Det är sommar och det är 2013. För precis tio år sedan, under sommaren 2003, blev det klart att Roman Abramovich köpte Chelsea, och med det beslutet skulle inte bara Chelsea utan också engelsk fotboll förändras.
Det finns många olika åsikter om Roman Abramovich och hans beslut att köpa Chelsea. Chelseas supportrar ansåg och anser naturligtvis att det var en fantastisk utveckling, även om de kanske är negativa till enskilda aspekter utav Abramovichs ägarskap, som exempelvis vissa beslut att sparka och tillsätta managers.
Andra är mer negativa. Den vanligaste kritiken brukar gälla den finansiella dopning som Chelsea under Roman Abramovich stod för. Det var här den debatten och det begreppet först tog sin form. Nära besläktad med denna kritik är uppfattningen om Chelsea som ett så kallat köpelag, ett lag byggt på pengar.
Mellan dessa ytterlighetsuppfattningar finns den syn på Roman Abramovich och Chelsea som kan se det onda med det goda, likaväl som det goda i det onda. En syn som kan medge att med Abramovich följde såväl fördelar som nackdelar. Min fundering är vilka dessa i sådana fall är.
:::
En tydlig vinst med Roman Abramovichs köp av Chelsea är att det i ett svep ökade konkurrensen i toppen av den engelska ligafotbollen. Dittills var Premier League en kamp mellan Arsenal och Man Utd, som hållit ligan i ett strypgrepp under närmare åtta år. Med Chelsea utökades inte bara duon till en trio, utan därmed banades också vägen för andra klubbar att följa dem i spåren.
Premier League som helhet vann också på att alltfler talanger och spelare av hög kvalitet lockades till ligan. Detta i direkt avseende då Chelsea själva importerade många bra spelare, men även indirekt då andra klubbar tvingades att investera mer för att ha en möjlighet att kunna konkurrera med dem. En form utav fotbollens kapprustning.
En ökad konkurrens och kvalitet ledde till att de engelska toppklubbarna blev allt starkare. Det i sin tur skapade en unik situation där engelska klubbar blev väldigt starka också i det europeiska cupspelet och var den dominerande kraften under en period av mellan tre till fem år. Utan Roman Abramovichs köp av Chelsea är det alls inte säkert att Big Four blivit av.
Just denna utveckling har även resulterat i att marknadsvärdet på Premier League har ökat dramatiskt, produkten har blivit mer värdefull. Det kan ju låta som nonsens för den fotbollsintresserade, men det äger sin betydelse. Det nya TV-avtal som Premier League nu förhandlat fram, och som leder till betydligt högre intäkter för samtliga klubbar, är en direkt följd av detta.
:::
De som vill hitta nackdelar brukar kunna börja med ekonomi. Den konstgjorda klubbekonomi som Roman Abramovich skapade i Chelsea lyckades att på ett orealistiskt sätt driva upp såväl transfersummor som spelarlöner. Klubbar längre ned i ligan och seriesystemet har tvingats till allt högre kostnader och ett större ekonomiskt risktagande bara för att hålla sig kvar på samma nivå som förut.
Det går också att hitta negativa effekter på den lokala och inhemska talangutvecklingen. För att kunna hantera Chelseas köpstrategi med Abramovich som ägare så har många klubbar känt sig manade att tillämpa samma metod, och sträva efter den snabba lösningen snarare än den mer långsiktiga. Spelreglerna för framgång har förändrats. Det är en utveckling som inte minst varit negativ för det engelska landslaget.
Den tredje nackdelen utgörs inte av något sakförhållande, utan är utav en mer ideologisk karaktär. ”Mot den moderna fotbollen” är ett slagord nu för tiden, och den utveckling som framför allt kritiseras i och med detta är just en sådan utveckling mot utländskt kapitaldrivet ägande vars förtrupp utgjordes av ingen mindre än just Roman Abramovich.
:::
I det mindre perspektivet kan vi så klart fråga oss vad Roman Abramovich faktiskt har betytt för Chelsea. Det råder ingen tvekan om att Chelsea med Abramovich har blivit en engelsk storklubb, vilket de inte var dessförinnan även om det var en klubb med viss framgång även då. Vad som dock ofta glöms bort är att Roman Abramovich samtidigt räddade Chelsea tämligen bokstavligt från den skuldbesatta undergången. Så i just det avseendet är det ju fullt möjligt att betrakta Roman Abramovich som inget mindre än en räddande ängel.
:::
Be Champions!!