jag betvivlar inte att Sanogo är en riktigt talangfull anfallare, men vi har sett den här typen av värvningar förut och det är inte vad doktorn beordrade. Och om det skulle visa sig vara den enda anfallare Arsenal värvar i sommar så förutser jag kravaller och hungerstrejker runt Emirates. Godkänd (++)
:::
Be Champions!!