Jag får ibland frågan vad jag anser om den så kallade 51%-regeln och kanske närmare bestämt hur jag tror att engelsk fotboll hade sett ut om den hade haft någon kraft där. Det är ju naturligtvis en enorm fråga, men troligtvis med ett rätt enkelt svar. Om samma föreningstradition hade funnits i England som finns i exempelvis Tyskland och Sverige, så hade rimligtvis fotbollen idag sett mer eller mindre ut som fotbollen i dessa båda länder.
Det kvalitativa avståndet mellan tysk och svensk fotboll är inte direkt någon tillfällighet. Det är en ägarmodell som, likt alla ägarmodeller, har såväl styrkor som svagheter. En relativ styrka är att den får supportrar att känna sig delaktiga. En relativ svaghet är att den inte attraherar investeringar på riktigt samma sätt, i alla fall inte mer än till som mest ett fåtal klubbar. Den som investerar kapital vill kunna kontrollera sin investering, och det är något som också tillåts inom engelsk fotboll.
Det finns en allmän tendens att häckla engelsk fotboll för dess ägarmodell nu för tiden. Och visst finns det aspekter av engelsk fotbolls ägande som både går och bör kritiseras. Men man ska också komma ihåg att utan samma ägarmodell så hade vi inom engelsk fotboll heller aldrig kunnat få se en person som Mohamed Al-Fayed lyfta en hel fotbollsklubb ur anonymitet hela vägen upp till Premier League och europeiska cupfinaler.
Mohamed Al-Fayed köpte Fulham för 16 år sedan. Fulham spelade då i nuvarande League One men Al-Fayed satte upp målsättningen att inom fem år skulle klubben spela i Premier League. Det tog fyra år. Fulham har spelat i Premier League alltsedan dess, och med sina 13 raka säsonger i högsta ligan så är Fulham en av de mer långvariga klubbarna där. Under 2009-10 hade Fulham sin mest framgångsrika säsong hittills, när man besegrade klubbar som Juventus, Basel, Hamburg och Shakhtar Donetsk på väg mot finalen i Europa League.
Engelsk fotboll kritiseras ofta för avsaknad av själ och identitet. Sanningen är dock att den här typen av Åshöjdensagor är betydligt vanligare inom engelsk fotboll just på grund av att den engelska ägarmodellen möjliggör den här typen av resor för klubbar som Fulham.
:::
Mohamed Al-Fayed köpte Fulham sommaren 1997 för £6m. Genom åren har han lånat klubben totalt cirka £185m kronor, ett lån som han förvisso nu i januari omvandlade till eget kapital, varmed Fulham i praktiken är en helt skuldfri klubb. Han har samtidigt inlett en upprustning av Fulhams arena Craven Cottage som efter ombyggnad kommer att kunna ta in rätt precis 30,000 åskådare.
Så här i efterhand framstår ju det hela som rätt klart, även om det är lätt att störa sig på att man inte tänkte på det i förhand. För samtliga dessa åtgärder kan ju betraktas som ett ”städjobb”, ett sätt att göra Fulham mer attraktivt för en potentiell köpare. Mohamed Al-Fayed skulle alltså förbereda sig på att sälja klubben, vilket det faktum att han är 84 år gammal och är på väg att trappa ned också skulle kunna tala för.
Händelsevis kommer nu rapporter om att Shahid Kahn, en pakistansk miljardär, som även äger NFL-laget Jacksonville Jaguars, är på väg att köpa Fulham för en summa motsvarande ungefär £200m. Fulham skulle i så fall bli den sjätte klubben i Premier League som tas över av amerikanska sportkapitalister.
:::
Kanon säger jag. Usch och fy säger troligtvis många andra. För även om jag tror de flesta betraktar en person som Mohamed Al-Fayed som något i grund och botten positivt, åtminstone accepterat, inom engelsk fotboll så betvivlar jag att samma känslor gäller för amerikanska kapitalister.
Men för mig är det i huvudsak en garanti för att Fulham kommer att kunna bli mer professionell som fotbollsklubb, och därigenom höja kvaliteten både som klubb och som fotbollslag. I det avseendet kan alltså Fulham genom köpet bli en bättre och starkare klubb. För även om Mohamed Al-Fayed har varit genuint bra för Fulham så har han inte ökat värdet på klubben i sig. Den tänkta köpesumman om £200m motsvarar tämligen exakt Al-Fayeds grundinvestering (£6m) samt hans totala kapitalbidrag mellan 1997 och 2013 (£185m).
En ökad professionalisering av Fulham betyder att klubben kommer att drivas utifrån mer företagsekonomiska principer. Det ställer större krav på kvalitet och kompetens, och mer strukturerade arbetsmetoder. Allmänt sett är det här en del utav en allmän kvalitetshöjning inom engelsk fotboll, där nu även klubbarna strax under de allra största blir allt starkare både finansiellt och organisatoriskt.
Följden är att kvaliteten inom engelsk fotboll höjs underifrån. Konkurrensen blir på så vis hårdare och Premier League som produkt således mer värdefull, en utveckling som vore mycket svår att uppnå utan just den ägarmodell som är specifik för engelsk fotboll.
:::
Transferkollen
Wilfried Bony – Swansea, £12m. Mycket spännande värvning av Swansea, en anfallare med genuin kvalitet, en målspruta med kapacitet att utgöra ett perfekt komplement till Michu i Swanseas anfallslinje. Nära nog precis den spelartyp Swansea behöver. Berömlig (+++++)
Victor Wanyama – Southampton, £12m. Southampton fortsätter att överraska positivt på transfermarknaden och nyper alltså en spelare som gjorde sig ett namn med Celtic i förra säsongens Champions League. En kvalitetsspelare, men också på en position där Southampton trots allt redan har viss kvalitet. Med beröm godkänd (++++)
Olivier Kemen – Newcastle, okänt. Renodlad talangvärvning av Newcastle, Kemen har under några år varit en lovande spelare inom fransk fotboll. Om det var vad Newcastles supportrar förväntade sig när Joe Kinnear sa att han skulle ha en värvning klar innan han gick på semester till helgen är bäst att förbli osagt. Godkänd (++)
Martin Olsson – Norwich, £2,5m. En klart intressant värvning av Norwich. Olsson är kapabel att spela både vänsterback och vänsterytter, två positioner som Norwich mår bra av att förstärka. Olsson har kapacitet och erfarenhet av Premier League. Väl godkänd (+++)
Carlo Nash – Norwich, fri. Med både John Ruddy och Mark Bunn kvar i truppen (så vitt jag vet) så känns det lite märkligt att värva in en 39-åring som tredjemålvakt. Om backup behövs vore det kanske klokare att befordra från ungdomslagen. Underkänd (+)
Jozy Altidore – Sunderland, £6,5m. Sunderland har hittills fokuserat på bredd och talang i sina värvningar, men med Altidore har de till sist hittat spets. Sunderland behöver förstärka sin anfallsbesättning och Altidore har presterat beundransvärt i AZ Alkmaar. Med beröm godkänd (++++)
:::
Be Champions!!