Har företag något som helst samhällsansvar utöver att försöka maximera sin vinst? Detta är en fråga om vilken det har tvistats mycket och länge inom såväl företagsekonomi som nationalekonomi. Puritaner menar att företagens vinststrävan är positiv för samhällets utveckling och att allt som distraherar detta är skadligt. Andra pekar på vinstmaximerandets avigsidor och förespråkar ett bredare socialt ansvar.
Papiss Demba Cissé, Newcastles anfallare, har nu lyckats väcka något av en motsvarande diskussion inom fotbollen. Detta genom att av religiösa skäl vägra att spela i en lagtröja med kortlånebolaget Wongas logga på. Ocker är inte accepterat inom islam, förvisso inte inom kristendomen heller, och Wonga är ett typiskt företag vars hela affärsidé är att profitera på de ekonomiskt utsatta eller svagsinta.
Det offentliggjordes för något år sedan att Newcastle skrivit på ett avtal med Wongas som skulle börja gälla från och med den här säsongen. Klubben fick mycket kritik för det valet av samarbetspartner, många av de om ingår i Wongas målgrupp bor ju i den trakt där Newcastle hör hemma, men som så många gånger förr visar det sig att få saker kan framstå lika övertygande som pengar.
Men har då inte engelska fotbollsklubbar ett socialt ansvar som är bredare än att försöka maximera sina intäkter? Förvisso drivs fotbollsklubbar i mångt och mycket som företag, men i slutänden är det ju ändå inte företag det handlar om. En fotbollsklubb fyller inte samma sociala uppgift som ett företag och deras sociala ansvar blir därmed mer naturligt. Men, om klubbarna själva är ovilliga att ta det ansvaret, så faller det på dess intressenter att förmå dem.
:::
En sådant intressentgrupp är naturligtvis supportrarna. Men härifrån kommer i praktiken väldigt små påtryckningar i dessa avseenden. Förvisso kan kritiken bland supportrarna vara stark mot en klubbs val av sponsor, men från kritik till att faktiskt vidta åtgärder som kan tvinga klubben att tänka om är det ett långt steg, och det är ett steg som supportrar av naturliga skäl inte vill ta.
Teoretiskt ligger det naturligtvis en stor kollektiv styrka i supportrarnas mängd, men mängden är på samma gång också en svaghet. Problemet med att vara många är att utbytbarheten av varje enskild individ därmed ökar. Det kan vara några i mängden som bojkottar klubbens matcher, eller en liknande åtgärd, men det är aldrig tillräckligt många, och finns alltid andra supportrar som är mer än villiga att ta deras platser.
:::
Papiss Demba Cissé utgör ett exempel på en annan intressentgrupp, det vill säga spelarna, och hans vägran att spela i en Newcastletröja med Wonga på sätter fingret på spelarnas ansvar och inflytande.
Spelarna är så klart betydligt färre och mycket mindre utbytbara. De kan ha en rejäl förhandlingsstyrka om de så ville, men tyvärr är alltför få spelare medvetna om eller ens intresserade av att ta detta ansvar.
Jag var initialt kluven till Papiss Demba Cissés vägran att spela. Min känsla var att han är anställd av Newcastle, har skrivit på ett kontrakt, får en hiskeligt hög lön om man jämför med det stora flertalet andra samhällssektorer, och således bara har att uppfylla sitt kontraktsliga ansvar gentemot Newcastle.
Men ju mer jag tänkte på frågan desto mer började jag landa i en annan slutsats. Cissé kan absolut hävda religiösa skäl för att vägra spela i Newcastles tröja med Wonga på. Om det går att vägra värnplikt av det skälet så vore det ju märkligt annars. Dessutom, är det inte så att Cissé här faktiskt väljer att ta just ett sådant socialt ansvar som vi gnäller på de allra flesta spelare att de aldrig tar?
Det hade varit en sak om Cissé skrivit på kontraktet med Newcastle i vetskapen om vilka som var klubbens sponsorer. Men om, som i det här fallet, spelaren skriver på för klubben och klubben därefter byter sponsor, är det inte då rimligt för spelaren att kunna hävda att kontraktets grundläggande förutsättningar faktiskt har förändrats?
Jag vet inte hur konflikten mellan Newcastle och Cissé kommer att sluta. Av lätt insedda skäl kommer inte Newcastle kunna byta sponsor, utan att behöva betala ut sig ur samarbetet mycket dyrt. Kanske viker Cissé ned sig i slutänden, eller så spelar han inte mer för Newcastle. Det får tiden utvisa.
Men jag tycker det är bra att Cissé faktiskt tar ställning, och genom att ta ställning tar han också sitt sociala ansvar för att motarbeta ett av den moderna ekonomins mer smutsiga sidor. Han lyfter därmed fram att spelarna faktiskt inte bara har ett ansvar i dessa frågor, utan också ett klart och tydligt inflytande som de kan välja att utnyttja eller ej.
Det kan också vara något som på längre sikt leder till att engelska klubbar i betydligt större utsträckning tvingas att fundera på med vilka de egentligen väljer att samarbeta, och att låta ekonomiska överväganden kompletteras av sociala och moraliska aspekter.
:::
Transferkollen
Steve Harper – Hull, fri. Hänglås och dragkedja. Hull har förvisso några målvakter i truppen redan, men i Newcastles gamla trotjänare Harper så har de hittat en målvakt med mängder av Premier League-rutin. Vilket kan vara guld värt under en lång säsong, inte minst för en nykomling. Väl godkänd (+++)
:::
Be Champions!!