”What do you think they’re smoking over there at Emirates?” Den något lustiga lilla frågeställningen hävde Liverpools ägare John W Henry ur sig under gårdagen efter att det uppdagats att Arsenal lagt ännu ett bud på Liverpools trilske anfallare Luis Suarez. Den här gången ett bud om den nätta summan om £40,000,001.
Stor humor naturligtvis. Både från Henry och för övrigt från Arsenal som självklart lägger ett sådant på sätt och vis löjligt bud eftersom det då aktiverar en klausul i Suarez kontrakt med Liverpool som tvingar klubben att informera Suarez om att ett bud på honom har inkommit. Liverpool har alltså inte längre möjlighet att förneka kännedom om budet, vilket förvisso inte är detsamma som att de är tvingade att också acceptera budet.
Liverpool å sin sida avfärdar Arsenals initiativ och menar att Luis Suarez är värd mer än Fernando Torres, och på samma nivå som Edinson Cavani. Signalen är tydlig, under £50m är de inte intresserade av att gå. Samtidigt drar Liverpool igång charmoffensiven, med Brendan Rodgers som beskriver Suarez som en nyckelspelare, och Steven Gerrard som frankt ger uttryck för uppfattningen, genuin eller ej, att Suarez är den bäste han har spelat tillsammans med.
Och den enda egentliga slutsatsen vi kan dra utifrån detta är att värvningar innehåller väl så mycket politik som de gör ekonomi och andra, rent sportsliga överväganden.
:::
Vad Arsenal vill uppnå med att aktivera klausulen i Luis Suarez kontrakt är självklart att uppmuntra Suarez att själv ta ställning för att han vill inleda samtal med Arsenal. På samma sätt vill naturligtvis Liverpool, genom sin ovilja att ge vika, tvinga Suarez att själv forcera sådana samtal, varmed de i så fall slipper betala ut diverse bonusbelopp.
Detta är politik i det lilla. Det vill säga en del utav det politiska spelet i förhandlingen mellan framför allt spelaren, i det här fallet Luis Suarez, och klubben, i det här fallet huvudsakligen Liverpool. Det är också en intressant barometer för hur intresserad Luis Suarez själv egentligen är av en flytt till Arsenal från Liverpool.
Politiken i det större perspektivet handlar naturligtvis om ett pågående maktspel mellan Arsenal och Liverpool. Två klubbar som i någon mening befinner sig på en liknande nivå, där dock Arsenal har möjlighet att utnyttja sin Champions League-status till sin högst konkreta fördel.
Att Luis Suarez vore en strålande värvning rent sportsligt för Arsenal råder det ingen tvekan om. Hans förmåga att spela som ensam anfallare passar utmärkt in i Arsenal, och hans tekniska skicklighet gör att han blir till en naturlig del av Arsenals klubbkultur. Men också andra aspekter spelar in för Arsenal. Dels värvar de i så fall en av världens just nu mest upphöjda spelare. Dels skulle det utgöra en rejäl statusmarkering mot Liverpool.
Liverpool å sin sida jobbar med en målsättning att nå tillbaka till Champions League. Att sälja spelare till Chelsea och Man City må vara en sak. Att sälja spelare till Man Utd medför helt andra psykologiska hinder. Men att istället sälja sin bästa spelare till Arsenal vore onekligen en form utav kapitulation, och ett sätt att signalera underlägsenhet också i kampen om Champions League-platser. Det försvagar dem själva, samtidigt som det förstärker en direkt konkurrent.
Liverpool kan inte vara helt nöjda med att de befinner sig i den här situationen. Men det har de ju först och främst Luis Suarez att tacka för. Men kanske visar det sig att han menade allvar med sin ovilja att över huvud taget stanna kvar inom engelsk fotboll.
:::
Utvecklingen inom engelsk fotboll, åtminstone i toppen av tabellen, har i stor utsträckning följt hur en klubb på uppgång har värvat spelare från konkurrenter på nedgång eller i stillastående.
Arsenal värvade t ex Sol Campbell från Tottenham, Chelsea Ashley Cole från Arsenal, Man Utd har länge värvat spelare från Tottenham och nu senast Robin van Persie från Arsenal, Man City å sin sida har byggt ett halvt lag runt värvningar från Arsenal.
I samtliga dessa fall har spelarköpen signalerat en maktförskjutning från den säljande klubben till den köpande klubbens fördel. I slutänden är det självklart denna aspekt som ligger till grund för Liverpools och Arsenals intressen gällande i vilken klubb Luis Suarez spelar nästa säsong.
I det här spelet sitter dock Arsenal med fördel. De har möjlighet att göra en dubbel vinst på Liverpool, som i sin tur förmodligen bara har möjlighet att i bästa fall uppnå remi med Arsenal i just det här partiet.
:::
Be Champions!!